Mitt ideal är egentligen en mörkhårig man men ändå har jag blivit ihop med två blondiner på vägen. Mitt ideal är också en man som bryr sig om sin hälsa men ändå har jag blivit ihop med två som absolut behövde åtgärda sig på den punkten.
Så för mig handlar det mer om hjärna, mål och personlighet.
Jag har alltid föredragit mörkare killar, framför allt brunögda. Jag är själv blond och blåögd.
Jag gillar killar som är vältränade, inte för att jag kräver att han ska vara en body builder men jag tycker det är fint att se att han är disciplinerad och tar hand om sig själv. Jag gillar biceps och magrutor men det ska inte vara någon anabola-spännpropp utan det ska bara vara en sak som kommit naturligt av bra kosthållning och regelbunden träning.
Jag har alltid gillat långt (välvårdat) hår på killar också. Kroppsbehåring har jag inget emot, jag tror att jag skulle ha lite svårt för en kille som vaxar bort brösthåret...
Välvårdat skägg är också fint.
Tatueringar har jag alltid varit svag för.
Jag gillar killar som ler och skrattar mycket och framför allt om de har skrattgropar, en surpuppa hade inte gått hem hos mig 
Killar som är lite "surfarkillar", som gillar att vara utomhus, som är sportiga och energiska och glada och dessutom har en fin kropp tror jag skulle vara min typ.
Sen finns det ju så mycket i personligheten som är viktigt men nu var det ju det fysiska vi skulle fokusera på.
Jag är blond, blå ögon och är attraherad av vita människor. Gällande hår/ögonfärg har jag ingen preferens förutom att jag inte attraheras av svart hår. Attraheras likvärdigt av blonda, brunhåriga och rödhåriga. Samma med ögonfärg.
Jag föredrar en svensk man, blond och blåögd. Någorlunda välbyggd, gärna med hår på bröstet, men inget muskelpaket eller träningsnarkoman. Han ska ha en trygg och lugn framtoning, ingen spelevink eller översocialt charmtroll. Och så ska han tycka att jag är världens bästa!
Tittar jag tillbaka på dom män jag träffat har det varit svenskfödda män oftast med finskt ursprung som jag själv har .....exakt alla hårfärger , alla hårlängder och en hel del utan hår... långa,korta, smala, tjocka, vältränade, feta ... en del modellsnygga, andra mer klassiskt manligt och en hel del med alldagligt utseende...
Den jag har ett förhållande med nu är förvisso ganska snygg men har gått ner 64 kg med GBP-operation så den nakna kroppen är väldigt deformerad och hängig . Men jag är sjukt attraherad av honom ändå .
Med andra ord så har andra egenskaper varit betydligt viktigare än ett specifikt utseende..
Utstrålningen.
Jag dras till män som har en kraftig kroppsbyggnad. Jag menar inte tjocka män, utan att de är breda över bröstet och har en bred rumpa. Längden är mindre viktig än kroppsbyggnaden.
Jag föredrar också blå eller grå ögonfärg, men det är inte ett absolut krav, jag har attraherats av brunögda män också (men inte lika många). De blå ögonen gör kanske att männen hamnar inom en viss etnicitet, men egentligen är etnicitet/hudfärg inte så noga för mig.
Jag har nordiskt ursprung med blåa ögon och mörkbrunt hår. Jag attraheras av östasiatiska män, allt från en blonderad japan med smink a la "visual kei", till en brunhyad vietnames med svart hår. Smal eller rätt så vältränad. Gärna lite längre hår, eller kort stylat om han passar bäst i det. Inte massa hår på kroppen, inga björnar här inte! Lent och fint. Längd, allt från 165 cm och uppåt, det är inte så noga, bara han är vacker och omtänksam.
Jag föredrar en svensk man, blond och blåögd. Någorlunda välbyggd, gärna med hår på bröstet, men inget muskelpaket eller träningsnarkoman. Han ska ha en trygg och lugn framtoning, ingen spelevink eller översocialt charmtroll. Och så ska han tycka att jag är världens bästa!
Jag är blond och kurvig och föredrar svenska män... utseendemässigt har det varit allt från modellsnygga män i kostym, tatuerade och biffiga bikers till överviktiga alldagliga nallebjörnar i flanellskjorta ...
Jag dras först och främst till manliga män, sådana som har en aura av... auktoritet... kring sig. Känslan av att "med honom är jag trygg, han kommer inte att låta någon skada mig". Och det brukar ju gå ihop med relativt maskulina anletsdrag och kroppar, också.
Jag ser löjligt svensk ut, som sinnebilden av en svenska... fast inte många ser ut så i verkligheten.
Jag kan attraheras av män av alla möjliga raser och nationaliteter, men sedan har jag även ett sunt förnuft. Vilket gör att jag inte skulle inleda något med en man från Afrika eller Mellanöstern hur attraktiv han än vore, som inte är integrerad för fem öre, som kanske vill tvinga in mig och våra eventuella barn i hederskultur när det inte längre finns någon återvändo, eller - värst av allt - som inte älskar mig alls utan bara är ute efter uppehållstillstånd och medborgarskap fortfare och säkrare.
Sådant tycker jag att alla borde akta sig för, man behöver inte låta sig styras av urgamla hormonsystem. Och självklart skulle jag inte ge mig in med en svensk kåkfarare heller, bara för att han är muskulös o.s.v..