Varför är det så skönt att klaga på andra?

Jag vet inte om jag klagar på andra här. I så fall gör jag det omedvetet.

bra fråga! Alltid värdefullt att vara nyfiken och reflektera. Om FL har det syftet generellt vet jag inte. Jag kan däremot säkert säga att garanterat inte har den effekten iallafall, oavsett avsikt. 

för egen del har jag andra motiv men ibland stupar jag på mina känslor och klagar eller vräker av mig saker som inte är ett dugg konstruktivt 

Jag tror inte heller att du själv är helt "oskyldig" där. Anomymitet på forum skapar i själva verket en grogrund för att kunna lasta av sig sina egna problem och dåliga egenskaper, och hitta fel på andra, eller projicera sina egna fel och brister på andra, så att man själv kan känna sig bättre för stunden.

Det som jag förvånas över att det ofta krävs så lite för att en person ska bli arg och börja anklaga någon för något, eller för att vara något. En annan åsikt och en person kan börja klistra alla möjliga egenskaper och epitet på meningsmotståndaren. Hur ofta ser man inte också trådar där TS skriver något i all vänlighet och ödmjukhet, och de svarande direkt placerar in personen i ett fack utifrån egna förutfattade meningar, eller anklagar TS för att vara på ett sätt som denne inte sagt att hen är. 

Kanske är det tur att vi har sådana här forum, så att folk kan klaga på andra och upphöja sig själva för stunden, det kanske gör att många mår lite bättre.

Bara människor med svag självkänsla som tycker att det är skönt att klaga på andra. Det är ett sätt för dem att höja den egna personen gentemot omgivningen. 

Jag tror absolut att FL fyller en sådan funktion för vissa! Ett sätt att avreagera sig och skriva sånt man inte vågar säga irl. Istället tar man ut det på okända personer här.
Om det sen hjälper vet jag inte, det är isf tråkigt att behöva vara elak mot andra för att må bättre själv.

Jag har inte det behovet utan vill ha konstruktiva diskussioner utan personangrepp. Jag är gammal nog att veta att det inte är farligt att ha olika åsikter, något som inte tycks vara allmänt känt...

Känns som om en del får utlopp för lite allehanda frustration och kanske till viss del njuter av att få klämma till andra eller få ur sig lite. 

Jag har inte behovet av att klaga på andra utan jag tycker egentligen det är berikande och kul med diskussion men tyvärr kan jag ibland lockas med i den sjukt låga nivå som inträffar när vissa skribenter mer än gärna vill gå till personangrepp. 

Det är väl lite det jag avsåg med frågan, tror jag.  Jag tror inte alls att man skriver här för att för att klaga på andra utan man är nog genuint intresserad av hur andra har det och vill kanske diskutera någon fråga man grunnar över. 

Men det är lätt att dras med i drevet ibland. Som tur är har anonymiteten fördelen att vill man inte ta till sig så slipper man.  Motståndaren är ju inte en människa av kött och blod utan bara ett citat eller ett inlägg, som ingen individ står bakom. Man behöver inte få dåligt samvete för vad man häver ur sig.

Därför har jag ibland undrat över hur mottagarna av kritiken känner sig. Tar man det personligt eller låter man det bara glida av då det inte finns någon människa bakom?

Vi är ju alla olika känsliga för kritik och det finns säkert de som tar illa vid sig. Då spelar det kanske ingen roll om man ser en människa framför sig eller inte.

Vad tror du?

Tycker inte att det känns särskilt skönt att klaga. Däremot blir det ju nödvändigt ibland, i syfte att uppmärksamma när någon gör fel och beter sig illa.

Visst är det ganska lustigt att vi talar om personangrepp än fast det inte är några personer som debatterar utan anonyma nic som munhuggs.  

Jag kanske inte är så lättsårad som många andra men ibland förvånas jag av hur indignerad somliga verkar bli när de får mothugg. 

Off topic, men Klagomuren eller mer riktigt Västra muren är en plats för hopp, bön och förtröstan, inte klagan. Nu för tiden kan man använda appar och skicka sina meddelanden till frivilliga som skriver ut dem och stoppar i muren. Två gånger om året töms muren på lappar och dessa begravs på Olivberget. Glad att jag fick uppleva den platsen innan det blev moraliskt otänkbart.