• Anonym (A)

    Vilsen 22 åring

    Hej!
    Jag känner mig väldigt överväldigad just nu och skulle behöva skriva av mig lite.


    För en tid sedan blev jag av med mitt jobb eftersom jag går på antidepressiva. I mitt yrke fick man tydligen inte ha den typen av medicinering, vilket kändes väldigt orättvist. Under tiden som jag varit arbetslös sökte jag en utbildning, och jag kom faktiskt in! Det är jag otroligt glad för, men samtidigt är ekonomin en stor stress. Jag klarar mig precis, men det känns som att jag måste ställa om hela mitt liv.


    Jag är 22 år och ibland känns det som att jag inte kommer kunna ha något riktigt socialt liv. Jag kämpar med tvångstankar och panikattacker, men jag vill verkligen lyckas med skolan.


    Jag har en pojkvän som jag älskar väldigt mycket, vi har varit tillsammans i ungefär två och ett halvt år. Men jag känner mig lite osäker på hur han ser på framtiden. Jag har mer planer för oss än vad jag upplever att han har för mig. Jag har till exempel pratat om att flytta ihop, men han ser ingen anledning till det eftersom han bor gratis där han är nu.


    Allting känns överväldigande, och jag känner mig ensam i min situation. Ensam i min stress, ensam i min oro, och ibland även ensam i förhållandet.


    Är det någon som varit i en liknande situation, eller har tips på hur man kan hantera känslan av att allt är för mycket?

  • Svar på tråden Vilsen 22 åring
  • Jimmy75

    Har du möjlighet att skriva DM här så kan jag försöka erbjuda stöd och vägledning. Det går såklart skriva generella råd här också men blir inte på samma sätt.

  • Anonym (Anonym)

    Du skriver att du lider av tvångstankar och panikattacker. Jag antar att du också fått detta bekräftat av psykolog? Har du idag någon kontakt med en psykolog? Om inte så tycker jag du ska söka upp någon. Det känns som att det är just detta som skapar problemen i din vardag, det är inte helt enkelt att på egen hand försöka styra upp livet om man har psykisk ohälsa, du har ju faktiskt rätt till hjälp av den anledningen. Det finns säker coacher också om man vill få guidning och verktyg, men börja med en psykolog, det skulle hjälpa dig, det är jag helt övertygad om. Att "bara" få en diagnos kan ju hjälpa till viss del, men ingen är ju lika så man behöver få hjälp att reda ut hur just du fungerar med dina svårigheter och sist men inte minst få de verktyg just du behöver för att klara vardagen/skola/jobb.

     

  • Jimmy75
    Anonym (Anonym) skrev 2025-08-19 20:16:27 följande:

    Du skriver att du lider av tvångstankar och panikattacker. Jag antar att du också fått detta bekräftat av psykolog? Har du idag någon kontakt med en psykolog? Om inte så tycker jag du ska söka upp någon. Det känns som att det är just detta som skapar problemen i din vardag, det är inte helt enkelt att på egen hand försöka styra upp livet om man har psykisk ohälsa, du har ju faktiskt rätt till hjälp av den anledningen. Det finns säker coacher också om man vill få guidning och verktyg, men börja med en psykolog, det skulle hjälpa dig, det är jag helt övertygad om. Att "bara" få en diagnos kan ju hjälpa till viss del, men ingen är ju lika så man behöver få hjälp att reda ut hur just du fungerar med dina svårigheter och sist men inte minst få de verktyg just du behöver för att klara vardagen/skola/jobb.

     


    Kan bara instämma.
  • Anonym (A)

    Det har jag gjort och även fått medicin för de som inte fungerar, jätte frustrerande och detta går utöver alla jag älskar. Jag har dåligt samvete över hur jag och mina känslor kan vara så påverkade konstant, önskar att jag kunde uppskatta livet, stunderna och personerna runt omrking mig. 

  • Jimmy75

    Flera saker spelar roll där, bland annat personkemi och hur väl den psykologen lyckas skapa en allians och förtroende. Det i sin tur kan vara påverkat av vilken verksamhet hen befinner sig i, om det är psykiatri, vårdcentral, privat, företagshälsa etc.


    Detsamma gäller mediciner. Det kan ta tid att hitta ett fungerande preparat och rätt dos samtidigt som man också behöver vara beredd på att det inte alltid hjälper alla.

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (A) skrev 2025-08-19 20:32:15 följande:

    Det har jag gjort och även fått medicin för de som inte fungerar, jätte frustrerande och detta går utöver alla jag älskar. Jag har dåligt samvete över hur jag och mina känslor kan vara så påverkade konstant, önskar att jag kunde uppskatta livet, stunderna och personerna runt omrking mig. 


    Bra att du har kontakt. Men frågan är om du är i ett tidigt skede av behandlingen? Isåfall är det förståeligt om du inte märker så stor skillnad ännu, bara medicineringen i sig kan ta tid innan man hittar rätt sort/dos. Ett råd är att om du inte tycker dig bli hjälpt av den behandlingen du får trots långvarig behandling så byt psykolog. 
Svar på tråden Vilsen 22 åring