Vikt

1. Nej, du har definitivt inte fel! Den grundregel du nämner är väldigt förenklad, men ja - grundregeln är helt klart så. Sen det här med 2000 kcal är en konstig kvarleva från nånting som jag inte riktigt vet varifrån det kommer - det är ju ofta det man får höra: att kvinnor ska äta 2000kcal/dag, men sanningen är att det är väldigt få det stämmer för. Det finns typ miljoner sidor på nätet där man kan räkna ut sin tdee - alltså hur mycket kalorier man gör åt per dag - och därmed se hur mycket man ska äta för att gå upp respektive ned i vikt eller bara hålla vikten. En som jag tycker är bra hittar du här: ebtacademy.se/kalorisnurra/ (du kan även googla på ebt academy kalorisnurra och sen välja träffen som heter räkna ut ditt kaloribehov, ifall du inte vill klicka på länken direkt).

2. Jättesvårt, och inget någon här kommer att kunna hjälpa dig med, tyvärr, eftersom ingen av oss känner henne. Tyvärr är det ju även så att om hon inte själv vill/kan inse att hon har ett problem så är det ganska omöjligt att göra nåt åt det; hon måste själv vara med på banan och ha en vilja till förändring om det ska funka 😔 Det enda jag kan tänka mig att du kan göra är att trycka allt du kan på att du faktiskt är genuint orolig för hennes hälsa - att det inte har nåt öht att göra med att du inte attraheras av henne längre, utan att det enbart handlar om hälsoaspekten, och att det även är viktigt att ge er dotter sunda referensramar. Body positivism i all ära - det är jättefint som idé, men det är faktiskt riktigt, riktigt farligt att vara så extremt långt över normalvikt som din sambo är. Hon ligger i kategorin obesitas/fetma grad III, som är den allra allvarligaste graden av fetma - det finns liksom ingen svårare grad över det ... Det förvånar mig ärligt talat att vården bara sagt lite löst att hon borde "tappa lite kilon". Men visst, obesitas räknas ju tyvärr inte som en ÄS, och därmed kan heller inte tvångsvård sättas in. 

Glömde: om ni testar kalorisnurran jag länkade till så tänk på att det kaloribehov som kommer att genereras är baserat på vikten - dvs det antal kalorier som ni kommer att få fram för olika scenarios just nu kommer ju att vara mycket högre än det antal kalorier hon bör äta på en normalvikt. Om hon är relativt stillasittande och samma ålder som du så bör hon landa nånstans mellan 1450 och 1550kcal/dag för att hålla vikten vid en normalvikt.

För det första - är det hennes barn, har hon fött det? Då bör hon kolla upp sköldkörteln. Det finns hemmatest man kan köpa för ungefär 200 kr, som man kan börja med.

För det andra - precis som det finn anorektiker som inte ser att de blivit väldigt smala finns det överviktiga som inte ser att de blivit väldigt överviktiga. Det är hjärnan som spelar oss ett spratt. Många som inte är/varit överviktiga förstår inte heller att det ibland inte heller "märks på kläderna". Jag har själv massor av kläder som jag hade när jag vägde 80 och när jag vägde 130. De följde liksom med på resan. Jag väger nu 65 och jag är lika lång som din sambo. Jag har inte vägt så är lite sen jag var 10 år gammal. 

För det tredje - ta upp ett samtal igen, en dag då hon inte har massa annat i huvudet, men fokusera den här gången på hennes hälsa i relation till hennes vikt, istället för hennes vikt och utseende. Om vad din oro kring det hela är. Se vad hon säger. Om hon uttrycker egen oro eller frustration sin vikt, exempelvis det där hon uttryckte att hon inte kan gå ner. Fråga henne då hur du kan stötta. Fråga om hon vill ta ett test för sköldkörtel, så ni kan utesluta att det är fel på den. Fråga hur det är med sämen och stressen, har ni en liten kan jag tänka att det blir stressigt ibland och då är det lätt att man tummar på sin egen matsituation och sen tar till snabb energi och/ellee tröstäter. Fråga henne vad hon tänker om mat och motion. Var också tydlig med att hon inte måste ha svar just exakt nu, ni kan prata igen senare.

Helt enkelt - låt bli pekpinnarna, de kan hon redan, och ge henne "makten" över situationen. Ni är ett par, du ska vara hennes stöttepelare, inte hennes diktator. 

För det fjärde - sen, om hon och du kommer till en punkt om några dagar att hon och ni vill förändra matvanor, gör det efter devisen "ät vad du vill - lägg till vad kroppen behöver" i början.  Vill hon ha chips på kvällen? Bra. Hon kan äta chips. Men då gärna lägga till nägot nyttigare, som en frukt. Likadant med alla måltider. Se över matvanorna, men med "lägg till" i tanken istället för "dra ifrån" eller "förändra i grunden". Men, det är en idé du kan Introducer, inte ett krav du ska ha. 

Lycka till. 

Du har helt rätt i din punkt 1. Det är i första hand kalorier in och kalorier ut som gäller. Sedan finns det små undantag, men "you can't out-run a bad diet" som det heter. Man kan inte träna bort en dålig kosthållning.

När det gäller det känslomässiga lever vi ju i ett samhälle där ordet tjock är lika med dum, lat, trög, odisciplinerad med mera och det är klart att hon då tar det personligt och känner sig påhoppad. Hon vill inte vara "tjock". Såklart.

Till syvende och sist kan man inte påverka hur någon annan ser ut eller vad de äter utan det måste komma från henne själv. Är hon inte redo för en livsstilsförändring så är hon inte. Det bästa är att du släpper det helt och bara fokuserar på dig själv och din egen hälsa. Hon får komma till dig eller göra det på egen hand när hon är redo.

Bra jobbat med viktminskningen!

Kan inte säga att vi testat än i alla fall men ska försöka ta upp det igen när det inte är lika färskt och smärtsamt för henne. Hon blev väldigt ledsen och det syntes även imorse. 

Jag vet att alla inte ska äta 2000kcal det var mer ett exempel och det var bra förklarat av dig. Och som du sa att det är baserat på vikten stämmer ju ju större man är desto mer energi krävs det för kroppen att fungera. Blev själv orolig när jag tappade 10 kilo och sen stoppa i en månad men fick då veta att jag hamnat på nett 0 liksom. 

Men tack för ditt svar. Det var väldigt skönt att höra att det inte är jag som är helt tokig. Jag bryr mig om henne väldigt mycket och älskar henne som fan. Men det smärtar mig att se henne tina bort liksom. Vi brukade promenera tillsammans. Och nu orkar hon knappt gå till och från bilen. 

Om hon blir så ledsen och försvarar sin vikt kanske det faktiskt inte ör vikten som är problemet.  Hon kanske helt enkelt inte mår psykiskt bra ?  Att få barn är en stor omställning som är mycket svår för många . Att hon äter massa chips och dricker läsk kan vara tröstätande, en eskalerande matsituatiion beror alltid på andra saker än vikten. 

Du kanske istället  ska fråga henne om hur hon faktiskt mår, är hon lycklig? Är livet som hon önskar det eller har det blivit svårt och jobbigt? Hur mår ni i eran relation?  Hur är det att vara föräldrar?  Hinner hon med sitt dagliga liv? Får ni hjälp och avlastning och hinner vårda relationen?  Osv osv... 

Strunta helt I vikten och börja prata om livet istället.  Det låter som att hon kanske faktiskt är ledsen och inte mår bra. 

Vikten är känslig och svårt att ta tag i, men med 108kg så måste det ju göras, jag är lika lång som din sambo men väger knappt hälften, jag vet att jag väger mindre än medel men din sambo väger absolut alldeles för mycket.

"Add, don't subtract" verkar ha erfarenhet av övervikt så jag skulle ta in hennes råd

Själv har jag gått upp och ner en del men som högst har jag vägt 60kg (ej räknat graviditeter) så jag vet inte riktigt hur pass jobbigt det kan vara men när jag märkt att jag börjat gå upp i vikt så har jag försökt ta tag i det på en gång, promenader, kokt ägg till frukost, lättare lunch men sen vad jag vill till middag, jag har helt uteslutit kvällsnacks men det är en vanesak (typ som rökning) så det är svårt att sluta tvärt utan att humöret påverkas så om det inte går att begränsa till helgen så skulle jag försöka byta ut till ett nyttigare alternativ, jag åt en massa rostade kikärter ett tag, kolla recept på alternativt till chips och gör något tillsammans, blir en kul grej. Gå promenader tillsammans efter middagen hela familjen osv, det är svårt att bryta vanor oavsett om det är mat, cigaretter eller alkohol så det är små förändringar i taget som gäller

Alltså, jag måste bara fråga. Tror du att hon inte förstår hur kalorier och vikt hänger ihop? Tror du att det är därför hon är överviktig?

Personligen tror jag inte att det finns någon som inte känner till det sambandet. Därmed behöver du inte heller "förklara" för henne hur det fungerar. Eller hur? Och om du har svårt att vara finkänslig tror jag att du gör mer skada än nytta. 

Ja det låter som att TS klampat på som en elefant och förklarat(=dumförklarat) sin sambo. Vilket givetvis inte leder till något bra utan förvärrar situationen.

Helt ärligt nu så tror jag att hon inte vill förstå. Hon säger hela tiden att sånt inte stämmer att jag är dum som försöker ha koll. Att det är inte så det funkar på alla så nej jag tror inte att hon har koll på det alls. Inte ett skit om jag ska vara ärlig. Hon har enbart detta tänk "tränar man går man ner i vikt". Men även om man tränar spelar det ingen roll om man äter upp det efterråt. Och det är sånt som hon på riktigt inte förstår eftersom hon är hungrig och då behlver mer mat. 

Jag tror inte att hon är dum inte alls, men hon är trångsynt det är hon. Och har hon fått för sig nått är det svårt att få henne till "rätt" sida.