Sluta blunda för lärarnas övervåld i skolan

Ja eller så uppfostrar föräldrar sina barn , så ska ju inte en lärare behöva höja rösten, 3 varningar sen drar de in barnbidrag lätt å smidigt!

Så lösningen är alltså att staten ska hota familjer med indraget barnbidrag om ett barn inte sitter tyst i skolbänken? Snacka om att sparka nedåt. Barn är inte robotar som kan programmeras till lydnad, och föräldrar är inte misslyckade bara för att deras barn ibland bråkar i skolan.

Att skylla skolans problem på ?dålig uppfostran? är både fegt och förenklat. Om det vore så enkelt skulle varenda barn från ett ?bra hem? sitta blickstilla och räcka upp handen i kör. Men så ser det inte ut för barn är individer, med olika förutsättningar, behov och utmaningar.

Och låt oss vara ärliga: att ta ifrån barnfamiljer pengar löser inte ett enda pedagogiskt problem. Det enda det gör är att öka stressen, klyftorna och utanförskapet vilket i sin tur gör situationen ännu svårare både hemma och i skolan.

Att ropa efter ekonomiska straff istället för att diskutera skolans arbetsmiljö, lärarnas verktyg och barnens faktiska behov är att blunda för verkligheten. Vi behöver vuxna som tar ansvar ? inte politiker eller debattörer som vill leka hårdare än verkligheten tillåter.

Ett förtydligande: 
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/AvpdOE/kartlaggning-53-larare-som-stoppats

Jag upplever det motsatta, lärare får knappt  höja rösten eller ta tag i en elev, utan att få reprimander eller till och med bli uppsagda. Jag avundas inte lärare idag. Fantastiskt att så många ändå orkar jobba som lärare.

Att säga att lärare är ?makteslösa? är att vända på hela verkligheten. Sanningen är att lärare fortfarande sitter på en enorm makt i klassrummet. De har auktoriteten, de har systemet bakom sig och de har föräldrar som ofta tvingas försvara sina barn mot just felaktiga ingripanden.

När du säger att ?lärare knappt får höja rösten eller ta tag i en elev? så antyder du att det borde vara självklart att man ska få skrika eller använda fysisk makt. Men det är precis det som är kärnproblemet: idén om att våld och hot är en normal del av undervisningen.

Och vad är egentligen det värsta som händer om en lärare får en reprimand för att ha gått över gränsen? Att vuxna behöver tänka två gånger innan de lägger händerna på barn? Ja tack, det är exakt så det ska vara. Vi ska vara glasklara, skolan är ingen zon där barns rättigheter upphör.

Att hylla lärarnas uthållighet är fint, men vi får inte blanda ihop yrkets svårigheter med rätten att använda våld. Pedagogik som bygger på respekt kräver mer av den vuxne, men det är också den enda vägen till verklig trygghet i skolan.

Jag delar din uppfattning. Lärare vågar eller får knappt höja rösten eller ta tag i en elev utan att riskera att bli anmälda och/eller uppsagda.
Vilket kan resultera i att många barn inte får någon studiero på lektionerna.

En lärare jag hade på högstadiet blev avstängd från sin förra skola för att han blivit tvungen att trycka en kille mot väggen, när killen höll fast en tjej och tafsade på henne. Han var den bästa lärare jag någonsin haft. Så många verkar tro att det räcker med att sätta sig ner och prata om saken och sedan är det ur världen. Nej, vissa ungdomar behöver att någon verkligen sätter ner foten och visar att det blir konsekvenser av dåligt beteende. Bättre att de får lära sig det i ung ålder och inte först när de blir vuxna och det blir polisen som trycker dem mot marken.

När jag gick i sjuan var det en kille som spred ett rykte om att jag hade knullat med en annan kille på skolan. Vissa av lärarna tyckte att detta skulle man bara ignorera så skulle det gå över snart. Inte den läraren som blivit avstängd för att ha tryckt upp en kille mot väggen, Nej, när ryktet nådde honom kom han instormande på vår lektion och drämde näven i bänken där killen som startat ryktet satt, och röt åt honom att han fanimej inte skulle göra om det. Killen sprang snyftade ut ur klassrummet, då var han inte speciellt tuff längre, och ingen vågade hitta på några nya rykten på ett bra tag framöver.

Majoriteten av alla i vår klass älskade denna lärare just för att han hade civilkurage och inte lät mobbarna diktera skolan. Fråga mobbarna däremot, så skulle de säga att de hatade honom. Men jag kan lova att min, och många andra tjejers skoltid skulle ha varit hemsk utan honom. Att mina betyg gick från att vara under genomsnittet till toppbetyg, och att många tjejer fick mycket bättre närvaro efter att han blev vår lärare talar sitt tydliga språk. Vi behöver lärare som är hård mot de som behöver disciplin och mjuk mot de som behöver uppmuntras.

Annars blir det som det var innan, de duktiga eleverna mår dåligt av att gå till skolan, de måste "sitta barnvakt" till stökiga elever, och de stökiga tar uppmärksamheten från alla andra.

Så lösningen på bristande studiero är alltså att ge lärare frikort att skrika på barn och ta i dem fysiskt? Är det verkligen det bästa vi kan komma på år 2025? Det är en farlig logik att disciplin måste bygga på rädsla för att fungera.

Barns rätt att slippa bli utsatta för våld eller hot är inte ett hinder för studiero, det är en förutsättning. Om klassrumsklimatet rasar så handlar det inte om att läraren inte får ta tag i en elev, utan om att skolsystemet saknar resurser, stödpersonal och moderna arbetssätt.

Och låt oss vara ärliga: om trygghet och arbetsro i klassrummet bara kan uppnås genom att vuxna höjer rösten eller tar i elever, då är det inte eleverna som är problemet, det är hela pedagogiken.

Att kalla det ett problem att lärare ?riskerar att bli anmälda? är också en märklig syn. Ja, de riskerar att bli anmälda om de går över gränsen. Precis som i alla andra yrken. Ingen skulle försvara en polis, vårdare eller busschaufför som använde övervåld. Varför ska lärare ha en egen gräddfil?

Studiero byggs genom respekt, relationer och resurser, inte genom att man suddar ut barns rättigheter i klassrummet.

Att kalla det ?civilkurage? när en vuxen man trycker upp en tonåring mot väggen eller drämmer näven i en bänk är ett farligt sätt att romantisera övervåld. Det är inte civilkurage, det är maktmissbruk. Civilkurage hade varit att agera snabbt och resolut för att stoppa tafsandet och samtidigt visa att gränser kan sättas utan att använda fysisk eller aggressiv dominans.

Du menar att ?det fungerade? för att mobbarna blev rädda. Men rädslan för en vuxen mans utbrott är inte samma sak som respekt utan det är bara skräckpedagogik. Det kan tysta ner problem för stunden, men långsiktigt lär det barn att auktoritet bygger på hot och våld. Är det verkligen den lärdomen vi vill ge unga?

Och nej, alternativet är inte att ?bara sitta ner och prata?. Att karikera alla kritiker som naiva mjukisar är en bekväm halmgubbe. Självklart finns det sätt att ingripa kraftfullt utan att använda våld: tydliga konsekvenser, stöd från elevhälsa, snabb insats från skolledning, det finns en hel verktygslåda som inte involverar att trycka upp ungar mot väggar.

Det du beskriver som ?den bästa läraren? låter mer som en vuxen som gick över gränsen och fick betala priset för det. Och det är precis så det ska vara. Ingen lärare ska kunna använda sin maktställning som täckmantel för våld, oavsett hur populär hen är bland vissa elever.

Om vi accepterar ditt resonemang, då bygger vi en skola på rädsla, inte på respekt, trygghet och rättssäkerhet. Och det är farligare för både mobboffer och duktiga elever än vad några stökiga tonåringar någonsin kan vara.

Ingen bryr sig om att din kriminelle son blev kränkt när han blev satt på plats för en gångs skull.