Varför är min 4-åring så arg?

....och nej, din son gör inte de här sakerna utan anledning, och det är inte en blixt från klar himmel. Det betyder bara att de inte har lyckats hitta vad det är och vilka situationer det är som skapar en situation av överkrav på din son. Det faktum att han säger som han gör till dig vittnar om att han själv har någon form av insikt i att det han gör är oönskat, vilket är en oerhört jobbig situation för alla människor och ännu mer ett barn - vetskapen om att något man gör inte är rätt/önskat men ingen förmåga att hejda sig och ingen aning om varför det händer.

Att slåss oprovocerat är inte naturligt. De flesta barn gör inte det. Barn som ofta slåss till synes oprovocerat, har inte ett normalt beteende som bara kan viftas bort. Det är dessutom inte rätt mot de barn som blir slagna.

Du verkar ha noll koll. Eller vad har du för källor?

Empati börjar utvecklas långt före 5 års ålder, även om den inte är fullt utvecklad förrän i vuxen ålder. Ju yngre barn, ju sämre impulskontroll, vilket ibland kan leda till våld, men det betyder inte att empatin inte finns där.

Impulskontroll och social förståelse är BEGRÄNSAD vid fyra år, inte obefintlig.

De flesta 4-åringar slåss inte om de inte blir arga eller känner sig trängda. Mycket tyder på att förändringar och otrygghet i förskolan, får TS son att bete sig så. Det går att göra något åt redan nu.

Men att du svarar så otrevligt här inne och kallar andra för dampkärringar, får en att undra om du själv har damp eller andra problem.

Det sista du skriver låter inget bra.

Jag förstår att du är ledsen. Men tycker att du ska sträcka på dig, du vågar se att det finns ett problem och söker stöd.
Ditt barn är inget problem, han har rätt till stöd för sin utvecklings skull.
Detta går ju inte att lösa bara med bara er i hemmet utan alla vuxna behöver samarbeta.
Förskolan måste stoppa våldet, både för att din son ska kunna ta till sig av undervisningen och utveckla en god självkänsla samt för att skydda de andra barnen.

Be om ett möte snarast. Om du inte får gehör vänd dig till rektorn.
De kanske kan få en specialpedagog som kan komma in och observera men oavsett så behövs det göras en kartläggning. Det finns alltid skäl till varför ett barn gör som det gör!
Kan vara exempelvis
-ej uppfyllda basala behov (ex sömnbrist, lågt blodsocker)
-kravkänslighet
-svaga lekkoder
-överstimulans
-svårt med förändringar exempelvis vid övergångar, personalbyte/många vikarier
-negativa maktstrukturer i barngrupper, kan ex vara kopplat till ålder/kön men finns ingen tydlig faktor. De vuxna kanske inte ser vad som händer för det som triggar kanske påbörjats långt innan situationen och/eller byggts upp under länge tid

Det är oftast en kombination och finns såklart fler exempel.

Det finns så mycket som går att göra men de vuxna i förskolan måste ta kommandot och kartlägga styrkor/gynnsamna situationer och utmaningar/triggande faktorer för att kunna hitta de bästa lösningarna för just ert barn. De behöver även fundera på hur de jobbar med gruppen, känslor och känslouttryck. 

Ni hemma kan bidra med sådant som fungerar/inte fungerar hemma och även ge info om sömn/frukost eventuella förändringar/händelser.
Vi upptäckte exempelvis med hjälp av gemensam kartläggning att ett barn alltid var extra känslig dag efter fotbollsträning. De största utbrotten inträffade då.
Bara genom informationen var vi i personalen mer beredda och föräldrarna började försöka hämta tidigare de dagarna och utbrotten kunde på detta sätt minskas.

Be om veckoavstämningar med sammanfattning av veckan (inte på fredagar utan typ ons/torsdag) istället för dagsrapporter.
Blir bara negativt annars.

Jag hoppas att det kommer bli bra

Är inte nån expert i ämnet men vårat barn började agera så när h*n började Få skärmtid. Har även märkt på många barn att dom blir mer arga när dom får skärmtid. Vet inte hur det ser ut för er men kan vara en tankeställare om barnet har skärmtid🙏🏼

Av erfarenhet verkar inga sådana möjligheter finnas. Det som skaver hos mig är att inga problem fanns i över två års tid, sen efter omstrukturering och byte av grupp brakar det liksom loss och nu verkar han mest få mycket tillsägelser om dagarna. Jag är lite brydd vad det kommer sig av, något är det.

Det här tror jag dels inte på rätt av eftersom "skärmtid" inte är en och samma sak. (Du kan inte jämföra tex fem myror med Cocomelon och anse att det är samma). Men dels är det inget som ändrats hos oss när den här ändringen skett heller.

Vi har redan haft möten och har kontakt med pedagoger. Rektor bollar bara åter till personalen tyvärr.

Vi ger redan all info jag öht kan tänka mig, har alltid gjort, om det varit en dag med dålig sömn, ovilja för frukost, något som hänt innan föris osv. Jag berättar hur vi gör hemma , vad som kan ge konflikt och hur vi löst det. Jag känner ibland att jag ger precis allt jag kan i info, jag har noll prestige - kan jag hjälpa barnen vill jag.

Jag har också gått en föräldrautbildning själv för att lära mig mer om barnpsykologi osv, och det hjälpte ju hemma där vi nu har det lugnt och jag känner att vardagen flyter när vi inte har förskola. Sonen ses allmänt som trevlig, snäll, energifylld och busig, men omtänksam. Men i förskolan kraschar det.

Jag tror det kommit sig av mkt omorganisationer och rörighet och sen gruppbyte på det, så barnet studsat runt lite i grupper, vilket inte blivit bra (och något jag lyft min oro kring många gånger tidigare). Plus att det säkert varit en stor skillnad att byta till storbarnsavdelning och plötsligt vara nästan yngst, och snabbt kastas in i helt nya grupper (flytten skedde rätt oväntat och med kort varsel). Jag blir mest brydd när jag får göra att man tror han bara gör saker utan orsak, för det har jag svårt att riktigt se att något barn gör.

Han har bytt avdelning och pedagoger säger du. Där har du nog en stor del av anledningen. Är alla hans kompisar med? Annars är det nog så att han kände sig utfrusen och utanför när han kom in på avdelningen och hans sätt är att inte prata om det utan ta till händerna. Inte helt ovanligt men det går att jobba på det. 

Pedagogerna har förmodligen fullt upp med alla andra barn så lägg inte allt på dem utan säg att du vill ta det till rektorn att de får in en resurs ett par timmar för att hinna se allt då du upplever att ditt barn är utåtagerande men inte varför. 

Förmodligen är det svårt att få en resurs men då har du försökt i alla fall. 

Även om han inte bytt förskola men däremot avdelning är det en stor händelse i hans liv. De trygga invanda rutinerna de hade innan är nya även om de liknar den gamla. Det är nya pedagoger - även om han sett dem på gården förut. Det är en stor omställning. Tänk själv om du skulle byta avdelning till grannavdelningen på ditt jobb. Det blir nya kollegor, nya chefer (på avdelningen), nya rutiner som liknar de gamla. Du skulle inte bli utåtagerande men du skulle reagera och vara trött och arg. 

Prata direkt med honom när du hämtar om du får höra något - även om det är flera timmar sedan. Säger någon "Kalle slog mig idag" så fråga vad som hände i situationen. 

Det kan var så enkelt att Nisse och Pelle inte ville att Kalle skulle vara med i deras lek - för de vet att han slår dem. Jag säger inte att det är rätt agerat utan att det kan vara en sådan sak. 

Ett alternativ till är att du tar ledigt en dag och är med på förskolan en heldag eller en halvdag efter överrenskomelse med personalen givetvis. Där du håller dig lite i bakgrunden och observerar. 

Jag tror han är otrygg och kommit in fel på avdelningen. De behöver göra en nystart. De behöver skapa lekgrupper där de delar in barnen i olika grupper och gör olika aktiviteter. Gruppen kan vara en grupp i målarrummet, det kan vara en grupp som själva får vara ute med en pedagog på gården. En grupp som får gå på promenad med en pedagog eller vad som passar just er förskola. Sedan varje vecka roterar man runt i grupperna så att de får leka med varandra. Man kan även ha de grupperna vid matborden så att de nöts in lite extra. 

Vi gjorde detta när vi hade en grupp som var lite halvstökig och "jag vill inte vara med honom" eller "Ossian får inte var med oss och leka" typ. Det krävs lite planering och framförhållning men det blev bättre. Visst Bill och Bull blev inte bästa tightaste vännerna men de kunde leka med Måns och Pelle.

Tyvärr en inte helt ovanlig missuppfattning i en del verksamheter. Det är alltid lättare att skjuta ifrån sig ansvaret eftersom alternativet är att man måste granska sig själv och sitt egna agerande (personalen då alltså) och det är för ganska många en tuff övning att göra. Det är lättare att peka på barnet och skjuta över frågan till föräldrarna, men som du säger har ni jobbat med det och har inte de problemen hemma. Jag är ju inte där men tycker helt klart det låter som att det är miljöbetingade svårigheter och er son betalar priset. Är det en kommunal förskola?