Dålig förälder?

Märkligt att bara människor jag känner aldrig råkat ut för detta.

1. Välj en bra partner
2. Vårda relationen

Det kan bli skilsmässa men då ska man åtminstone vara ärlig mot sig själv och de misstag man gjort på dessa punkter.

Anledningen till att många går från skilsmässa till skilsmässa är att de hela tiden skyller på den andra parten.

Lär man känna en människa lär man också känna deras värderingar. Väljer man en bra kvinna och är en bra man själv samt vårdar relationen så är.kanslenrisken för ett dåligt äktenskap runt 5 procent. Finns risk för att någon av parterna blir allvarligt sjuka eller dylikt som gör att relationen utsätts för extrema prövningar.

Fast i de normala skilsmässor så är det antingen så att man gjort dåliga val eller inte vårdat relationen, inte sällan båda två.

Ja, vad hemskt det är för barnen att växa upp i en trygg kärnfamilj med ekonomisk frihet och nära till far och morföräldrar. 

Det är pappan som skriver och därför jag skriver att han ska ta ansvar. Hade mamman skrivit hade jag sagt samma sak till henne.

BS. 

Vad vill dottern? Jag tänker att det handlar mycket om det...
Sedan är det ju så att mamman antagligen jobbar de flesta av loven (gissar jag!) och dottern då får vara ensam hemma på dagarna i mammans boende på en ort där hon kanske inte har några kompisar. 

För att göra ett mer utförligt svar på din BS. 

Så bara för att din vänkrets består av "perfekta" människor i "perfekta" relationer så gör de som inte får den "perfekta" relationen fel val eller vårdar inte sin relation?! Snacka om att leva i en idyllisk jävla bubbla. 

Du har ingen som helst rätt att vare sig döma mig, TS eller någon annan som separerar från sina barns andre förälder. Där den man trodde var en vettig partner från början (de flesta är inte så impulsiva att de tror att barn ska rädda en dålig relation utan man tror faktiskt att personen är vettig) ändrar sig totalt efter att barnen kom. Ska man lida då "för barnens skull"? Eller är det bättre att visa att man inte ska stå ut med vad skit som helst? 

På vilket sätt kan man vårda en relation där den andre blir personlighetsförändrad efter barn? Där man aldrig vet vilken personlighet man kommer hem till? 

Vill du veta det bästa mina barn sagt till mig sedan jag och deras pappa separerade? "Mamma, du är mycket gladare nu och har mycket mer tålamod". 

Men ingenstans är det mitt fel att HAN tog beslutet att flytta till en kranskommun på andra sidan stan (även om han anser det). Det var ett val HAN gjorde för att HAN tyckte att det var jobbigt att bo kvar där folk visste att han var en idiot. 

Enda skillnaden mellan mitt ex och TS är att mitt ex gladeligen tar barnen en extra helg eller på lov. Men jag kan slå vad om att ingen alls tvingade TS ex att flytta så pass långt bort att hon inte kan ha deras barn 50%.

Men som sagt, sitt du kvar på din piedestal i din lilla bubbla och ha BS-teorier om varför folk separerar. Det är nästan så jag önskar att du fick gå igenom separation och totalt beteendeförändrade ex men jag är inte så elak. 

Varför fokuserar du på punkten 2 när du uppenbarligen gjorde fel på punkt 1. Ditt problem är att du inte tar ansvar för det. Risken är således uppenbar att du kommer att välja en dålig partner igen.

"1. Välj en bra partner
2. Vårda relationen"

Så de 11 åren innan barnen kom, när han var en bra partner, räknas inte? Att han blev förändrad efter barnen och ett as vid separationen är mitt fel? Det är något jag borde ha vetat från början? Sen när står det idiot skrivet i pannan på folk? 

I din panna borde det stå "sjukt fördomsfull" och "lever i en bubbla" i så fall. 

Sod off! 

Ge ingen energi åt RickDick.

Jag vet inte skälen bakom din frågeställning men om ingen av er föräldrar orkar ta hand om dottern kan ni prata med socialen om att få ett avlastningshem på loven. Kanske hon skull få åka till någon som blir glad över att hon är där.

Har du barn?
Hur gammal är du?