Vad tänker ni om medelålders man som aldrig haft en flickvän?
Hej. Jag undrar vad ni skulle tänka om en man som nästan är 40 år och fortfarande inte haft sin första flickvän? Skulle ni tycka att det är skumt? Skulle ni kunna dejta en sådan kille?
Hej. Jag undrar vad ni skulle tänka om en man som nästan är 40 år och fortfarande inte haft sin första flickvän? Skulle ni tycka att det är skumt? Skulle ni kunna dejta en sådan kille?
Att han "har något", t ex autism.
Att han har problem med det sociala.
Nej, det finns kvinnor i olika grader av skönhet också. Sätter man sig en stund på stan och kollar på folk som går förbi är det inte direkt bara de vackra som har relationer.
Så isf är det ändå ett socialt problem i det om mannen inte haft en flickvän pga bristande självinsikt, typ han är en etta på utseendeskalan och sitter och väntar på att en 10poängare ska ramla ner från himlen. Utan att han behöver anstränga sig ett jota.
Det beror på. Har han fast arbete och skaplig inkomst, och det var en snäll man som ser någorlunda bra ut, skulle jag kanske kunna tänka mig det. Men en 40-,am som aldrig haft en tjej är generellt, och nog för de flesta tjejer/kvinnor ett big no no. Det lär ju ofta finnas klara orsaker till varför mannen aldrig fått till det med någon. De flesta män i den åldern som aldrig haft någon partner bör nog försöka vänja sig vid att leva resten av sina liv i ensamhet. Men under kan ju ske, även om det är sällsynt.
När jag hör talas om ensamma män upp i åren och folk säger typ? han ser ju bra ut och har jobb och allt och man fattar inte att HAN inte har tjej! Vet man då att han inte är gay! så tänker jag att det är lågt libido! Inte alla behöver en partner i joggingspåret eller framför teven utan drivkraften är ligga och har man inte den drivkraften så varför krångla till livet? SÅ tänker jag😊
Kan så vara att tjejer har höga krav.
Har du lite knepigt att få till relationer rent socialt? Alltså att få till både manliga och kvinnliga vänner. Har det alltid varit så? Kanske att du har någon nedsättning inom Asberger eller har drag av det? I så fall behöver du leta efter någon kvinna/vänner som också har litte drag av det. Det blir lättare då.
Har han ett bra arbete, en okej vänkrets och med det fungerar i samhället så är det helt okej för mig.
min sambo hade de förutsättningarna, nu har vi varit tillsammans många år och har familj. (Jag själv har haft flertal relationer bakom mig) tycker man ska vara försiktig med att döma andra.
Jag hade tyckt att det var väldigt märkligt. Jag skulle tänka att han är för introvert för att ha träffat någon eller att det är något skumt med honom som gjort att kvinnor backat. Eller att han är djupt troende och att det ställt till det för honom. Det förstnämnda skulle jag dock ju märka snabbt och då hade vi ändå inte kommit någon vart. Hade han varit troende så hade vi inte heller kommit någon vart för att vi varit för olika.
Skulle allt istället handla om att han är en riktig charmör och inte haft en relation så hade jag tänkt att han är en player och inte velat binda sig och en sån kille skulle aldrig heller fånga mitt intresse.
Har en manlig vän som är nästan 40 och har aldrig haft en tjej, tror till och med han kan vara oskuld. Han har bra jobb och bra utbildning och han har vänner och hobbies och vet hur man beter sig. Men han är väldigt blyg vilket gjort det svårt för honom. Han får dejter men det blir aldrig något mer än så. Han klagar inte offentligt men vet att han lider av det. Så jag tänker inte nödvändigtvis att han måste vara en dysfunktionell porrskadad typ som inte vet hur man behandlar kvinnor, utan att det är möjligt att han är ok ändå. Allt hänger på allt det övriga jag vet om honom.
Man behöver inte ha tonvis med vänner, det är så olika med vad man trivs med. Men det klart att om killen inte har några vänner alls som han träffar, så kan man börja fundera om det finns sociala svårigheter, och kanske en diagnos också. Eller att han är deprimerad.
Det viktiga är att bryta dödläget, exempelvis gå i terapi, kolla upp lite närmare om det stämmer med att man kan ha Asberger-drag och söka upp andra med de dragen i så fall (enklare att umgås då),
Gå kurser i ämnen som man är ingresserad av, så att man träffar andra med liknande intressen, för att åtminstone prata med andra en gång i veckan.
Gå kurser i sådant som man inte är intresserad av, men som kan vara bra att lära sig (matlagning t.ex).
Gå med i en motionsgrupp/träningsgrupp som träffas en gång i veckan.
Kolla upp i grupper på internet som handlar om området där du bor. osv. Bara man kommer igång med att umgås med folk på fritiden är det bra.
Du säger att det ofta är kvinnorna som har vännerna och att mannen därför blir ensam. Varför är det så svårt att fatta att som man är det viktigt att behålla TIDIGARE vänskaper, dvs innan man gick in i ett förhållande, och inte överge dem bara för att man träffat någon. Män tycks ofta tro att den de ingår ett förhållande med ska finnas där för evigt, så de skiter i sina tidigare vänner och kompisar, med resultatet att de står där helt ensamma den dag de blir lämnade. Män måste börja tänka mer i förebyggande syfte/ mer långsiktigt och inte bara slitas med av det tillfälliga.
Om man nu ska vara dömande så är det intressanta snarare varför någon varit singel tills den är medelålders. Vissa har satsat allt på studier och jobb, kanske gjort doktorsavhandling och under tiden aldrig träffat någon som den klickat med ordentligt för att det ska vara värt besväret med ett förhållande. I så fall ser jag absolut inget fel eller konstigt med det.
Har man däremot dejtat och konstant misslyckat att skapa attraktion, avvisat andra för att man är kräsen etc så säger det förstås mer om personen. Och då tänker jag att det uppenbarar sig själv.
Lägg också till att de 40 åren har också redan passerat. Om vi inte träffat varandra tidigare är det sak samma vad som skett under den tiden om vi funkar bra ihop nu.
Ett gott råd dock om du som medelålders man ändå vill dejta är att inte lägga så stor vikt i din egna erfarenhet och visa tydligt att du "äger" det hela. Mao, tala sanning om hon (eller han för den delen) frågar om tidiga förhållanden, men lägg mer vikt i vad du har sysslat med istället. Är du riktigt passionerad och kan påvisa social kompetens kan det ses som ett plus snarare än en nackdel.