Abort eller inte?

Mina tankar... Varför måste ni skaffa ett syskon? jag är ensambarn och har varit så extremt tacksam för det genom hela livet. Jag är också en känslig individ och hade nog farit illa av att ha syskon. Folk runtomkring mig som hade syskon när jag var barn verkade inte direkt glada över syskonens närvaro... såhär i vuxen ålder verkar få ha bra och nära kontakt med sina syskon. 

Angående abort så har jag gjort ett antal, och ångrar inga. Vissa vill lägga en oproportionerligt stor vikt vid att ha blivit på smällen istället för att se det för vad det är. Man har sex, två celler möts och thats it. Det finns absolut inget unikt eller magiskt med det. 

Oj, hade aldrig gjort abort i den situationen! Men jag har samtidigt svårt att tänka mig in i din situation då vi delat på föräldraledighet, nätter, hämtning och sånt.

En fråga för dig är väl om du alls ska ha syskon i din situation?

Jag har varit i den situationen ungefär med mina två yngsta. Jag funderade på abort med yngsta men det blev inte så. Vi är såklart jätteglada att vi har henne men jag är nästan konstant sönderstressad och pappan hjälper inte till så mycket. 

Min son var iförsej ett halvår äldre så han var 3 när hon föddes. Och han är inte extra känslig eller så. Han går i förskola , leker bra med kompisar och sover hela nätterna. Svartsjuk på lillasyster blev han däremot. Hon sover också bra som tur är utom när hon är förkyld,  vaknar och ammar några gånger bara. Jag tar alla nätter men överlever eftersom barnen sover bra. Jag har en del hjälp från mamma och svärmor också. 

När man diskuterar abortfrågan överhuvudtaget som det lätt blir att folk gör i såna här trådar tycker jag det är sjävklart att vi ska ha som vi har nu i Sverige , man ska inte behöva redovisa sina anledningar (om man gör abort innan vecka 18) och TS ska självklart ha rätt att göra det om hon vill.

Men när det gäller just TS situation så tror jag pappan måste hjälpa till mer om hon ska behålla , annars kommer äldre barnet bli lidande och TS kanske ha svårt att orka. Att vakna flera gånger med äldre barnet som drömmer mardrömmar och antagligen flera gånger med bebis också är mer än jag skulle klarat av tror jag. Ska hon behålla måste hon nog få honom att förstå att hon inte kommer klara det ensam, han får ta åtminstone ett av barnen på nätterna och hjälpa till mer annars också. Eller så får de anlita hjälp eller ta hjälp av någon familjemedlem. Annars tycker jag nog inte det är rätt mot äldre barnet att skaffa ett till nu. 

Skulle ni kunna ha en nattbarnflicka några nätter i månaden? Jag har vänner som har haft det, och det har funkat jättebra! Flickan tar då allt med barnen de nätterna, och mor och far får sova ifred och orkar då på dagarna! Jag tänker, att när du till och med går i så allvarliga tankar som att göra abort, så får din man skärpa till sig. Även om han inte vill ha främmande hjälp, så får han acceptera det!

En tonårsflicka tar inte så mycket betalt, men ni måste förstås vara noggranna med vem ni väljer. 

Det är svårt att ge andra råd, oftast utgår man från sig själv. Jag säger så här, man ångrar (nästan) aldrig ett barn men en abort kan vara något som finns kvar  som du kommer att ångra (kanske). Kanske tänker du för mycket? I mina äran låter det som att förutsättningarna finns och du vill dessutom ha ett syskon. När det senare kommer kanske det inte går att få barn, fertiliteten är lurig och man bör inte ta det för givet. 

Bara mitt råd till dig, sedan behöver du ta det beslutet som är rätt för er. Lycka till! 

Ja det är jobbigt att ha barn tätt, några vänner har 18 månader emellan sina, jobbigt men det funkade bra ändå. Dom tyckte det var ganska skönt att båda barnen slutade med blöjor ganska kort tid efter varandra.

Ert barn blir mer självständigt vid 3 eller 4, men kommer ändå behöva mycket hjälp och uppmärksamhet, han blir kanske ett mammaplåster som kräver mycket, så om ni vill ha syskon kommer det alltid att bli jobbigt, nu eller om ett par år. Du kommer aldrig att få lika mycket tid och ork med ett andra barn, som du hade med det första. 

Och oavsett om ni får syskon nu eller senare, måste pappan genast skärpa sig och ta mer ansvar. Vad kan ni leja bort? Några tonåriga grannar som kan klippa gräs? Köpa städtjänst ibland? Beställa hem matvaror? 

Du är ung och kan antagligen bli gravid även om ett par år eller senare, men det är ju inte 100% säkert. 

Ja, mycket att fundera på. 

Vi väntar vårt första barn men min Sambo har redan samma oro som du beskriver.
Men alla vi pratat med säger samma sak. Det blir betydligt lättare i längden att ta hand om 2 barn istället för 1. Barn i liknande åldrar kan mycket ofta sysselsätta sig själva och varandra. Till skillnad från ensambarn som blir mer beroende av föräldrar och får en fördröjt social kompetens, samt att bildskärmar oundvikligen kommer stå för en stor del av uppfostran.

Håller inte alls med om detta.
"Betydligt lättare i längden"?
Du får gärna hitta underlag på det.

Ett barn till är inte bara ett barn till rent krasst. Det är en helt uppsättningar av förutsättningar som kan vara heeeeelt annorlunda från den dynamik ni redan har i er familj. Det är inte säkert att barn 2 är en yngre kopia av barn 1.
Hen kan ha helt andra behov, en helt annan personlighet som inte alls passar in sömlöst. Visst kan syskon leka med varandra men inga garantier finns.

Och att ensambarn skulle ha mer skärm? Ju fler barn ju mer skärm är min bild av den frågan. För att föräldrarna behöver komma loss och ta hand om andra syskon, laga mat, tvätta etc. Har man "bara" ett barn så är det ofta lättare att ha hen med vid matlagning. Eller sätta igång hen med lego, pärlor etc vid matbordet medan man ordnar maten. Det beroende du beskriver har jag aldrig sett.

Man får skaffa hur många barn man vill men det ska man göra helt och hållet efter eget hjärta och sin egna situation. Inte utifrån vad andra säger.

Fyrabarnsmamma och jag kan säga att det stämmer inte att det blir lättare 😂 

Behåll barnet och ställ mer krav på honom redan nu. Varför ska du dra tyngsta lasset?!

Jag håller med. Det blir inte lättare med fler barn. Syskon bråkar .. man måste lägga tid på att amma bebis och ibland är det svårt att räcka till för alla. Jag upplever att de som bara har ett barn har mycket lättare att verkligen lägga tid på barnet. Jag hade ju också bara ett barn i 9 år (nu har jag fyra, yngsta är 4 och 1). Utflykter och resor och sånt blir lättare. 

Det är underbart med syskon också , jag har själv tre. Och mina barn är jättefina tillsammans också men för mig som förälder upplever jag inte att det är lättare med flera. Som du säger, man ska göra det man själv känner för, inte skaffa fler barn för att man har hört att man borde det. 

Jag delar din bild!
Vi fick barn nummer två när första barnet redan gick i lågstadiet så vi hade också bara ett barn i ganska många år. Och då fick ju han fullt fokus. Det fanns liksom ingen anledning att inte vara med honom, en var med honom och en lagade mat/åkte och handlade/tvättade/städade etc. Det är väldigt lyxigt nu när jag tänker på det. Och han är myndig nu så skärm var en icke-fråga då.

Men hur vore det om du ställde lite krav på din man från början den här gången då? Få honom att skriva på en skriftlig överenskommelse att han ska ta X nätter per vecka eller vad det nu gäller. Dela på föräldraledigheten och ta i alla fall 5 månader.

Så kan du sen köra det avtalet i nosen på honom och fråga om han är en man eller en lat svikare om han vacklar.

En tvåbarnsmor kan inte vara ett mähä som inte ens barnen lyder, då kan de bli överkörda i trafiken. Du behöver skärpa upp din disciplin.

Om man ska vara krass, om relationen spricker, hur vill du ha det då? Ensamstående med ett eller två barn? Båda har sina fördela. Har du två barn med samma pappa har du ingen stress med att skaffa ett syskon men å andra sidan kan det bli en jobbig tid.