Är det orimligt att han betalar mer av maten?

Jag bor sedan två år med en man som har två barn i övre tonåren. Själv har jag ett barn som precis flyttat ut.

Vi har väldigt olika filosofi kring det här med mat och hans barn får alltid välja exakt vad de vill äta till frukost när de är hos oss vilket resulterar i att vi varje vecka de är här måste handla minst två yoghurtsorter och två brödsorter samt två juicesorter utöver vad vi vanligen handlar de veckor de är här. Fine att de ska få något de äter till frukost så de äter men till saken hör är att brödet oftast blir slängt och minst en halv av yoghurtarna (ibland båda) slängs också då de inte äter frukost mer än nån enstaka gång i veckan. Ibland ändras också under veckan vilket bröd de äter och då köpa det en tredje sort. Juicen dricks istället för vatten när de är törstiga och det blir i slutändan ganska mycket extra kostnader kring deras mat. Jag är ju van vid mitt barn och eftersom vi i alltid haft så gott om pengar har vi gemensamt bestämt en sorts frukost som båda gillar och ätit den under veckan, väldigt lite har slängts

Nu har jag bättre ekonomi men tankesättet att inte slösa gällande mat sitter kvar och det skapar mycket tjafs mellan mig och min sambo. Han tycker att jag är snål och jag tycker att han skämmer bort dem särskilt gällande att de inte ens äter upp det de har valt utan att det slängs. lägger vi brödet i frysen äter de inte av det för det är för jobbigt att ta fram. 

jag är nu inne på att lösningen kanske helt enkelt är att han betalar en större del av maten och då får de göra som de vill. procentuellt efter person typ. vi delar rakt av på hyra och bil osv även fast de nyttjar större del, men bo och transportera sig hade jag ju gjort ändå så det gör mig inget.

är det jättekonstigt och orimligt att lösa det så?