Kvinna med hög inkomst- attraktivt eller oattraktivt?

Jag är som sagt 40+ så både jag och mannen jag ev skulle träffa har ju haft våra liv innan. Även på en mer genomsnittlig inkomst har man antagligen ägt hus och därmed kanske gjort en liten bostadskarriär. Dvs jag räknar med att de flesta 40+ har någon form av kapital. Skulle gemensamtboende komma på tal tänker jag mig ett helt normalt boende där båda äger 50%, stoppar in samma kontantinsats och delar 50/50 på räkningarna. 

Ser hellre att nivån anpassas den genomsnittliga lönen än att jag ska betala för oss båda. Dvs mina pengar är mina och vs. Vill jag bjuda på resor och dylikt så gör jag det gärna, älskar att uppleva, men det väljer jag själv. Så mina pengar kan vara ett plus för den andre men ingenting som någon kommer ha direkt tillgång till. 

hade man träffats som 20 åring hade det nog varit en annan sak. Då bygger man ju upp livet ihop. Nu har man redan gjort mycket av sin resa och förväntar mig nog att man till mans inte behöver sin partner för sin ekonomi. 

 

Fast det är ju mina pengar och jag har aldrig levt i en relation med gemensam ekonomi och det var vi båda överens om. Förstår inte utgångspunkten ?jag ensam enväldigt bestämmer?- fast varför skulle jag inte det? 

Är det inte så alltid? Att man inte kan gapa efter mer än vad man själv har råd med? Jag skulle aldrig finansiera någon annans dyra vanor. Lever själv ganska enkelt förutom att jag reser mer än de flesta och går ut och äter lite mer. Men sparar nog 35% av det jag tjänar för att ha till pensionen och slippa jobba till 67. Dessa pengar är helt off limits. 

Därför menar jag att jag har inga problem att leva ett ganska vanligt liv, men jag vill inte betala för någon annan.

Om jag är en vårdande natur? självklart ställer man upp på varandra om det skiter sig. Men jag räknar också med att min respektive ser till att ha tex A-kassa på plats och en viss buffert för oväntade händelser. Jag tror inte jag hade blivit attraherad av någon som inte hade ett visst risk tänk för sådana saker. Jag hoppas ju såklart även på det omvända att min respektive såklart tar hand om mig om det behövs. 

Jag har jobbat hårt för att nå dit jag är. Jag hade känt mig väldigt trängd och låst om någon annan skulle in och ha åsikter och ta beslut om min ekonomi. 

Det är faktiskt en tanke som slagit mig. När börjar man egentligen prata inkomster med sin dejt? Jag har tex aldrig sagt till någon vän vad jag tjänar. 

Jobbar inte 70 timmars veckors men mer än heltid. Det säger lite sig själv. Inget kommer gratis här i livet. Iom att jag redan har barn så kan argumentet att en tar hand om barnen och gör mer hemma heller inte användas för att dela alla pengar som kommer in. Jag vill helt enkelt spara det mesta av mina pengar för att kunna välja mer fritt när jags ska gå i pension. 

Om jag vill resa mer så får jag såklart bjuda eller vad det nu kan vara för något. Men jag jobbar inte hårt för att någon annan ska sko sig på det. Jag menar inte att man ska ha olika standard i en relation- vad det nu betyder. Tex ska vi såklart äta samma mat och ingen ska tvingar lägga 90% av sin inkomst för att jag ska bo fint. Men att den andre automatiskt ska ha tillgång till mitt konto för att shoppa kläder eller egna weekends har jag nog svårare att förstå. 

De flesta har ju just genomsnittlig lön, så det hade väl inte varit ett problem. Man är ju inte sin lön. Jag har även erfarenhet av män med pengar men som mest lägger på hög och vill inte resa eller göra något särkilt trots att de kan, så då blir resultatet detsamma fast värre för de kan men vill inte. 

Jag kommer från en enkel bakgrund och har haft många år som tex studerande där jag rest enkelt för att få pengarna att vara. Hellre att resa enkelt än att inte resa alls. Utflykter i natur och mark kostar heller inte mycket. Gillar en aktiv livsstil med löpning och vandring. 

Man är säkert hemmablind men jag tror jag lever ganska normalt. Skillnaden är kanske att jag skulle kunna bränna på mycket mer om jag ville. Gillar att ha en sund balans mellan konsumtion (helst på upplevelser) och sparande. 

Tror nog det är viktigare med mannens energinivå och inställning till livet. Att leva aktivt kan antingen kosta pengar (att man köper alla tjänster) eller i tid (att man planerar och förbereder själv). En man med engagemang kan absolut kompensera för en lägre nivå av inkomst. 
Jag förväntar mig en likasinnad på det viset. Jag tycker man får anpassa till den nivån som alla är bekväma men men jag anser inte att man ska ha gemensam ekonomi. Det verkar fruktansvärt. 

Åh herregud, det låter katastrof med en dejtingsida med namnet elitsinglar. Ser för mig att alla män har bakåtkammat 😂😂

Jag har inte sagt att jag inte kan tänka mig att dela med mig, bara att jag inte vill ha gemensam ekonomi. Som någon var inne på, en partner som är en hejare på att fixa grejor eller steppar upp på annat vis, för att underlätta min vardag hade jag delat mycket mer med (eftersom jag måste jobba en del för mina pengar) än en som gör 50/50 av alla arbetsuppgifter samtidigt som den ska ta del av 50/50 av min inkomst. Det hade ju bara gjort mitt liv jobbigare och försvagat min ekonomi. 
Men jag har alltid delat med mig innan, så också min partner. Vi har periodvis tjänat mer respektive mindre än varandra, sen har det växlat igen. Men den som tjänat pengarna har fått välja vad den önskar att sponsra, och såklart har det diskuterats. Bara för att du vill bjuda på en resa till Afrika så tycker kanske inte den andre det är läge. Tycker då den personen att pengarna nog gjort mer nytta i en badrumsrenovering så diskuterar man ju det, man är ju inte helt orimlig. 

Om man träffas som ung och "växer upp ihop" tror jag att jag vore mer villig att dela. Nu är man ju där man är och alla har haft sin hand att spela ut, och valt att göra det på olika vis. Sen såklart vill man ju göra saker med den man tycker om och därför delar man med sig, men inte rakt av och inte med full tillgång. Precis som någon annan var inne på så har man kanske barn som tidigare, dem har man ju själv tillsammans med sitt ex ansvar för. Även som någon nämnde; om jag köper in vissa tjänster så är det för att jag jobbar mycket. Det andre jobbar kanske mer normalt, och då kanske har tid att göra saker utan att köpa in det. Då är det kanske fair att jag betalar för städning (som gynnar oss båda) men att den andre lägger lite mer tid på trädgården än jag kan göra.