Vilsen 22 åring
Hej!
Jag känner mig väldigt överväldigad just nu och skulle behöva skriva av mig lite.
För en tid sedan blev jag av med mitt jobb eftersom jag går på antidepressiva. I mitt yrke fick man tydligen inte ha den typen av medicinering, vilket kändes väldigt orättvist. Under tiden som jag varit arbetslös sökte jag en utbildning, och jag kom faktiskt in! Det är jag otroligt glad för, men samtidigt är ekonomin en stor stress. Jag klarar mig precis, men det känns som att jag måste ställa om hela mitt liv.
Jag är 22 år och ibland känns det som att jag inte kommer kunna ha något riktigt socialt liv. Jag kämpar med tvångstankar och panikattacker, men jag vill verkligen lyckas med skolan.
Jag har en pojkvän som jag älskar väldigt mycket, vi har varit tillsammans i ungefär två och ett halvt år. Men jag känner mig lite osäker på hur han ser på framtiden. Jag har mer planer för oss än vad jag upplever att han har för mig. Jag har till exempel pratat om att flytta ihop, men han ser ingen anledning till det eftersom han bor gratis där han är nu.
Allting känns överväldigande, och jag känner mig ensam i min situation. Ensam i min stress, ensam i min oro, och ibland även ensam i förhållandet.
Är det någon som varit i en liknande situation, eller har tips på hur man kan hantera känslan av att allt är för mycket?