Anonym (Tove) skrev 2026-02-18 22:17:52 följande:
Hej! Jag snubblade över ditt inlägg och blev så berörd av din situation så jag känner att jag måste skriva även fast jag aldrig gör det i forum annars.
Jag förstår att du är i en jobbig situation och har stor oro för hur framtiden ska bli. Det är svårt när livet inte blev som man tänkt och planerat. Men du skriver också att du vill ha fler barn och jag tänker att oavsett när man skaffar barn kommer det vara tufft stundtals, men det kommer också med så otroligt mycket glädje! Tänk vad fint när syskonen hittar varandra och får lära sig livet tillsammans.
Jag tyckte verkligen stundtals att det var jobbigt att ha en lillebror när jag var liten, han tog mycket av min uppmärksamhet från föräldrarna och vi bråkade ofta, men stunderna vi var sams var så fina. Nu är jag så otroligt glad och tacksam för att få sett honom växa upp vid min sida och också stolt när han nu skaffar sig sitt första jobb och bygger sitt eget liv. Och jag känner mig så glad och älskad när han säger att jag är hans största förebild även fast jag långt ifrån varit den bästa systern.
Livet är verkligen en berg och dalbana och går sällan att styra. Det kommer vara så oavsett vilka val man gör.
Det är lätt att tänka på alla risker när det kommer till ett sånt stort beslut och jag är likadan, så till den grad att jag tillslut gräver ner mig i ett djupt hål och det nästan känns omöjligt. Bara för att jag känner att jag måste ta ansvar för allt själv och så känner man sig som den mest ensamma i världen. Men jag tänker att ni är två som kan fatta det här beslutet tillsammans och ha stöd i varandra. Berätta om din oro om hur allt skulle bli när ni får ert andra barn för din man, låt det föra er närmare varandra.
Just det barnet du bär på nu har en helt unik uppsättning gener och världen och livet kommer inte vara samma utan den människan du bär på. Jag tycker att det är så fint hur vi får vara med när livet ger oss den fina gåvan att få föda fram en helt ny unik människa till jorden.
Det finns också så mycket stöd man kan få från samhället om det känns för tufft att vara förälder. Man kan få avlastning av en kontaktfamilj/stödfamilj via socialtjänsten, familjerådgivning från kommunen om man har svårt i relationen, svenska kyrkan har också mycket stöd att erbjuda.
Här är några exempel:
https://www.svenskakyrkan.se/familjeradgivning
https://mfof.se/foraldraskapsstod/arenor-for-foraldraskapsstod/familjecentral.html
Tack för om du läste enda hit:)
Då är du alltså emot abort överhuvudtaget, oavsett omständigheter? Ett barn som har blivit till när en 14-åring blir våldtagen har ju också en helt unik uppsättning gener.
Jag säger inte att TS ska göra abort, det är bara hon själv som kan avgöra det. Det är hennes val och ingen annans. Och jag tror ärligt talat det är bättre att bolla frågan med en kurator eller kanske familj och vänner än främlingar på internet.
Men jag tycker det är lite läskigt när man ser vilka människor såna här trådar lockar fram. Man tror inte att det finns så många extrema abortmotståndare i Sverige men så fort någon ens nämner abort i en tråd här så dyker de upp. Och trycker tummen ner så fort någon ens antyder att TS inte måste behålla barnet. Oavsett omständigheter. Jag har till och med läst en tråd där en kvinna hade påbörjat en abort och tagit första tabletten och ville avbryta. Då var knäppgökarna där och tjatade om att hon inte skulle fullfölja , spelar ingen roll om barnet föds utan ben och armar (vilket den första tabletten ökar risken för).
Som mamma till flera döttrar gör det mig lite rädd att människor som tycker att andra ska få bestämma över kvinnors kroppar finns även i Sverige.
Jag vet några kvinnor som har gjort abort när de har varit i en dålig situation, kanske med en våldsam eller missbrukande kille .. Sen har de fått barn när de har varit på en mycket bättre plats i livet, med snälla och engagerade pappor. Tänker framförallt på en vän som fick sitt första barn nyligen, en jättefin tjej och jag blir lite avundsjuk på hur mycket pappan hjälper till. Ibland har en abort möjliggjort att ett eller flera andra barn har fått födas , barn som inte skulle funnits annars. Så kan man också se det. Hade min vän behållit barnet för några år sen med en oansvarig kille som inte ville kanske inte hon hade träffat sin nuvarande sambo och hennes underbara dotter (med en aldeles unik uppsättning gener) hade inte funnits.
Hur många barn har du själv förresten? Vet du hur det är att ha två små barn med en pappa som knappt hjälper till? Att ha syskon är ofta underbart , jag har tre syskon och fyra barn. Men man måste räcka till för alla barnen också, de behöver en förälder mer än ett syskon.
