Motivera VARFÖR jag borde ge min plats i bussen åt nån gravid?

Jag skulle aldrig be någon att flytta sig för min skull.
Erbjuder sig folk så blir jag oerhört tacksam och ödmjuk för att det fortfarande finns medkännande människor i detta stressiga och kalla samhälle. Sådant värmer något enormt kan jag säga!

På samma sätt kan jag bli lika ledsen över att inte en endaste, i en buss full med friska skolungdomar, erbjuder sin plats till mig om jag är höggravid (vilket hände mig en gång, då jag med foglossning och havandeskapsförgiftning fick med stor möda försöka hålla balansen i mittgången...alla bara tittade på mig som om jag vore en utomjording..) - inte för att jag tycker synd om mig själv, utan för att samhällets kalla sida gör sig till känna. Hur kommer det sig att många unga idag inte ens slås av tanken av omtänksamhet? Jo, värderingar hemifrån. Hemskt ledsamt...
Själv erbjuder jag alltid min plats till gamla, sjuka, gravida eller handikappade. Det lärde mig mina föräldrar som vanligt folkvett och sunt förnuft. Det är jag oerhört tacksam gentemot dem för att de lärde mig och mina syskon, och det är värderingar som jag tänker lära mina barn.

Jag skulle inte ta emot en plats från en gammal människa eller någon som har ett funktionshinder av något slag (vare sig handikapp eller skada).
Varför?
-Jag skulle aldrig ens komma på den befängda idén att jämföra graden på våra olika nedsattheter!

Hur höggravid jag än har varit så har jag också alltid erbjudit min plats åt äldre, sjuka och handikappade. Sedan får de avgöra om de tycker de behöver platsen eller inte.

Men om du, TS, har så ont i ditt knä som du säger, så är det klart att du ska behålla din sittplats. Känner du att du behöver den mer än någon annan så är det ju så.
Jag förstår då inte varför du startade denna tråd? Varför är du upprörd?
Är det för att du upplever att du får sura blickar av folk?
Då måste du lära dig att skaka av dig sådana känslor.
Du vet ju med dig själv att du behöver sittplatsen själv.
Varför bry sig om vad okända människor tycker om dig?
Är det någon som kommenterar el frågar dig så är det bara att förklara! Folk är mer förstående än vad du tror.

Jag får faktiskt mest känslan av att du har startat denna tråd, dessutom i ett forum för gravida och föräldrar, för att provocera en aning...

Lycka till med livet!

Jag upprepar, lär dig att inte ta åt dig och skaka av dig sådant.
Du vet ju med dig att du behöver sitta pga ditt knä.
Inget mer med det. Problem solved.

Det behöver inte vara svårare än vad man gör det till.

/Heli77 på Familjeliv - Sveriges Föräldracommunity

Man80; 
Jisses...jag måste ha missat väldigt mycket när jag åker kommunalt.
Jag har då ALDRIG varit medveten om att folk slänger blickar på alla män så fort jag eller någon annan (frisk) kvinna kliver på.

Om det är som du säger så bör alla män få blickar konstant, med tanke på att drygt 50% av befolkningen består utav kvinnor och därav utgör en ganska stor del i det kommunala nätet.

Slänger de bara blickar på dig eller varenda man som finns på plats?
Och VILKA är det som slänger dessa blickar?
Män eller kvinnor?

Jag är väldigt nyfiken på detta fenomen som du upplever.

Och en fråga till;
På vilket sätt jämställer du det du skriver med TS trådfråga?
Förstår inte sambandet riktigt, men upplys mig gärna.

Junija;
Du skriver så moget och insiktsfullt.
Det märks att du är en medkännande människa.
Jag håller med dig i det du skriver.

TS, du säger emot dig själv om och om igen.

Apif la deuxième skrev 2006-04-22 16:54:31 följande:

Om du tycker det känns så lamt att förklara för folk varför du behöver få sitta, så ska du heller inte klaga på din situation. Folk är som sagt inga tankeläsare, och om man själv har en möjlighet att ändra på en situation som är jobbig och ändå väljer att inte göra det - då är det ditt val och då får du finna dig i situationen.

"Att blänga på mig kommer man ingenvart..."
  -Nä, och man kommer heller ingenvart om man inte förklarar för folk varför man behöver få sitta.
Man kan inte klaga på omständigheter som man själv har möjlighet till att ändra.

Ännu ett exempel på att du ändrar dig efter vägen...

Apif la deuxième skrev 2006-04-22 17:00:12 följande:

Så om man är gravid och frågar dig snällt så är det alltså helt plötsligt helt okej nu för dig att ge upp din sittplats?
Du skiljer alltså nu på gravida och gravida? Hade inte alla gravida valt sin situation själva, sa du, och därmed bör finna sig i att få stå?
Hade inte du så ont i knät (plus att det inte är självvalt) att du behövde den sittplatsen mer än alla gravida?
Ditt egna argument var ju att du inte ska behöva ge upp sittplatsen för NÅGON gravid då det var ett självvalt tillstånd och att du behöver få sitta för ditt knäs skull.
Jag förstår att du behöver få sitta pga knät - inget snack om saken och jag ifrågasätter inte det.

Jag förstår inte dina svängningar i argumenten bara.

Elmah;
Vill du inte flytta på dig så är det bara att inte göra det.
Som jag sagt tidigare - lär er istället då att inte ta åt er av folks blickar. När ni blir så irriterade så visar det ju bara på att ni någonstans inom er känner er träffade.
Varför ta åt sig om man inte känner några kval?

Men man får då räkna med att om man inte har medkännande med andra så ska man heller inte bli upprörd om medkänsla heller inte visas dig när du är i den sitsen.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad - ett bra motto att leva efter.

Jag förstår inte...
Först klagar du över att de gravida blänger argt på dig.
Sedan är det pga att alla andra blänger argt på dig.

Jag upprepar mig igen...
Om du vet med dig själv att du behöver få sitta pga ditt knä - varför ens ta åt dig av alla blickar?
Det enda som betyder något är ju att DU vet varför du behöver sitta - strunta i resten.
Det finns säkerligen andra friska människor på samma buss som kan erbjuda sin plats åt den som behöver.
Och om du får frågan och väljer att hålla tyst om att du har värk (man behöver inte ens berätta vart, om man tycker det är för utelämnande) och verkligen behöver platsen själv.. då är det ett val som du väljer att ta. Det finns inget att diskutera om det.

Vad jag försöker komma är att jag inte förstår denna tråds syfte.
Du ville att vi skulle motivera varför du skulle ge din plats åt gravida, men våra motiveringar tycker du inte håller.
Däremot ger du din plats till de gravida som frågar snällt.
Men då är ju diskussionen slutförd och klar... Vad spelar det för roll vad andra anser?

Ok, jag tog detta påstående som att du menade blickar även från allmänheten. Då missförstod jag!

Jag förstår bara inte var trådens tyngd och mittpunkt ligger på - blir förvirrad...
Om det är att du vill ha motiveringar varför en människa ska resa sig för en gravid, eller om det är ditt konstaterande att du tar åt dig av folks/gravidas blickar?
Om det är ett konstaterande så är det inte mer än ett konstaterande. Men vill man ha motiveringar så måste man acceptera folks motiveringar också - man behöver inte hålla med givetvis, men då ska man motargumentera utan att bli upprörd, utan att ta åt sig och lägga sig i ett, som många uppfattar det som, aggressivt försvarstagande.

Men nu måste jag ge mig här.
Har en liten dotter som måste få kvällsmat.
Fortsätt gärna ni andra att diskutera - men på ett moget och icke-aggressivt sätt.

Ahaa...ser nu i dit senaste inlägg, TS, att meningen med din tråd var ditt konstaterande av blickar.
Fick svar på min egen fråga.

Men varför skriver du då i överskriften att du vill ha motiveringar?
Då handlade alltså tråden om en helt annan sak.
Inte konstigt att man blir förvirrad...

Handlar det bara om konstaterandet av blickarna du blir upprörd över, så har jag inget mer att säga i denna tråd.
Japp, du blir upprörd - jag konstaterar det också. Finns inget mer att tillföra.

Amanda86;
"Alla bör ju ha råd med taxi....då får man väl annars dra in på andra saker."

Jaa du, har du någonsin tänkt på att den gravida som inte har råd med taxi, redan kan ha en familj som måste försörjas?
Alla väntar inte sitt första barn, förstår du.
Är man småbarnsförälder så finns det inte så mycket "andra saker" att dra in på.

Och ja, du får självfallet tycka vad du vill,men det ÄR naivt att jämföra en gravid kvinna med en fotbollsspelare.
Visst är det tragiskt om han skulle skada knät och ev förlora sin fotbiollskarriär som proffs (han kan nog försörja sig på andra jobb också) - men han behöver knappast vara orolig för att skada sig allvarligt eller t.o.m mista livet av att ramla på en buss.
Det kan däremot det lilla livet i mammans mage riskera att göra.

Om du är en frisk och vital människa och gott och väl kan stå i 15 min utan större problem, men känner en sådan motvilja att hjälpa en gravid som INTE har lika lätt att stå i 15 min... kan man då inte tänka ett steg längre och tänka på det lilla barnet i magen?
Känner du kanske en motvilja även mot den?

Apif;
Du skriver att du tänker fortsätta med denna tråd så länge diskussionen fortsätter.
Men det är ingen diskussion längre, utan endast upprepningar av folks motiveringar och dina svar där det framkommer att du vägrar vara öppen för att ta in motiveringarna.
Du hade en bestämd åsikt redan när du startade tråden och du har uppenbarligen, med facit i hand, aldrig heller varit öppen för att ta in nya tankesätt.
Så varför startade du tråden över huvud taget?
Känns som att den mest har roat dig att få munhuggas lite. Jag kanske har fel, men då måste du förklara syftet med denna tråd för mig!

Av all välmening - Är det inte dags att släppa den här tråden nu?
Det är som sagt enbart upprepningar nu, och inget vettigt kommer ur den.

Ni som kikar in i denna tråd som "nya";
Det är ingen idé att ni fortsätter med motiveringar, som TS efterlyste i trådstarten.
Alla motiveringar som kan tänkas finnas, har getts till ingen nytta.
Det finns ingen diskussion...

ALM;
Visst får de väl göra det om de känner att de vill, men de är antagligen heller inte medvetna om att de bara häller mer vatten på vattenhjulet.
Men läser de alla 152 sidorna som redan har skrivits, så får de nog en aha-upplevelse.