Att som kvinna få barn vid 46 kan vara lite på gränsen, men absolut inte för gammal. Samma med att bli pappa vid 60.
Men i det stora hela så beror de på hur man är och hur ens hälsa är. Om man själv kommer att orka.
Mina farföräldrar var 43 respektive 51 när de fick sista barnet (är över 20 års skillnad mellan min pappa och min farbror, och min farbror är 4 år äldre än mig).
Men de var otroligt pigga och är det fortfarande. Kan nog säga att min 95-åriga farfar ofta är betydligt piggare än vad jag är som 41 🙈 Även min farmor är pigg för sin ålder. De bor hemma utan hemtjänst och är fortfarande aktiva i både arbetslivet och privat.
Jag tänker inte säga någon gräns men vill ni inte se era barn växa upp?? Finnas för era barn? Hänga med på aktiviteter, se deras utveckling, se dem ta studenten, kanske senare examina, skaffa familj om de vill det?
Samt ett annat perspektiv att en ung människa inte ska behöva ta hand om sina åldrande föräldrar. Jag dejtade en kille, ensambarn, vars pappa var 74 och killen 23 och förvisso fick pappan cancer men det var väldigt mycket sjukdom, oro, pappa ramlade, ambulans, sjukhus, hjälpa pappa på toaletten, hjälpa pappa när han inte hann till toaletten och slutligen palliativ vård, död och sorg, fixa med transport, begravning etc. Det är kanske en sak om man är säg 50 men killen var ju knappt torr bakom öronen själv.
Går det att undvika så bör man göra det. Min pappa är 75 och jag har tack gud sluppit det än så länge, men jag vet ju att det kommer komma, men jag är ändå över 40 nu.