Oense om kanin

Alla sörjer och bearbetar på olika sätt. Vissa vill dämpa sorgen genom att skaffa ett nytt husdjur (eller vad det nu är man förlorar) så fort som möjligt. Andra behöver en "pausperiod". Ni kanske är olika? Han kanske börjar sakna att ha kanin om ett halvår eller så...? 

Jo då. Flera gånger men jag har aldrig fått någon fysisk smärta i samband med det. 

Låt det ta tid. Han kanske inte är redo för en ny kanin nu. Mina föräldrar hade en hund som de var väldigt nära, men det är först nu 10 år efter att hon dog som dom funderar på att eventuellt skaffa en ny hund.

Så alla är precis som du. Fan vad hemskt.

Oense om kanin Hej. Jag och min man har fram till för ca 6 mån sedan haft en belgisk jätte som fick avlivas pga diskbråck. Kaninen blev bara 3 år, men både jag och min man fick extremt starkt band till kaninen. Han fick gå fritt i huset, satt nästan aldrig i bur. Var tam och gosig som en mindre hund. Var alltid glad. Nu är allt fruktansvärt tomt. Sorgen gör fysiskt ont i mig och jag skulle bara vilja ha en till liten kanin. Jag är uppvuxen med kaniner och har haft 5 st sedan jag var barn. Våran belgiska jätte var första kaninen för min man.

Nu är det såhär att jag har fysiskt ont av smärtan att inte ha en kanin medan min man inte vill ha en till kanin. Hur ska jag tänka, kunna leva utan kanin? Respekterar såklart min man men samtidigt är känslorna extremt starka.

Finns det någonting annat som din kan skulle vilja ha? Hund, katt, fågel, akvarium....? Det är ju en kompromiss att leva med en annan människa, och han kanske inte vill ha just kanin men ett annat djur.

Sedan....att ha haft ett så starkt band till ett djur som du beskriver gör det nästan riskfyllt att skaffa ett sådant djur igen, för risken att bli besviken om det inte blir samma band är stor.

Jag hade ett marsvin när jag var yngre som följde mig vart jag än gick, utomhus och inomhus. Han var som en liten hund. Jag älskar marsvin, men inget marsvin efter honom har varit så otroligt präglat på mig, så det har liksom varit en sorg med varje marsvin som kom därefter.

Nu har vi den perfekta hunden, och jag vet inte om ju ag skulle fixa att ha en hund efter henne. Nu är hon inte särskilt gammal, men ändå.

Varför tummades detta inlägg ner? Jaja, folk är konstiga här inne...

TS jag förstår verkligen att det är en jobbig sits. Du är uppvuxen med djur/kaniner, och då är det jättesvårt att leva utan sen. Men jag tycker du gör rätt som går till psykolog och ger din man tid. Att du reflekterar såhär tyder på att du även förstår din man vilket är fint. Det kan ju vara så att avlivningen tog väldigt hårt på honom också och vill inte gå igenom det en gång till eller iaf inte just nu.

Däremot är fysisk smärta kring stark sorg inget konstigt öht.

Din man kanske ser kaniner som mat?