Jag har varit med om mycket, separationer, ensam mamma, död bland dem som stod mig närmast m.m.
Jag gråter aldrig, det betyder inte att jag är känslokall, tvärtom jag känner för mycket.
Nu har mitt livs kärlek lämnat mig och jag vill bara låta tårarna rinna. Går inte trots att jag dog inombords. Vad göra?
Jag beklagar. :(
Tyvärr, det är samma för mig. Jag är ofta väldigt ledsen och deprimerad, men har svårt för att börja gråta.
Kan ha ont i hjärtat, och känna att gråten sitter i halsen, men gråten kommer ändå inte.
Vet att det kan hjälpa att lyssna på väldigt emotionell musik och relatera den till det man är ledsen över... Det har funkat för mig förut i alla fall.
Jag har också varit med om mycket skit de senaste 10 åren och man blir avtrubbad tillslut och undviker att känna efter.
det är nog enda sättet att inte bryta ihop helt. gömma problemen och känslorna.
Våga släppa taget om det som spärrar dig
Våga släppa kontrollen
Att våga och känna befrielsen efteråt är så jäkla skön
Att kunna gråta är lika med att tömma sig på oro, aggressioner, sorg, smärta , ångest , olycklig kärlek , ledsamhet??