Jag är oplanerad gravid och vill helst inte göra abort men kommer göra det för min man vill. Håller med att vissa saker kommer bli tuffa osv. Skrev till honom att jag behövde stöd och att jag är ledsen.
Han kom från jobbet & sagt att han har huvudvärk & legat i soffan. Inte sagt ett enda stöttande ord.. Känner mig så extremt ensam.. Visst han har säkert huvudvärk men han är inte döende
Min man var hos läkaren för njurgrus imorse men lagar ändå mat till mig nu för att jag fyller år.
Det är skillnad på skit och choklad...
Men inte ska du göra abort mot din vilja! Det är din kropp och ditt val! Vill din man inte bli pappa får han använda skydd eller sterilisera sig, vilket är en enkel operation som görs på honom med lokalbedövning, sen kan han gå hem efter en timme. Förmodligen betydligt mindre plågsamt för honom en vad en abort är för dig (beroende på hur långt gången du är).
Det brukar finnas en kurator på abortmottagningen/kvinnokliniken som du kan få bolla tankar med, gör det.
Ta hand om dig!
Men inte ska du göra abort mot din vilja! Det är din kropp och ditt val! Vill din man inte bli pappa får han använda skydd eller sterilisera sig, vilket är en enkel operation som görs på honom med lokalbedövning, sen kan han gå hem efter en timme. Förmodligen betydligt mindre plågsamt för honom en vad en abort är för dig (beroende på hur långt gången du är).
Det brukar finnas en kurator på abortmottagningen/kvinnokliniken som du kan få bolla tankar med, gör det.
Ta hand om dig!
Gör inte abort om du faktiskt inte vill. Det är din kropp och ditt val. Men det största här är ju hur ni ska ta er igenom det här? Han vet att du mår dåligt och är ledsen och kan inte ens finnas där för dig som stöd? Har ni barn sen innan, eller skulle det här bli er första? Känner du ens själv att du kommer kunna gå vidare efter en abort och inte börja känna bitterhet mot dig man för att han pressade dig till en abort?