Giftermål – den största bluffen i mänsklighetens historia

Jag svarar dig styckvis om det går bra.

Det första du skriver är en bra beskrivning av läget i Staterna och trenden där att männen i allt högre grad avstår från giftemål. De har insett vilken fälla en  skilsmässa är för dem där de trots vattentäta äktenskapsförord kan bli av med allt. 80% av skilsmässorna initieras av kvinnorna och det kan man tolka hur man vill i det sammanhanget. Givetvis finns det kvinnor som tar ut skilsmässa av fullt rimliga skäl som misshandel och dylikt. Men lite provocerande är det när de nyskilda kvinnorna firar sin nyvunna "frihet" med väninnorna på sociala medier efter 10 års äktenskap trots att de bedyrar att de var gifta med bra män. Men de behövde "känna sig fria igen". Samtidigt sitter exmaken i någon billig lya ute i någon förort  totalknäckt efter att slitit hund för sin familj under alla år bara för förlora barnen, huset, halva hans tillgångar, halva hans framtida pension och tvingas betala underhåll. Så illa är det inte Sverige. Här tar familjerätten mer hänsyn till alla parter, men även här är mannen oftast förloraren. 80% av vårdnadstvisterna faller till kvinnans fördel.

Här överdriver du en hel del. I vissa kulturer är det fortfarande  så att man mer eller mindre anses som misslyckad eller att ha blivit över om man inte gifter sig. Det var inte så länge sedan det var så i Japan till exempel. Men tiderna förändras. Det är väl bara i kulturer med äktenskap mellan unga flickor och gamla gubbar man kan tala om äktenskap i termer som tvång.

Inget fel på institutionen i sig. Det är väl snarare hur folk förhåller till den som gifta och med äktenskapet kommer vissa förpliktelser. Tyvärr verkar många se dem som ett inskränkande av den personliga friheten och tar det som plausibelt skäl för skilsmässa. Inte minst kvinnorna. De vill väl hålla alla dörrar öppna, så att säga. Män går in i äktenskapet med andra premisser.

Man kan gifta sig borgerligt om man inte vill betala för ett dyrt kyrkbröllop. En ceremoni på 10 min till en kostnad av 300 kr.

Rollfördelningen är just en naturlag eftersom bara kvinnor kan bli gravida, bära barnet, föda det och amma det. 

Graviditeten och förlossningen är den största medicinska risk som en kvinna har i livet. 

Sjukpenning och föräldrapenning ger inte så bra skydd, ersättningsnivåerna är låga. Underhållstödet är en droppe i havet av vad som behövs för att uppfostra ett barns i dag på någorlunda standard. Sambolagen ger knappt något skydd. Finansiella tillgångar ingår inte alls, som sambo ärver du inte ens. 

Giftermålet är  absolut det bästa skyddet för mor och barn.
Giftermålet formar den bästa grunden för ett bra liv för hela familjen , även mannen. 
Men det är frivilligt och så skall det naturligtvis vara. 

 

 

Om någon av parterna är oerhört rik och den andra saknar tillgångar, dvs att skillnaden är stor, då kan det vara läge för ett äktenskapsförord. Detta bör dock skrivas på ett rättvist sätt. Det är då viktigt att både mannen och kvinnan har en egen jurist som ser till att äktenskapsförordet blir rättvist för båda . 

Överklassen kanske inte skiljer sig på pappret lika ofta, men lever ofta separata liv, ibland med nya partners. 

Tänk Charles och Diana.

Att vara gift är inte nödvändigtvis detsamma som att leva ihop eller ha ett fungerande gemensamt hem för barnen. Då kan man undra vad nyttan är, förutom det rent materiella då. Men det kan regleras på andra sätt.

Det stämmer att äktenskapet historiskt sett har varit en institution för att se till att barn blir försörjda. Men idag är föräldrar försörjningsansvariga för sina barn, oavsett om de är gifta eller inte. Både kvinnor och män kan försörja sig själva. Det finns samhällsstöd osv.

Detta betyder inte att äktenskapet har förlorat sin betydelse. Jag är själv lyckligt gift.

Däremot har betydelsen minskat, eller förändrats från "nödvändigt ont" till en frivillig kärlekshandling och ett juridiskt kontrakt.

Vi gifte oss av prakitska själ, det är lättare när man har barn ihop. Sen kändes det mer som att vi tillhör varandra med samma efternamn. Gifte oss hemligt, ingen cermoni mer än den som är nödvändig på rådhuset, inga gäster. Sen drog vi på en spahelg.
Vi är fortfarande lyckliga tillsammans efter MÅNGA år.

Du låter lite bitter.

Förklara gärna för mig Ts hur du kan bli personligt sekundärkränkt av att Nina och Lars i Malmö gifter sig i rådhuset imorgon eftermiddag?  

Om du läst vad jag skrivit så hade du sett att bara en av oss har barn, jag har vuxna barn. Partnern är (lyckligtvis) barnfri.

Du förmodar det ja, noterat.Äktenskapsförord kan innehålla betydligt mer än så. Du verkar vara rätt dåligt påläst.
Kanske därför du skriver som du gör.

Word.

Ts det viktiga är att man sätter sig in i det juridiska och sen avgör vad som passar en själv och det är olika för olika personer och hur familjesituationen ser ut.
Det är väldigt många som inte vet skillnaden mellan att vara gift och sambo när man har barn.
Det borde vara en självklarhet att sätta sig in i det juridiska eftersom just familjelivet är bland det viktigaste som kan vara avgörande för så mycket.

Jag kan berätta för dig varför jag ville gifta mig när fått barn.

Min bror var sambo och dom hade två barn tillsammans, dom hade köpt villa och levde att gott småbarns liv där min svägerska jobbade deltid då barnen var små  men även min bror hade ett flexibelt jobb.

Sen hände det mest tragiska som kunde hända, min bror var med om en olycka och omkom, en tragedi för alla, min svägerska, mina brorsbarn, för mina föräldrar och för mig och min andra bror med familjer plus alla andra släktingar och vänner.

Då dom var sambo gällde ju bara sambolagen och hon ärvde då inget, mina syskonbarn ärvde allt.
Dom hade bägge gått in med pengar i huset men även sambolagen gav ju henne rätt till 50 % av huset och alla lösören.

Men barnen var ju små men dom ärvde ju då 50% av husets värde och lösöre och övrigt.
När barnen är små för man då en förmyndare tills barnen blir 18 år och pengarna får inte röras eller min svägerska kunde göra förfrågan om att ut pengar till större saker som kunde köpas till barnen.

Där står hon med en villa och kan inte köpa ut barnen, hon har inte så många miljoner, hon skulle alltså inte ha råd att bo kvar, familjen hon och barnen hade inte bara förlorat sin pappa och kärlek, dom skulle behöva flytta.

Nu som tur var hade min bror en bra livförsäkring som så många har och dom hade skrivit många papper men det skulle ändå inte ha räckt, det som gjorde att dom kunde bo kvar var att han förolyckades i tjänsten så försäkring ifrån hans arbetsplats betalades ut.

Hade dom varit gifta så hade hon ärvt och barnen fått vänta på sitt arv och det hade inte varit något krångel med huset mm som man inte vill hålla på med när man är i sorg och chock.

För mig och min svägerskas syskon blev det en ögonöppnare och  hur krångligt allt kunde bli.
Trots att dom skrivit så många papper så kan det aldrig bli lika säkert som att var gift i fall som i min brors. Även min föräldrar fick skriva på papper i olika försäkringsärenden. 

Jag och min man hade ett barn när vi gifte oss och sen har vi fått ett till, bägge vill vara säkra om någon skulle gå bort. Vi har haft två vänner som gått bort i cancer, bägge familjerna hade tre barn var.
Det ena paret var gifta och även där var det ju så att den som blev kvar aldrig skulle ha kunnat kvar huset om barnen skulle få sitt arv omgående.
Det andra paret gifte sig när den ena blev sjuk i cancer just för att inte hamna i ovan situation så att familjen skulle kunna bo kvar och inte behöva flytta i sorgen.

Men detta gäller ju då dom alla hade hemmaboende omyndiga barn.
Det passade bättre för familjerna att vara gifta i dessa fall.

Men även vuxna barn till sambos ska ju ärva omgående när en förälder går bort.
Det kan vara rätt men också helt fel.
T ex nu är mina föräldrar gifta och äldre. Dom har bott i sin bostad länge, dom har bytt genom åren men dom har tillsammans jobbat ihop det dom har och bostaden har ökat i värde. 
När en av dom dör sitter kvarvarande förälder i orubbat bo dvs kan bo kvar i bostaden.
Skulle dom istället vara sambos skulle alltså den kvarvarande föräldern bara ha 50% av bostadens värde, även om man skriver testamente har barnen rätt att få ut sitt arv men kan skriva att dom bara ska få sin laglott som är hälften av arvslotten dvs då 25 % och det kan bli avgörande för att många, dom har ändå inte råd att köpa ut barnen och då tvingas att sälja bostaden för att barnen ska få sitt arv.
Äldre par som alltså levt ihop i många år, kanske 40-50 år och tillsammans fått ihop sin ekonomi och en dör ska alltså barnen då ärva och en kunna tvingas att sälja.

Skulle alltså jag och min bror och mina syskonbarn i min brors ställe alltså kunna hamn i en situation där en förälder skulle behöva sälja för att vi skulle få ut vårat arv? 
Det är så det ser ut för många, det känns inte helt rätt men nu är föräldrarna gifta så nu kommer det inte att behöva ske, vi får med all rätt vänta tills bägge gått bort.
Man kan säga att nej så gör nog inte många mot sina föräldrar men det gör det faktiskt och du kan aldrig genom testamente ta bort laglotten.

Men detta är familjekonstellationer när det passar att vara gift om man vill ha säkerhet som ovan, att man vet vad som gäller.

Men i andra situationer kanske det inte alls är bättre juridiskt att vara gift.
Nu är jag och min man gifta då vi bara har gemensamma barn om vi t ex skulle skilja oss eller att någon går bort då är det inte alls säkert att jag eller min man skulle gifta om oss.
Jag skulle te x vilja att mina barn ärvde mig först och främst och inte en ny man men det beror ju på vilken ålder vi skulle vara i.
Om mina barn var vuxna och jag och en ny man ville leva ihop men hade redan på var sitt håll fått upp en ekonomi genom jobb och gemensamt jobbat oss igenom ett liv med barn med barnens andra förälder då känner inte jag alls samma sak för att gift om mig.

Men allt beror på situationen, småbarn, barn sen innan sk särkullsbarn osv.
Så alla väljer utifrån sin situation vad som passar dom och vart dom är i livet, bara man är insatt i vad som gäller.

Vill man att den man lever med ska ärva eller ej, har man inte barn ärver föräldrar och om dom inte lever syskon istället för sambo, är det det man önskar, ja ibland men kanske inte om man levt ihop i många år.
Många tänker inte på vad som kan ske.

Återigen det viktigaste är att man är insatt i det juridiska om man har familj eller flyttar ihop osv sen väljer man själv vad som passar en bäst.
Vad som är bäst för en själv kan ju vara helt annorlunda än ens vänner och släktingar.

TS har rätt till sin åsikt och gissar att det betyder att Ts aldrig tänker gifta sig. Samtidigt får hen acceptera att många inte håller med och agerar därefter.