Leva med sitt snedsteg

Jag har varit i din situation men snarare ökade känslan av att jag borde lämna min man, vilket jag gjorde. 

Du har svikit en gång genom att vara otrogen.
Berättar du inte så sviker du honom ytterligare. 

Om du verkligen vill sabba ditt förhållande så berättar du. Vad jag vet har inget förhållande i min bekantskapskrets överlevt en sådan bekännelse. 

Jag gjorde misstaget att berätta för min partner om en fyllegrej som hänt för flera år sedan. Observera det var inte ens hångel utan bara några pussar under en blöt kväll med barndomsvänner.  Detta tog tydligen bort all tillit min partner haft för mig.

Jag ångrar bittert att jag berättade detta.

Vad har du att vinna på att berätta?

En helt uppriktig fråga, som oavsett hur den låter är fri från dömande, men ångrar du bara att du berättade det? Ångrar du inte att du GJORDE det du gjorde?

Jag kan ärligt säga att jag ångrar att jag berättade. på den andra frågan har jag inget enkelt svar eftersom reaktionen på något som knappast var något att bry sig om blev för mig, totalt överraskande. 

Om min partner hade berättat om samma händelse för mig skulle jag bara ha skrattat. Det hade ingenting med varesig sex eller känslor att göra, det var bara en fyllegrej som gamla kompisar roade sig med.  Så jag måste säga att jag ångrar inte detta. 

Vad jag däremot har lärt mig är att man aldrig kan anta att en annan människa reagerar som man själv skulle ha reagerat.  Och att det är bäst att hålla tand för tunga när det gäller sådant som kan missuppfattas.  Om jag skulle ha varit otrogen kunde jag förstå att min partner skulle tappa förtroendet för mig, och jag skulle nog ha ångrat mig efteråt, men detta var långt ifrån otrohet.

När jag idag tänker på det här inser jag att det var nog bäst som skedde. 

Säg inget, Jag har varit den som blivit bedragen och om du känner som du känner om det hela, att det var ett misstag och du inte kommer göra om det så vem blir gladare om du berättar nåt sånt? Min partner berättade för mig och jag har funderat mycket på varför han gjorde det i efterhand och kan bara komma på att det är för att han inte orkade bära lögnen. Istället valde han att erkänna sitt misstag, och det innebar faktiskt i slutändan att jag inte respekterar honom så mycket längre. Jag har lite tappat känslorna på grund av hans ärlighet. Jag hade hellre blivit förd bakom ljuset om det hände en enda gång. Då hade jag iallafall älskat honom lika mycket forfarande. Men nu, många, många år senare har han ingen aning om att jag känner på det viset. Jag har förstås förlåtit och vi tycker om varann och så, men inte som innan. Jag fick aldrig välja om jag ville veta eller ej, det bara kastades i ansiktet på mig, med medföljande offerkofta och gråt och förlåt. Och jag förlåt, fast det tog tid, men som sagt, allt måste inte kastas fram. Åren går, snart är det glömt. 

Ja, men nu vet du att han är ärlig med sina misstag också.
Han gav dig möjligheten att välja om du vill vara tillsammans med någon som legat runt bakom din rygg. Är väl skönt att veta att du inte är dem enda som vet om vad han hänger sig åt bakom din rygg?
Nästa gång ni möter en kvinna som ler mot er i folkvimlet så.. vem vet kanske någon han legat med?
Mitt råd är att alltid berätta om det man utsätter sin partner för. Eftersom det handlar om så mycket mer, som ev barn som blor till, könssjukdomar, sveket och snacket bakom ens rygg. Sen tycker jag inte att man skall berätta att man varit otrogen till sin ev nya partner då detta kan leda till att det kan vara svårt att lita på en person som varit otrogen någon gång.

Bara berätta, inte för din skull eller hans utan för att det är det rätta! Puss!

Men jag vill inte veta om något misstag. Om det är en engångsgrej så har jag inget behov av att veta det. Hellre då att han lider i det tysta, alternativt gör slut.