Rik eller medel?

Det beror ju på hur omgivningen där ni bor , hur de har det ekonomiskt. 
Och hur mycket pengar de ger sina barn. 

Min son kom hem en dag när han var tio år och var jätteledsen över att vi var så fattiga, sa han. Vi har ju inte ens en pool mamma! Jag kan inte ta hem kompisar, det finns inget att göra här hemma!
Vi bor i ett exklusivt villaområde med många framgångsrika företagare och pensionerade NHL-spelare. 
Jag kände mig tvingad att beställa dyr studsmatta, ny spelkonsol mm så att han inte skulle bli utanför. Märkeskläder köptes också. Pool har vi inte plats med på vår tomt så det blev det ingen. 
Sen när han gick i gymnasiet inne i stan , Naturvetenskapligt program, så fick han träffa barn som växte upp under andra ekonomiska förhållanden, tex barn som växt upp med ensamma mammor i hyreslägenheter. Då sa han, mamma.  jag förstod verkligen inte innan hur bra vi har det, ekonomiskt. 

Allt är relativt. 

Det är klart att det beror på vilka omgivningar ni bor i, men en trettonåring bör ju absolut ha mer medvetenhet om samhället än så, så det låter väl inte särskilt lyckat. Men rubriken gör att även du själv låter osäker?

TS bör  ju prata med sitt barn och informera om hur bra sonen har det. Utan att gå igenom hela sin ekonomiska situation.
Men om barnet bor väldigt segregerat , dvs i ett område där alla är rika, och går i segregerad skola och segregerade fritidsaktiviteter, där bara barn från ekonomiskt starka familjer går, då är det inte så lätt för barnen att förstå. De bygger sin världsbild från barnen de umgås med.
Jag misstänker att om man tjänar 360 000 kr i månaden så bor man i ett sådant område, där alla har det väldigt, väldigt bra.  

Jag växte upp i ett rikt område på 70-talet och då var det inte vanligt att man gav barnen mycket pengar och saker även om man själv var stormrik. Barn skulle inte skämmas bort sa man. Detta är nu historia. Idag försöker alla välbärgade familjer att bräcka varandra genom att ge barnen dyra kläder, leksaker, mopedbilar och till sist även bilar. Är min upplevelse. 

Rika, långt över medel. Tycker att jag själv har en bra pension som tillåter rätt mycket lyx, men är inte i närheten av era löner. Vilken bransch rör det sig om? Finans? Riskkapital? Egna företag? Att ni inte arbetar inom offentlig sektor tar jag för givet.

Chefer inom offentlig sektor kan ha löner långt norr om 100k.

Det blir en konstig dualitet i din frågeställning. Å ena sidan är du tydlig med att du och din man har en väldigt hög lön. Även om du försöker tona ner det med att det försvinner en hel del i skatt. Sen verkar du lite brydd kring att er son verkar anse att ni har det som "alla andra ekonomiskt", fast du är tydlig med att ni sällan ger bort dyra grejor.

Ja, unga och barn har sällan en speciellt god uppfattning om "pengar" eller "löner". Därmed så finns det säkert unga och barn som tror att "alla har det så här", oavsett om det är "gott ställt" eller "medel". För många unga och barn förstår inte pengars värde...

Sen finns det även unga och barn som, tyvärr, förstår att när det är "sämre ställt". För det kan ibland vara mer tydligt när det inte finns pengar (i en familj, i ett hushåll) utifrån prylar, resor, bilar etc.

Utifrån er son så är det ju omöjligt för oss att svara på utifrån hans omgivning, dvs hans närmaste kompisar.

Ja, ni kanske har lyckats. Inga föräldrar vill väl ha bortskämda barn (!) även om det är föräldrarna som "skämmer bort". Och framförallt så vill man väl inte ha ett barn som är bortskämt och som bara vill ha och ha, och som kanske skryter om det och spelar Allan ballan inför sina kompisar.

Rik eller medel? Ni är ju givetvis höginkomsttagare. Men det behöver inte innebära att man är rik, även strikt ekonomiskt. Rik ekonomiskt blir man när man kan spara pengar och bygga ett kapital. Om era 360tsek brutto går till att betala skyhöga bolån, räkningar, andra utgifter och ni inte "har pengar kvar"... näå, då är ni inte rika men ni är fortfarande höginkomsttagare. Men med den inkomsten så borde ni kunna bli "rika", ekonomiskt...

Det finns flera studier som visar att de flesta uppfattar sig själva som "medel". Så det är inte konstigt att era barn känner så eftersom de har en begränsad insikt om sin omvärld.

Det man kan göra är att ta en resa till ett fattigt land och observera hur andra barn i världen har det, att poängtera att t ex alla barn i fotbollslaget inte har råd att åka på cup och så vidare. 

En trettonåring är fortfarande ett barn och behöver lära sig mer om hur andra har det för att kunna sätta sig själv på rätt plats i sammanhanget. 

Jag växte själv upp i en mindre stad, då fick man se alla samhällsskikt. Fanns bara en skola tex. Några bodde i hyreshus andra i villor. Nog förstod jag att jag var klassiskt medel ganska tidigt. Radhus och gifta föräldrar, arbetarfamilj. 
vi bor i en förort men här finns alla möjliga trots det. Sonens kompisars familjer är av blandad kompott. Några är sjuksköterskor men där den andra parten kanske har ett lite bättre betalt jobb. Men samlat för alla är att de äger sina bostäder, här finns inga hyresrätter. 

så oavsett löneinkomst så har alla så de kunnat äga sitt jus. Kompisarna verkar också ganska bortskämda. Men det kan också vara att pga att vi tjänar ganska bra så vill jag inte skämma bort. Jag kan men vill inte. Jag vill att han ska bli hungrig till att själv vilja tjäna pengar när den dagen kommer. 

men annars har han pool, och ett helt ok hus, inte det trendigaste men ganska fint och ok nytt, 10 år gammalt. Han får resa mycket och gå på resturang men han får sällan det han pekar på, det för han önska sig eller spara till. 

 

Du har helt rätt i att där är en dualitet. En del av mig vill att han ska veta för att han ska förstå att det kräver hårt jobb med studier och hårt arbete, ingenting kommer gratis. Samtidigt vill jag inte att han ska missförstå sin situation och tro att vi har massvis eller prata om det på fel sätt med kompisar. Ja det är ett hårklyveri. 

Jag vill att han ska vara tacksam för sin tur i livet genom att förstå och inte ta för givet men samtidigt en rädsla att han tar för givet om han förstår. 10,000 kr är för en 13 
åring mycket pengar så hur ska han ta in vad det kostar att leva och jämföra. 

vi har pengar kvar. Vi har bra sparkvot. Varför jag tänker att han borde förstå trots allt är antal resor och liknande som han får vara med om även om han varken har senaste mobilen eller liknande. 

 

En vanlig inställning i den åldern är "varför får alla andra men inte jag?!?" där "alla andra" i praktiken egentligen bara är en eller några få av klasskompisarna.

Någon har en lyxig speldator, några har dyra märkesskor eller -jacka, ett par stycken åkte på en lång utlandsresa på jullovet etc. Man ser de som får, men missar att ingen av dem får allt.

Så om din son upplever sig som medel så är det kanske för att han får mer än andra och därför sällan har anledning att vara avundsjuk. Så länge de grejer han har är sånt som ett par andra också har så sticker han ju inte ut så mycket.