Rånad på möjligheten till sen abort

Det ÄR för sent för abort, du får acceptera det. Och den dagen då du sitter med din bebis i famnen i sjukhussängen, kommer du att vara väldigt glad för att någon stoppade det. Det fungerar så för nästan alla mammor. 

Ingen behöver svälta i Sverige. Det spelar ingen roll vad du har för ekonomi. Du kan få socialbidrag, det klarar man sig på. Du kan också låta skulderna gå till Kronofogden. Då får du behålla ett belopp av de inkomster du har (och har du inga så får du socialbidrag som sagt) som räcker för dig och ditt barn. Det är alltså inte så att du kommer att få sämre ekonomi när barnet föds, utan du får MER från soc och HÖGRE förbehållsbelopp hos KF när ditt barn är fött. 

En bebis kostar inte mycket alls så länge som mamman ammar. Du behöver bara en smörgås med pålägg + ett glas mjölk + antingen ett glas apelsinjuice eller en C-vitamintablett per dag, för att producera den mjölk som barnet behöver. Och alla prylar som du kanske har sett reklam för behövs inte heller. Du behöver inga amningskupor eller -inlägg eller -BH, inga nappflaskor och ingen bröstpump. Tror du bondmororna eller torparhustrurna hade sådant? Eller stenålderskvinnorna. Amningen sköter sig själv om du bara låter bebisen suga på vårtorna när den vill.

Det behövs inget annat än en sjal alternativt liggvagn, ett skötbord (eller egentligen inte det heller, du kan bara ha ett skötunderlägg som du lägger på någon annan yta när du byter blöjan) och lite kläder. Allt detta går att köpa begagnat. Det enda du behöver köpa löpande så länge som du ammar är blöjor. Även där finns det en billig lösning: tygblöjor som du tvattar mellan användningarna.

Allt ovanstående täcks av socialbidraget - i många kommuner får man också extrra pengar till ett grundpaket, eller alternativt att du får sakerna "i handen" i stället för pengar. Du är liksom inte den första ensamstående nyblivna mamman i Sverige eller din kommun!

Hotbilden är förstås värre, men detta ska polisen hjälpa dig med. Det är de skyldiga att göra. Du ska få den nivån på din säkerhet som är nödvändig, vare sig det innebär ett larmpaket eller en ny bostad med skyddad adress och helt ny identitet. Jag förstår att detta är jobbigt, men det behöver faktiskt inte vara värre för att du har en bebis... du kommer att känna en massa jävlar-anamma och beskyddarinstinkt bara den är född! Mer än om du bara har dig själv. 

...fast här vill jag ändå lägga in en liten varning. Det finns en fin linje, där socialen går från att vara en "vän" till att vara en "fiende" som bestämmer om åtgärder som TS kanske inte /längre/ vill när barnet väl är fött. T.ex. att barnet ska omhändertas omedelbart på BB, eller att villkoret för att för att TS ska få åka hem med barnet är att hon först bor ett antal veckor med det på ett utredningshem, där det ofta finns kvinnor som kan vara rentav farliga - narkomaner, kriminella, psykiskt sjuka. Det kan bli rena skräcken. 

Och om TS babblar på till sin barnmorska på MVC om hur hon hatar tanken på att få barnet och hur hemsk pappan till barnet är, så är det mycket troligt att barnmorskan anmäler till soc.. Det är hon rentav skyldig att göra. 

Om jag var TS skulle jag agera normalt och neutralt för en blivande mamma på MVC, och i stället tänka klart inne i mitt eget huvud vad jag SJÄLV vill. Innan någon annan bestämmer det ÅT mig. 

Vi har ganska höga socialbidragsnivåer i Sverige (ja jag har haft det själv, och ja när jag hade småbarn - efter en skilsmässa, då jag varit hemmamamma). SÅ illa är det inte! Särskilt inte när barnen är små, för då behöver de inte så mycket, och det mesta finns billigt på begagnat-marknaden. 

Och när de kommer upp i skolåldern kan man numera välja en friskola som satsar på att lära ut miljö-klimat-hållbarhet. För då slipper man på samma gång tjatet om nya moderna kläder, mobiler och cyklar hela tiden samt utlandsresor med flyg (även om man inte själv bryr sig så mycket om klimatet etc. på riktigt). 

Hade jag varit tvungen att välja mellan existensminimum eller en mamma som strippar - vilket hade kunnat komma ut, det behövs ju bara att någon filmar med sin mobil och lägger ut på nätet, och så sprids det och folk känner igen - så hade jag föredragit den fattiga men icke-strippande mamman. 

VA? Jag har definitivt inte "i princip levt hela mitt liv på skattebetalarnas pengar". Du känner ju inte mig. Det var en period efter skilsmässan, innan jag kom på fötter. Och då hade jag även barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag och underhåll från min exman, om det spelar någon roll, så det var inte så mycket jag fick från soc (om det gör någon skillnad var bidragen kommer ifrån). Var nog ett par tusenlappar i månaden allt som allt.