Ruvardag 4, någon mer?

Tack för pepp! ❤️ 

Och ja, jag har läst jätte många trådar på Reddit med folk som verkligen inte haft ett enda symptom förrän typ vecka 6. Så det verkar nästan vara vanligare! 

Triggerwarning för tråkigheter!

Jag är 34. Vi har faktiskt fått gå vidare till äggdonation. Jag har en sjukdom sedan tidigare och antingen har den, eller behandlingen eller ren otur gjort så att mina ägg inte håller måttet. Över 4 IVF cykler (+en canceled) fick jag ut 29 ägg. Endast 2 har kunnat föras tillbaka. En blev "missed misscarrage (fy fn vad jobbigt) och en blev det inget av. 

Så vi fick rekommendationen att gå vidare till donation. En stor sorg. Men också en liten lättnad, för har varit oerhört jobbigt att ruta in livet i flera år efter alla behandlingar och undersökningar. 

Nu hoppas vi på vårt mirakel. Och det känns helt rätt för oss❤️ 

Jag testar inte tidigt. Det har varit så långt mellan mina återföringar att jag "njuter" (eller blir galen) av att unna mig att tänka att kanske-kanske är jag gravid nu. Dessutom vet jag inte hur jag skulle kunna fortsätta med medicinerna en hel vecka till om jag såg att testet var negativt.. och de vill kliniken att man gör. 

Men ååh så himla tufft du haft det 😞kan inte ens föreställa mig. Nu hoppas jag också på ert mirakel, håller alla tummar verkligen!! ❤️ Tycker du gör helt rätt i att vänta med att testa utifrån det du beskriver också, kanske att jag också väntar. 

Så tråkigt när det inte blir som man hoppats på😔 Vi försökte 1,5 år aktivt innan vi startade med vår första omgång ivf. Hade aldrig ens tänkt att vi skulle hamna här men nu är det så och då får man bara hoppas på att det går den här vägen istället 🤞

När jag läser era historier så känner jag mig sååå privilegierad som redan har ett barn. Det är verkligen ingen självklarhet.

Kämpa på, ni är grymma!

Hue går det för er?

Jag är nu på RD 3. Känns som att jag har extrem PMS. Har jätteömma bröst, är lättirriterad och sjukt trött. Har även känt av muskelvärk i benen, men det kan ju lika gärna bero på att jag är på väg att bli förkyld eller något. Har fortfarande ont i äggstockar efter äggplocket. 

Maddie - ta det fortsatt lugnt efter äggplocket. Bara peppa dig själv, fy fan vad bra du var! Jag tror jag brukade ha ganska inte i typ en vecka efter äggolocket. 

Ruvar dag 11 här!! 
Välkomna till en ny dag av mindfuck 😅

Enda gången jag har plussat så fick jag en liten nidblödning 11dpt, så jag hoppades att jag skulle få det igen. Sen nu när den inte verkar dyka upp så har min hjärna vänt på det: "Amen förra gången fick du plus, men det stannade inte, så detta är nog ett bra tecken i alla fall" 🙃 

Annars, försatt ont i brösten (hade jag vid plusset också, men inte vid minuset) och känner mig trött. Vaknade klarvaken mitt i natten, fick gå upp och lägga mig och läsa på soffan vid halv fyra 😅 Det hände också mycket när jag plussade (och lite mindre vid minuset). Men jag har läst på Reddit att det är jättevanligt när man tar progesteron. 

Så allt som allt. Två dagar kvar. Test på tisdag. Jag försöker att inte tänka på testandet allt för mycket. Jag blir så ledsen på tanken att det skulle vara ett minus.. och jag vill så himla gärna ha ett plus. Det känns verkligen som att det kan gå åt ena eller andra hållet... 

Man analyserar verkligen varenda liten detalj, och då är jag bara på dag 3 😁 

Brukar alla hormonerna göra att den vanliga menscykeln blir rubbad, så att mensen kan bli sen även om man inte blivit gravid? För annars är min vanliga mens beräknad att komma 5 dagar innan min testdag.

I en vanlig cykel startar mensen när det kommer en tydlig dipp i kroppens progesteron nivåer. Det är därför man kan framkalla mens (så länge det finns något att blöda ut) genom att ta progesteron tabletter i 10 dagar och sedan sluta med dem. 

För oss som tar extra progesteron kan därför mensen utebli tills man slutar med progesteronet. Men. Det kan också vara så att man börjar blöda innan, men kanske lite senare än vanligt. 

Så. Som vanligt så gör våra mediciner att man inte kan lita på en endaste grej 😅

Får man vara med här? Har flera års historik av infertilitet och trots tester på oss båda hittar man ingen orsak. Varit gravid 6 gånger under 3 års tid (mha inseminering, embryo och naturligt) innan 7:e gången tog sig och blev vår dotter, som nu är 2,5 år. Blev gravid för ett år sen och fick missfall då också, tyckte det var jobbigt så vi pausade det. Alla missfall har skett innan vecka 6-7, så väldigt tidiga. 

Vi började med syskonförsök för ett halvår sen igen och jag blev gravid på naturlig väg förra månaden, men fick ett tidigt missfall (som vanligt). Nu har vi satt in en 5 dagars embryo och jag är på RD2. Vi har inte åldern på vår sida så jag vågar inte fortsätta testa naturligt och hoppas på det bästa, kan ta många månader/år innan vi lyckas igen. Sen suger det såklart att vi behöver betala per återföring nu. Hade vi varit yngre så hade jag fortsatt ge fler naturliga försök ett försök. Sen är vi otroligt privilegierade som har ett barn, men det tog många år av sorg och depression innan vi kom dit, så det har verkligen inte varit en lätt väg så som det varit för alla mina vänner (ja jag är lite bitter, kommer inte hymla med nåt annat). Jag kommer troligtvis smygtesta redan nästa vecka, vill helst inte behöva ta progesteron längre än nödvändigt utan hellre få min mens så jag kan påbörja ett nytt försök så tidigt som möjligt. 

Hej! 🙂
Jag är på RD3. Gjort IVF för att mannen är steriliserad. 
Jag har en dotter från en tidigare relation. Detta är första IVF för mig, så jag kan inte så mycket. Skönt att få skriva av sig lite här! 

Har testdag 7 november.