Äldre föräldrar?

35 är ju inte speciellt gammalt alls. Vissa verkar ju tro att det är något nytt att skaffa barn senare men kvinnor har fått barn sent i alla tider, bara att det oftast inte var första barnet. 

Jag fick första barnet när jag var 18 och fjärde nu i vintras , är 37 nu. Andra barnet fick jag när jag var 28. Och jag kan ju säga att jag tycker det känns bättre på hennes föräldramöten än på föräldramötena och sånt med äldsta, tyckte nästan det kändes lite pinsamt att jag var så mycket yngre än alla. Menar inte att det är något fel att vara det men det kändes så. Tror min dotter också tänkte på att jag var yngre än alla kompisarnas föräldrar. 

Du har såklart all rätt i världen att inte skaffa fler barn efter 35. Men om du hade gjort det är jag ganska säker på att de barnen inte hade tyckt att du är för gammal eftersom det är väldigt vanligt att få barn efter 35. Du kanske tyckte aty föräldrarna kändes gamla eftersom du var sladdis och hade så mycket äldre syskon? 

Och för att svara TS så tycker jag det är värre att mannen är 60 än att kvinnan är 46. Hade båda varit i 45-årsåldern hade det varit skillnad. Det är ju inte så att man måste göra abort om man råkar bli gravid men ja jag skulle nog säga att jag tycker att 60 egentligen är för gammalt. Men inte 46. 

Mitt inlägg handlade inte om att få barnbarn eller inte.

Utan att man fokuserar på sina egna eventuella förluster av att få barn sent i livet, medan jag tycker att man bör fokusera mer på hur det kan påverka barnet.

Att säga att det är okej att jag får barn när jag är 60 år, jag missar kanske barnbarnen, men det gör mig inget.

Eller att tänka, är det okej för mitt barn att det föds när jag är 60 år, så att barnet riskerar att inte ha föräldrar under större delen av sitt liv?

Jättetråkigt för din morfar men att gå bort när man är 58 hör ju inte till vanligheterna. Isåfall skulle man ju aldrig kunna skaffa barn. Man kan ju bli sjuk och gå bort när man är 25 också. Eller vara med om en olycka. Cancer drabbar yngre människor också tyvärr. Jag har en vän som fick bröstcancer när hon var 33 (men som klarade sig som tur är). Visst ökar risken med åldern men det är ju inte så att man kan leva sitt liv och planera för att man ska gå bort innan 60, då skulle man ju inte behöva tänka på pension eller någonting. 

Får man barn när man är i 45-årsåldern kan man nog tänka att man antagligen kommer att finnas kvar tills barnet är 30 ungefär iallafall, förhoppningsvis längre. Säkert vet man inte men det gör man ju inte när man är 25 eller 35 heller , jag skulle kunna bli påkörd av en bil imorgon.. så då borde ju som sagt ingen skaffa barn om man tänker så. Det är ju skillnad när vi börjar prata om att få barn när man är 60+ till exempel. Och man faktiskt är 70-80 under barnets uppväxt. 

Om man tänker sig det där barnet med gamla föräldrar, som går bort när barnet är ungt, alternativet hade varit att barnet aldrig fötts, och det hade då inte haft några behov alls. Ska man då tänka att det är bättre att detta barn inte föds eftersom det skulle eventuellt kunna missta föräldrarna tidigt och den livskvaliteten skulle vara undermålig för ett barn, så humanare att barnet aldrig existerar? 

Det går ju knappast fråga en 17åring vars föräldrar dött, är ditt liv nu så hemskt att det hade varit bättre om du aldrig fötts? 

Om man tänker sig det där barnet med gamla föräldrar, som går bort när barnet är ungt, alternativet hade varit att barnet aldrig fötts, och det hade då inte haft några behov alls. Ska man då tänka att det är bättre att detta barn inte föds eftersom det skulle eventuellt kunna missta föräldrarna tidigt och den livskvaliteten skulle vara undermålig för ett barn, så humanare att barnet aldrig existerar? 

Det går ju knappast fråga en 17åring vars föräldrar dött, är ditt liv nu så hemskt att det hade varit bättre om du aldrig fötts?