Kvinna med hög inkomst- attraktivt eller oattraktivt?

Alla har ju 24 timmar på en dag. Om jag lägger 10 timmar av dygnet på att jobba och min partner 8 och vi delar lika på alla pengar (med utgångspunkt att jag tjänar ca 3 ggr så mycket som en vanlig lön) så är det väl min tid som plötsligt är mindre värd? Om jag konsekvent lägger mer tid på jobbet för att ge oss båda mer pengar, är det då inte rimligt att min partner också lägger 2 timmar på något varje dag som gynnar oss båda?
Det omvända är ju att vi båda ska dela 50/50 på alla arbetsuppgifter och inte ha gemensam ekonomi. Det betyder ju då att jag har 2 timmar mindre per dag att lägga på hem och hus, men har mer pengar, jag köper därför in 2 timmar värt av tjänster per dag (nu gör jag inte det utan för at illustrera ett exempel) för att min respektive inte sk abehöva göra mitt jobb också eller lägga mer av sin tid. 
I båda exemplen är bådas tid precis lika mycket värda, eller det tycker du inte?

Alternativet är väl att min tid plötsligt är mindre värd som ska jobba mer för att bibehålla den höga lönen, som båda ska ha tillgång till, men min partner förväntas inte hjälpa till lite extra med det han kan? 

Jag målar ju upp två scenarierna för att illustrera att i ditt exempel blir det ju min tid som är mindre värd, inte min partners. Du har nog utgått ifrån att en tjänst som betalar bra motsvarar en normal heltidstjänst. Det gör det sällan. Man jobbar tills man är klar och man är mycket flexibel med sin tillgänglighet. Dvs om min partner tjänar runt medel så är jag ganska säker på att han jobbar mindre, dvs har mer fritid till förfogande. Då tycker jag inte det är orättvis om jag betalar för fler tjänster men att han ställer upp med lite mer tid. 

Särbo låter som det mest vettiga. Jag håller med om snålhet, det är förfärligt. Jag är allt annat än snål men man ska inte vara naiv heller. 

Jag och min partner delade inte ekonomi. Fungerade utmärkt för oss. Kan inte tänka mig något värre än att han hade haft en åsikt om vad jag handlade/ inte handlade och han hade nog känt samma. Samtidigt så hade vi utan att ens tala om det samma tänk; båda hade en bra sparkvot, båda sparade till resor, lika stora insättningar til barn, hus och hem. Om jag sen köpte en ny bil var det helt upp till mig, men även att betala för den och ta hand om den. 

Partnern tjänade mer än mig de senaste åren. Inget problem. Jag fick aldrig tillgång till hans pengar och behövde dem inte heller. Men vi drog inte heller på oss en mer extravagant livsstil än den vi hade 10 år tidigare när vi hade lägre inkomster. Men samtalet kom upp ibland men jag landade i att jag hellre ville ha min tid än få tillgång till hans pengar, dvs om jag gjorde lite mer hemma så kunde vi dela men det ville jag inte. Jag vill heller inte vara beroende av någon annans inkomst. Det är skönt att få bestämma själv. 

Du skriver fru så antar att ni har några år på nacken, kanske barn ihop? Det tror jag är annorlunda. 

Nu pratar vi om en ny relation 40+. Båda har kanske barn sedan tidigare. Man behöver kanske sära på sina ekonomier bara för en sådan sak. Man har liksom inte växt upp ihop och varit igenom de där hundåren tillsammans med föräldraledigheter och knapp ekonomi. Gör man den resan ihop så är det mycket mer naturligt att man har gemensam ekonomi. Nu talar vi ist om en vuxen person som klarar sig bra utan mig (alternativet hade jag inte dejtat). Så att jag är med i bilden borde inte göra någon skillnad för den personens ekonomi egentligen. 

Fast mest troligt är ett särboskap. Sambo än mindre giftemål känns som ett sämre alternativ. 

Jag lever förhållandevis normalt. Köper inte dyra väskor eller kläder. investerar hellre i fastigheter och börsen som bygger värde. Min största last är resor och att jag gillar en ny bil. Jag har som sagt barn och dessa bjuds frikostigt på resor, det är något jag älskar. Självklart gillar jag ett schysst hotel men primärt är det resan som är intressant, enklare B&B funkar utmärkt också. 

Det mest vettiga är nog särbo. Att kombinera två familjer blir heller sällan lyckat. Bättre för barnen att bo i sär. 

Jag är dessutom van vid att ha det såhär. Jag sköter mitt och han sköter sitt. Skiter det sig så tar vi hand om varandra men hade inte orkat att någon la sig i om mina naglar ska fixas eller inte eller om jag verkligen ska på den där weekenden med mina väninnor för han tycker att det är ?hans tur? att åka iväg på något och pengar inte finns till båda. Eller jag tycker att jag vill ha ny bil men han tycker den gamla duger. vill jag kunna bestämma själv, 

Men annars är det väl just bristen på den typen av funderingar att kvinnor ofta går i de klassiska fällorna: mindre avsättning till pension pga deltid, mer vabb, mer hemma med barnen, mindre karriär och mindre kapital som följ. Sen skiljs man eller blir pensionär och kan knappa försörja sig själv. 

Tråkigt och kanske oromantiskt att tänka på men så viktigt 

Nu landar det nog i att det endast särboskap hade blivit aktuellt. Annat verkar bli för komplicerat. Då är det inte så mycket att orda om längre tänker jag, eftersom gemsam ekonomi inte kan bli en tvist. 

Som en annan skrev med god ekonomi, man får ju såklart dela med sig om man vill ha med någon på sina aktiviteter och den inte har råd. Men annars gällande det vanliga, där är det väl upp till var och en att styra sina inkomster/ utgifter- nu tänker jag särboskap. 

Förmodligen hade det blivit svårt att leva med någon som inte iaf hade en högre inkomst än medel. jag har en hög sparkvot och det vill jag fortsätta med för att slippa jobba efter 60. Då har jag plötsligt inte råd att betala för någon annan också i det vardagliga. 

En kvinnofälla är när pensionen inte kompenseras. När kvinnan köper alla konsumptionsprylar och mannen köper tillgångarna (i sitt namn). Vid separation går man barskrapad från boet. Ännu värre får man det då om man jobbar deltid och inte gjort lönekarriär.
Nu får du ju extra pensionsavsättning och deläger fastigheterna. Du verkar ha räknat på att du klarar dig på din deltidsinkomst vid en seperation. Det betyder ju faktiskt att du tänkt på allt detta sk oattraktiva och smaklösa som din egen ekonomi och hur den skulle se ut om du blev ensam. Tycker det verkar otroligt dumt att inte tänka på det. 

Nu antar jag att jag är den som mäter den jag älskar i timlön?? Men samtidigt i en relation så ska väl även tid isf vara jämlikt om pengarna ska vara det? Obetalt hushållsarbete som merparterna av kvinnorna fortfarande gör mest av är väl heller inget man borde utsätta någon man älskar för? Trots det gör majoriteten av män just det.
Så om jag ska dela mina pengar som endast finns för att jag jobbar mycket utan att kunna förvänta att min partner kanske kan hjälpa till mer hemma, så är det väl heller inte rättvist? Varför är min fritid mindre värd? varför är det bara pengar som ska delas men inte den fria tid som finns till förfogande? Kan man ju isf vända argumentet och säga att det är otroligt sniket och kallhjärtat att inte vilja göra lite mer hemma när jag tjänar pengar åt min partner via timmarna på jobbet. 

Absolut men har du företag kan du komma runt det. Många idag är dessutom inte gifta utan lever som
sambo hela sina liv. 

Nu har vi ju varit runt denna några gånger?. när jag skriver att jag inte vill dela med mig och ist betala mer för inköpta tjänster så jag kan köpa tillbaks lite tid utan att belasta min ev partner är det fel- då är det synd om honom som måste lägga tiden när jag inte gör det (i scenariot att han antagligen jobbar mindre). 

När jag ist ger exempel på att jag skulle dela men med motkravet att jag hade förväntat mig att den andre la mer tid på markservice. Mina pengar finns ju endast om jag har det jobbet jag har, dvs jobbar mer än normalt. Så är det också egoistiskt och sniket. 

Att jag ist ska jobba alla de timmar jag gör, dela med mig fritt av inkomst och på så vis både ha mindre att röra mig med och mindre fritid verkar för alla här vara det mest rimliga och generösa valet. Det tycker jag verkar konstigt. 

Är det verkligen så ni resonerar. Ni städar, plockar, handlar utan någon som helst förväntan på motprestation? Eller det är bara för att det är pengar som det handlar om, då ska man vara frikostig för det är ju bara peeengar (helvetet på jorden verkar det också vara).  vad det krävs av en för att skaffa dem verkar inte vara en del av ekvationen.