Hur dela rättvist?

Finns inget rätt eller fel, alla gör olika från helt gemensamt till helt delad ekonomi, samt alla varianter där emellan. 

Varken eller, vi lägger allt i samma korg. Alla pengar är våras och vem som drar in vad spelar ingen roll.

Utöver det, om man vill dela, finns det väl två vanliga uppdelningar

50/50, dvs om gemensamma kostnader är 25 000 så lägger man 12 500 var oavsett vad man har i lön. 

Eller att dela procentuellt
Om gemensamma kostnader är 25 000 och vår totala inkomst är 50 000kr.
Du tjänar 20 000kr efter skatt och jag tjänar 30 000kr då är din inkomst  40% av vår gemensamma och mitt bidrag är 60%. Alltså betalar jag 60% av räkningarna = 15 000 (0,6*25) och du betalar resten dvs 10 000kr. 

Viktigaste är att man blir överens sinsemellan.

Vi lägger allt i samma korg oavsett vem som tjänar vad. Det har fungerat bra dom snart 30 år vi varit tillsammans.

Jag tycker att det naturliga är att man lägger alla sina pengar i samma korg, om man nu har bestämt sig för att dela säng och kök och kroppsvätskor och allt annat. Känns konstigt och sorgligt att sitta och vakta på var sin pengapåse, och ångestfyllt grubbla över om man går med förlust på arrangemanget. Och vad händer om den ena blir arbetslös eller arbetsoförmögen för livet p.g.a. sjukdom eller olyckshändelse, och utförsäkrad från trygghetssystemen? Då får han/hon inget från socialen om han/hon är sambo. 

OBS om det finns särkullsbarn så är det förstås en annan sak. Det är inte rätt att mannens barn plötsligt ska gå miste om en massa saker som de är vana vid, för att pengarna i stället måste gå till en ny kvinna och hennes barn. 

Ddt finns inget ?sätt man gör på? eller rätt eller fel.

Lägg till också att 20.000kr i inkomstskillnad inte säger så mycket utan att veta vad inkomsterna är och om det finns stora skillnader i förmögenhet. Hur länge man varit sambo, barn i hushållet etc kan också spela roll. Börjar man med 50/50 behöver inte det gälla för evigt.

Tänker samma. Och det här med att en part inte har råd med semester. Eller måste gå med på att bli bjuden av den andre? Hur vill man leva så?
Antingen har vi tillsammans råd att göra si eller så eller så har vi inte det.

Vi har aldrig haft så stor inkomstskillnad som nu, men för min del har inställningen ändrats gradvis under förhållandets gång. I början mer logiskt att hålla på sin egen privatekonomi, med tiden har det känts mer och mer rimligt att vi har likadana förutsättningar och mer och mer har blivit gemensamt. Särskilt viktigt om man har barn kan jag tycka. 

Som unga och inte så rotade är ju separat ekonomi rimligt. Sen är det ju upp till var och en men att han är en snålkuk är ju solklart. Tjänar man så mycket mer betalar man ju såklart mer.

Så om du får en bättre lön efter goda insatser på din arbetsplats eller hos en ny arbetsgivare så har din man rätt till hälften av löneökningen?

För mig är det självklart att dela 50/50. Självfallet anpassas utgifterna efter den med lägst inkomst. Men vad som passar dig eller mig, passar ju inte alla.