Betala för tom lägenhet

Eftersom dina argument om att betala för ett back-up boende som varken han har kontakt på eller ens använder är inte rimliga. Du drar det den yttersta och mest löjliga nivå när jag försöker förklara situationen. 

Så igen. Det var ingen nyhet för honom att det var här vi ska bo. Att jag äger det helt och varför. Han godkänner villkoren. Vi provbor i huset om det funkar, vilket vi gör. Efter 1,5 år tillsammans och inget händer med att betala elen, värmen, vattnet, sopor och annat gemensamt. Att han istället betalar halva sin mammas lägenhet, för hon inte kan betala hela hyran för hon skickar pengar till sin andra son som i sin tur använder det till sitt missbruk. Så förlåt mig om jag börjar tröttna på detta läget och fräser ifrån när du börjar yra om saker i vår relation du inte har någon aning om. 

Du skrev "Är det verkligen läge att skaffa barn... så oense som ni verkar vara?". Detta var verkligen extremt otrevligt av dig att skriva. Du har absolut ingen aning om våran relation.  

Jo, vi är överens om att han ska betala driftkostnader och att vi ska bo här. Vi är även överens om att han inte ska fortsätta betala för lägenheten. Men inte om när. 

Detta med att betala lägenheten handlar inte om varken mig eller om våran relation. Det är något annat. 

Var skrev jag att han lägger på pengar på huset? Igen så lägger du till och hittar på saker när det passar. Därför är dina "argument" och "råd" helt värdelösa. Nej, jag betalar för allt kring renoveringarna. Han hjälper till. Kan man väl mist förvänta sig när han bor gratis. 

Du vet... Vi är i åldern det kan ta flera år att bli gravid. Och eftersom vi har problem och jag har fertilitetsproblem kanske vi inte ens lyckats. Så kring denna fråga och så som du svarat mig är både klumpigt och okänsligt. Nu är vi inte 5-10 år yngre utan snart 40. Skulle det inte hålla kommer vi inte ångra att.vi skaffa barn. Bägge vill, bägge har bra ekonomi. Så du behöver inte lägga sig denna fråga mer. Tja, vi har bott ihop in1,5 år men varit tillsammans i 2 år. Du kanske inte tycker att 2 år tillräckligt. News for you: Det finns inget rätt eller fel. Vissa blir gravida första veckan, efter  månad osv. Vi tycker att två år ör tillräckligt. Jag tänker inte tjafsa mer kring om vi har varit tillsammans tillräckligt länge för att skaffa barn. Igen är du bara ute efter att provocera och göra mig ledsen. 

Jag kan inte leva ihop med någon som betalar flera tusen i månaden på ett extraboende. Skulle han överta lägenheten och betala hela har vi ingen framtid.

Men, vad säger han själv när du tar upp detta till diksussion?
Du lägger en massa tid och engagemang på att förklara dig här på forumet, men hur går diskussionerna mellan er det gäller?

Du skriver själv här att ni provbott ihop de här 1,5 åren, och att du nu vill att han ska betala med. Vad säger han då, när du tar upp det?

Och varför tröttnar du på folk i ett forum? Du väljer väl själv att starta och skriva en tråd här? Diskussionen gäller väl dig och mannen, och orsaken till att ni inte kommer överens?

Och varför är det en orimlig fråga om det verkligen är läge att skaffa barn när ni inte kommer framåt i boendefrågan/kostnadsfördelningen? Känns ju som att det skulle komplicera allt väldigt mycket om ni inte är ense om basen för ert liv tillsammans? Återigen far du ut i tråden och blir arg över relevanta frågor, men hur går diskussionerna mellan DIG och MANNEN?

Dina sista rader där sammanfattar ju hela problematiken. Det är där ditt fokus ska ligga, och den diskussionen behöver ni ju ta. Ta inte den här på forumet i långa agiterade inlägg, ta den med mannen det gäller. Men om din diskussionsstil här på forumet speglar hur du beter dig i relationen med mannen så kan man förstå om han tvekar lite på livet med dig. 

Och vissa av råden och frågorna du får här passar inte dig, men om du kan tänka lite bredare så finns det kanske något i det som kan hjälpa dig att förstå mannens resonemang och eventuellt finnas med i en diskussion er emellan.

Om du är öppen för att ta till dig av frågeställningen du själv startade här på forumet. 

Jag betalar ALLT med renoveringarna. Sluta hitta på saker som jag inte skrivit.

Frågeställningen var vad folk tycker om att betala för en oanvänd lägenhet och att inte betala för sina faktiska boendekostnader. 

Att då kategoriskt säga att det är för tidigt att skaffa barn, är mästrande och otrevligt. Att även dra in amorteringar och renoveringar i ekvationen som du och andra gör, utan att TS skrivit om det, är fria fantasier. Att dessutom ifrågasätta saker som faktiskt står i tråden om arv, lån, han tycker var och en betalar för respektive hus/lägenhet, etc, är dålig diskussionsstil. 

Eftersom vi inte är varken TS eller mannen så blir ju svaren mer funderingar kring varför mannen resp. TS väljer att göra såhär. Och dessa funderingar gör bara TS agiterad och inget hon vill ta till sig eller ta till sig. Hon har redan bestämt sig för vilka svar som är acceptabla. Hon svarar kategoriskt och vägrar ta nån input från någon i tråden.

JAG tycker inget alls om fråga att betala för en tom lägenhet och inte betala för ett hus han inte har nån del i. För det beror ju helt på situationen, det kan vara både rimligt och orimligt.

Men TS vill ju egentligen inte diskutera. Och verkar ju inte diskutera med mannen heller. För lösningen kommer ju inte att komma i den här tråden, utan mellan henne och mannen. 

Tja, det händer inget. Han kan inte säga upp den då det är hans mamma som har kontraktet. Hon säger inte upp den, varför skulle hon? Hon bor gratis i sin mammas hus och behöver bara betala för halva lägenheten. Bekvämt för henne, samtidigt som hon skickar pengar till sin andra son utomlands som missbrukar. Vilket i sin tur gör att hon har dåligt ekonomiskt och min "sambo" vill hjälpa henne. 

Just nu känns det som att min sambo hellre betalar för sin brors missbruk istället för våra gemensama kostnader vi har här. Det gör mig ledsen. Men det känns som att det är något han inte berättar för mig när det gäller hans mormors hus, lägenheten, hans mamma, bror osv. 

Men jag tror att en person här i forumet hade rätt. Hans mamma är medberoende för sin missbrukande son. Min sambo är sedan medberoende till sin mammas medberoende. Blir bara en ond spiral av det hela. Jag vet inte vad jag kan göra. 

Jag har haft tålamod och aldrig begärt in något på dessa 1,5 år. Men jag känner mig uttytjad och ledsen när de gör dessa dåliga ekonomiska beslut. 

Känner mig hemsk som önskar att hans bror tar en överdos och inte längre är ett problem. Men jag kan inte känna någon medkänsla för hans bror. Han har mördat en person med kniv och suttit inne flera år. Brutalt misshandlat min sambo, brännt honom cigg, slagit honom, satt honom i farliga situationer. Fick min sambo att börja med droger vid 12 år och drog iväg honom på olagliga fester. Misshandlat andra människor, stulit osv.

 Jag blir upprörd här när folk lägger till och vrider på saker som jag aldrig skrivit. Så nej, diskussionen här hemma går inte så. Jag frågade inte första året alls om hur de tänker. Det började jag med för 6 månader sedan. Så var svaret vet inte. Efter 1-2 månader tog jag upp det igen och frågade hur de planerar. Vad är tanken med allt. Då började de yra om att köpa ut hans mammas syster från mormorns hus. Sen hände inget. Jag har frågat lite då och då så inte allt står still. Men igen, det är något som skaver kring hans bror, mamma, mormorns hus, lägenheten. 

Ne men jag får väl göra såsom många ger förslag i detta forum när man har relationsproblem. Lämna, det verkar vara lösningen.

I den här soppan är det ändå lite konstigt att du fokuserar på själva boendet och kostnaderna. Både i tråden och i livet med mannen. 

Om du istället fokuserar på de här grundläggande sakerna så kommer ni kanske framåt på ett annat sätt. Och det andra kan komma på plats av att grundproblemet har retts ut.  

Det borde vara självklart att en vuxen person betalar för sina egen driftskostnader och löpande kostnader för stället där man faktiskt bor. El, värme, sopor, bredband, räntekostnader mm, plus en liten summa för annat man utnyttjar, ny tvättmaskin, nymålad vägg etc. Inte renoveringen i sig men ett litet bidrag för den standardhöjningen som man drar nytta av. Och definitivt inte amortering som är kopplat till värdet på huset och inte är en kostnad på samma sätt. 

Mamman verkar inte ha råd att betala hela hyran, speciellt eftersom hon ger pengar till sin andre son. TS sambo skulle få det billigare om han släppte lägenheten och bara betalade för där han bor, och skulle då ha chansen att spara pengar och investera i tex fritidsbostad. Men han är insyltad i hela storyn med brodern, mormodern etc.

Inte lätt kanske att släppa sitt gamla hem för varken sambon eller mamman, men även mamman borde inse den ekonomiska fördelen för sin son om han kunde investera pengar i något isf att slänga bort dem på hyra. Speciellt med tanke på hennes kommande barnbarn, ska de få sämre ekonomi för att hon ville ha en tom lägenhet. 

Jag tänker att det borde gå att se lägenheten som något som inte har någonting med den missbrukande brorsan att göra. 

Det är en stor utgift för något som ingen av dem använder, och som inte innebär någon egentlig trygghet, eftersom mamman förverkat sin rätt att behålla kontraktet genom att flytta därifrån. 

Dessutom kommer någon annan att bli väldigt glad över att få lägenheten. Bostadsmarknaden i Stockholm är ju vad den är, med lååånga köer. 

Om de släpper lägenheten skulle mamman få ännu mer pengar att slösa på sin kriminelle son, så konstigt hon inte vill det.

Om hon får förskott på arv eller använda pantbrev på mormors hus, kunde hon köpa en liten lägenhet i stället och hyra ut, så länge hon får. Det blir en investering för henne och kanske ett permanent boende sen.