Sambo prioriterar vvbarn

Jag tycker det verkar som (när man läser trådar på forum och lyssnar på bekanta) att detta fenomen "att göra allt för sitt barn" är ganska vanligt hos separerade män. De verkar ofta ha svårt att balansera flera relationer (eller så gör de tvärtom, bara prioriterar sin nya och skiter i barnen så återigen verkar de ha svårt att balansera flera relationer). 

Mina barn skulle också gå först om det verkligen gällde. Om det var viktigt och allvarligt. Jag skulle dö för dem. Skulle gärna byta plats med dem om någon blev allvarligt sjuk etc. Skulle rädda dem från döden framför min sambo.

Men i vanliga vardagliga situationer går de inte alltid först. Till vardags är alla lika viktiga för mig. Jag rangordnar dem inte. Jag älskar alla väldigt mycket.

Skulle jag och sambon ha en plan på banrfria veckan skulle jag inte ställa in den hux flux bara för att nån av mina barn har lust att ses. Då skulle jag säga nej till mina barn. I en sådan situation ska inte min särbo behöva känna att han är mindre värd. Jag skulle aldrig göra så, det skulle vara på bekostnad av min sambos tid, planer och planering. Och vem är jag att sätta mig över hans tid och tycka att min är vitkigare? 

Fanns en tråd här förut med ett särbopar som hade fnurr på tråden. De skulle träffas och reda ut och oratat allvar. Realrionen stod på spel. De hade svårt att träffas pga distans o jobb etc. Men när de äntligen har tid att ses så frågar killens son om han får komma över (är på mammavecka) för att han har "lust" med det. Och pappan säger ja. Och flera i tråden tyckte på allvar att pappan gjorde rätt för "barn går alltid först". 

Alltså jag skulle dö för mina barn men de skulle aldrig få komma över för att de har "lust" om jag har så pass allvarliga planer med min sambo. Det är ett exempel på att jag vet när man prioriterar vad och att prioritera barn inte alltid är rätt. Hoppas killen tyckte det var värt att förstöra en relation för att man överprioriterar en annan vid ett helt onödigt tillfälle. 

Faktiskt tycker jag det är osexigt och oattraktivt med föräldrars som "gör allt för sitt barn" . Det är inte alls en bra egenskap men många tror det och skryter gärna om det. 

Vad menar du egentligen med att man ska prioritera sitt barn framför allt och alla? Menar du verkligen det? I alla situationer? För sen säger du ändå emot dig själv i texten när du skriver att han inte brode dansa efter sonens pipa och det borde finnas gränser. 

Jag tror inte att du behöver vara orolig över att han kommer bete sig likadant mot erat barn. Jag tror problemet kommer vara att han fortsätter prioritera sonen. Även framför erat gemensamma barn.

Tror aldrig han kommer prioritera varken dig eller gemensamma barnen framför gullesonen. För det vi pratar om låter typiskt som en man som inte kan bolla flera realrioner. Så första sonen från första realrionen kommer alltid ha en egen gräddfil för honom. Jag tycker man kan läsa det beteendet från långt håll. 

Du kommer tvärtom önska att han betedde sig likadant mot erat gemensamma barn. 

En lösning kan vara att du inte gör någonting den veckan barnet är hos dig. 

gör din egen mat sköt dig själv.  Håll dig för dig själv och gör bra det du vill. Låt dem  klara sig själva. 

en markering. 

Ett barn far inte illa av att inte ha sunda gränser.

Så på vilket sätt far barnet illa? 
Verkligen inte. Om du tror att DET är barnmisshandel, sö vet inte du vad varken barnmisshandel eller misshandel överhuvudtaget är. 

Socialtjänsten har viktigare saker att utreda än att behandla orosanmälningar för curlade barn. 

Precis så gjorde jag, och det var hur skönt som helst.

Ja varför tror du man sätter sunda gränser för sina barn? Just för att det är bra och sunt för dem och de behöver det för en bra utveckling. Det tar denna man ifrån sitt barn.

Det är upp till dem att avgöra.

Jag ser det som att det är helt normalt att prioritera sitt barn, men det här låter ju lite överdrivet! 

Du har nu två val - antingen stannar du och accepterar situationen som den är eller så går du vidare och hittar en annan man som har en annan syn på familjelivet. 

Jag skulle ha svårt att stanna under de här omständigheterna och jag är gammal nog att förstå att folk inte ändras särskilt mycket utan det är den här situationen du får leva med. Han kommer inte att förändra sig.