Utmattning

Självfallet kan arbetsplatsen påverka och bidra till att folk blir sjukskrivna.
Något annat har jag inte skrivit.

Men utan tvekan står jag fortsatt för det jag faktiskt har skrivit.
Läs gärna vad jag faktiskt har skrivit. 
T ex: I huvudsak gäller att utbränd blir man inte pga arbetsmängd, utan pga hur man mår. Och att en persons mående påverkas av väldigt många fler faktorer än enbart arbetsmängd.

Du vet alltså rent faktabaserat att det finns ingen människa som du känner till i din omgivning, ingen människa på jordklotet, som har arbetat mer och hårdare än du, utan att gå in i väggen?

Skulle det få dig må bättre av att jag håller med dig, låt mig följa dig ner i den djupaste brunnen, låt oss hjälpas åt att älta alla dina problem, och försöka finna fler prblem, det är jättesynd om dig, det är fel på allt annat i omvärlden, alla dina problem i världen beror enbart på arbetsmängden och inget annat.
Skulle detta hjälpa dig må bättre?

Jag mår utmärkt, jag bara håller inte med om dina svepande generaliseringar och försök att svartmåla personer som har en hög stressnivå i sitt arbete, oavsett orsak.

Man kan må dåligt både i Sverige och i ett fattigt land där man sliter ut sin kropp dagligen för att ha råd att överleva, det visar undersökningar som görs i olika länder klart och tydligt. Att vi jämför med vad vi varit vana vid och sett omkring oss och inte med att bli traffickad och inlåst i bur i Pakistan är heller inte så konstigt som du vill få det till.

Att skicka hem dig med några Atarax är väldigt oseriöst om hon nu har läkarleg.

Atarax hjälper inte dig. En promenad gör mer nytta.

Du ska ha en fullvärdig hälsoundersökning till att börja med.

Så går det till.

Henne du träffade var inte intresserad av att hjälpa dig på något sätt alls.

Du vet alltså rent faktabaserat att det finns
ingen människa som du känner till, ingen i din omgivning,
som har arbetat mer och hårdare än du, utan att gå in i väggen?

En persons mående påverkas av ständig underbemanning på arbetsplatsen, att man aldrig når de mål som finns för arbetet, och att man har ofrihet när det gäller hur arbetet bäst läggs upp. 

9 av 10 chefer inom offentlig verksamhet anser att resurserna inte räcker för att nå de mål som finns för verksamheten, visar en nylig undersökning.
När man arbetar med människor leder det dessutom i många fall till samvetsstress. 

Har man samtidigt väldigt mycket att göra, leder det ofta till att man börjar sova dåligt på grund av för höga kortisolnivåer, och sedan är nedåtspiralen igång.

Hur gammal är du? Precis sådär mådde jag när jag kom i klimakteriet och innan jag fick östroge.

Ja, det mesta av det du skriver här kan nog stämma, åtminstone i huvudsak. (Dock beror inte problemen på för lite resurser.)

Men varför citerar du mig?
Jag har ju inte skrivit något annat.

Du verkar ha missat att jag mycket tydligt har skrivit att:
Självfallet kan arbetsplatsen påverka och bidra till att folk blir sjukskrivna.

Men utan tvekan står jag fortsatt för det jag faktiskt har skrivit.

Det jag faktiskt har skrivit är att i huvudsak gäller att utbränd blir man inte pga arbetsmängd.

En persons mående påverkas av väldigt många fler faktorer än enbart arbetsmängd.

Så det verkar vanligt att sätta mål som inte kan nås. Det är ju en stor brist i ledarskap till att börja med. Det första man får lära sig i ledarskapsutbildningar är ju att planera efter de resurser man har till förfogande. Och inte ställa krav utan att ge befogenheterna att kunna uppfylla kraven.

Då måste man omdefiniera målen. I TS situation verkar hon ta på sig de klara brister i ledarskapet som finns på hennes arbetsplats. Chefen ska vara den som prioriterar ens arbetsuppgifter när arbetsuppgifterna blir för många. Om det då betyder att gamla Agda 90 år blir utan dusch eller varm mat måste det ju läggas på chefen direkt, och chefen ta det med den som kan avhjälpa det I form av mer resurser. Om målet 'daglig varm mat till alla' omdefinierad till 'daglig kall mat' kanske det kan förstås av den som ger resurserna, vad de befintliga resurserna praktiskt räcker till. Istället för diffusa vackra mål om personligt omhändertagande och mötande av allas behov, som aldrig nås.

Det är inte alls vad jag skriver. Du är en typisk ohederlig debattör och därför inte värd min tid.

Politikerna sätter övergripande mål och bestämmer resurstilldelning. Ofta har dessa saker inget direkt samband. Det stör inte politikerna, huvudsaken är att det ser snyggt ut utåt, i policydokument och liknande.

Tjänstemannaledarna för verksamheten fortsätter på samma sätt. Formulerar delmål utifrån de övergripande målen, och försöker fördela reurserna på bästa sätt för att uppnå målen, oavsett om det är möjligt eller ej. 

Sprider sedan målen till lägre chefer och dessa sedan på olika sätt ner till medarbetarna. 9 av 10 ledare i den offentliga sektorn anser att det inte finns resurser för att nå verksamhetens mål (nyligen genomförd undersökning).

Så ledarskapet ser genom fingrarna på att en del mål faktiskt inte uppnås alls, speciellt de mjukare målen tummas det rejält på. Men även andra mål. 

De vettiga "på golvet" cheferna försöker samtidigt skicka informationen om de otillräckliga medlen uppåt i organisationen. Men chefer på högre nivå kan vilja hålla en fin yta gentemot politikerna, för att de själva ska framstå som kompetenta och få sinaa löneförhöjningar. De behöver ju inte besväras så mycket av att personalen mår dåligt och blir sjukskrivana, som de lägre cheferna. Ibland klagar de ändå, men det blir inte bättre för det.

Exempelvis så finns det mycket forskning på att för stora barngrupper i förskolan inte är bra för barnen. Idag har vi stora barngrupper, som nu verkar tom bli större i kommunerna.

Så folket på golvet får ta smällarna och skammen för att målen inte uppnås. Känner samvetsstress. Det är ingen tillfällighet att lärare, vård- och omsorgspersonal är de yrkesgrupper som är mest sjukskrivna.

Före kommunaliseringen av skolan på 90-talet hörde lärarna till en av de friskaste yrkesgrupperna.

Tillägg till ovanstående: Vill man klämma ut lite mer av det statliga bidraget till varje elev, för att använda pengarna i den kommunala budgeten på andra områden, så kan man debitera hyror som inte alls motsvarar lokalernas värde, eller sälja skolan till ett privat företag, som tar ut höga hyror men inte sköter lokalerna. 

Är man riktigt slipad höjer man hyrorna kraftigt och sedan höjer man kommunala skolpengen för varje barn lite grand. Man behöver inte ge varje statlig krona vidare till skolorna fullt ut  Sedan går man ut i media och säger att man nu har höjt skolpengen. 

Glömde skriva att det i skolan också finns statliga mål i form av en läroplan. Visar vad varje elev bör uppnå under ett skolår. För andra verksamheter finns också lagar om brandsäkerhet och liknande 

Alltså det här var allmänt. 
Men det finns också t.ex. statliga regler för byggnaders säkerhet och statliga läroplaner för vad varje elev ska uppnå under ett år.