Anonym (A) skrev 2025-12-23 19:57:49 följande:
En sorglig jul
Det kommer säkert att bli trevligt imorgon men just nu kan jag inte hjälpa att tårarna rinner. Jag är ensam hemma och fixar med det sista och sorgen kom bara över mig.
Det är första julen utan mamma som dog i somras, plötsligt på grund av en olycka. Hon var gammal och har levt ett långt liv men det gör ändå så ont.
Det har varit mycket att fixa under hösten med dödsbo etc men nu är det klart och det blir så definitivt.
Jag lever som vanligt, jobbar och fixar men plötsligt hugger det till i hjärtat och tårarna kommer när jag går i mataffären eller är på väg till jobbet.
Det är en sådan stor del av mitt liv och min historia som är borta. Ingen från den generationen är kvar nu,
Jag vet inte vad jag vill med tråden, kanske främst att sluta gråta. Jag har mer att göra men det är som om tårarna inte vill ta slut.
Jag känner med dig.
Min mamma gick bort på juldagen för ett par år sedan, så årsdag i morgon med andra ord.
Det är inte så att man är jippiglad precis, men det funkar.
Min mamma var också gammal, över 90 år. Hon var klar med livet, enligt henne själv. Så det gjorde saken lite mindre plågsam ändå.
Var din mamma frisk trots sin ålder?
Min mamma var det, men mycket mycket trött. Kroppen sviker när åren blir många.
Den första tiden tyckte jag ändå gick rätt bra, när man är fullt uppe i allt som måste fixas.
Men sen, när lugnet lagt sig kommer tankarna och saknaden. Och det är där du är nu.
Tillåt dig själv att sörja, att försöka trycka undan det gör bara att det tar ännu längre tid att lära sig leva utan sin älskade mamma.
Det var så jag gjorde när min pappa gick bort, jag bet ihop och teg och led. MEn det kom ifatt till slut och det fördröjde processen med säkert minst 5 år.
Tänd ett ljus för din mamma, läs hennes dikt, minns henne med så mycket glädje du kan förmå.
Jag tänker att jag är så oerhört tacksam ör att jag fick ha min mamma kvar i så många år. De flesta har inte sin mamma att gratulera sig på sextioårsdagen. Det hade jag.
Försök att tänka så, att du fick ha henne kvar tills hon blev gammal. Känns kanske som en klen tröst men livet varar inte för evigt.
Idag när jag tänker på min mamma så gläds jag med henne i tron att hon efter närmare 50 år fick återförenas med min pappa.
Jag hoppas verkligen att det är så.
Önskar dig en så god och glad jul som du bara kan ha.
Kram från mig som vet hur det känns.
