Jag har själv skrivit att jag skulle stiga upp om nån frågade. Men jag anser inte att det är en självklarhet.
Varför anser folk att det ska räcka med onda blickar, varför kan man inte fråga om man vill sitta? Det fattar inte jag.
PUSS; jag ÄR en snäll person, tro det eller ej. Jag blir inte en elak egoist bara för att jag inte anser att en argt blängande gravid kvinna förtjänar platsen bättre än någon annan!
Sannispannisen, jag menar det. Varför ska jag vara vänlig mot nån som glor argt på mig utan att ens ha frågat, eller sagt att hon skulle vilja sitta?
Smurfpinglan, har man ont så kan man be någon att stiga upp, det är inte svårare än så..
Strawberrygirl, skönt att höra 
Sen är det kanske lite OT, men som jag läste lite tidigare i tråden så var det nån som skrev att när man fått barn kommer alla att fokusera på bebisen bara.
Så är inte jag. Bebisar kan vara jättesöta när de ligger i sin vagn och sover eller skrattar, men jag har inte så stort intresse av nån annans bebis. Jag tycker det är en hemsk situation när man möter nån med en liten bebis och man förväntas hålla på och prata och gulla med den... Jag kan inte prata med nån som inte förstår vad jag säger, jag pratar inte med djur heller.. Barn blir intressanta i 2-3 års ålder när de är lite vildare och pratar och leker.
Men möter jag en bekant som har sin lilla bebis med sig så är det nog min bekanta jag uppmärksammar, inte barnet.
Puss du kanske skulle borda lära dig vara snäll du med?
Ä den stor?
Puss, jag är snäll. Snällare än du tror. Men tänker inte "skryta" om varför.
Det finns säkert snälla saker DU inte gör, men det gör inte dig mindre snäll heller.
Puss, jag är inte elak heller