adopterade! adoptera?

nelle87: Jag tycker absolut inte att du skrev något illa. Tvärtom är det intressant men du har nog rätt i att det är ett ganska känsligt ämne. Det som kändes svårt är att förstå ditt ex eftersom jag själv inte alls haft samma tankebana. Därför undrade jag lite mer om hans bakgrund. Jag tror (endast min uppfattning) att mycket ligger i grund för hur uppväxten har varit. Vet inte om det hjälpte dig något annars får du gärna fråga på, skall försöka svara i den mån jag kan :).

Jag är adopterad från Indien och kom hit när jag var 6 månader.
Jag hade lätt kunnat tänka mig att adoptera om vi inte kunnat få barn på naturligt sätt.

Tänk så många härliga ungar det finns runt om i världen som inte har några föräldrar.

För mig hade det varit självklart

Vackra Silvana skriver:
"För många så är det inte viktigt med att föra med sig sina gener vidare, eller att föda barn, för mig så blir jag inte mamma bara för att jag bär barnet i min mage, föder det och kan se mig själv och min mans drag i barnet- det är hur jag tar hand om barnet, älskar det, sköter om det, skyddar det osv som gör mig till mamma!"

Så bra skrivet, håller fullständigt med

Jag är adopterad och skulle inte kunna tänka mig att adoptera. Jag har haft otroligt jobbigt emellanåt.

Det är ju upp till var och en hur man känner det. För många så är det kanske annorlunda om man står där och vet att man inte kan få biologiska barn och alternativet är att leva utan barn så kanske man ändrar uppfattning - eller inte. Det är ju upp till var och en som sagt. Jag har också haft det jobbigt emellanåt, precis som de flesta andra av mina vänner i tonåren etc men jag kopplar inte dessa problem till det faktum att jag är adopterad. Men man ska följa sitt hjärta.

Ja, visst ska man följa sitt hjärta. Att jag har haft det jobbigt har inget med tonåren att göra. Tyvärr så levde mina biologiska föräldrar när jag växte upp och det var inte det lättaste.

Vacker Silvana: Du är väldigt duktig på att uttrycka dig på ett bra sätt tycker jag :). Jag är av samma uppfattning som du och har också haft jobbiga perioder under uppväxten, mestadels för mitt utseende men samtidigt hade jag sett svensk ut så hade jag kunnat bli retade för mitt utseende ivarje fall. Visst är jag orolig för att mina barn skall bli mobbade men det är alla föräldrar oberoende av ursprung.

Escada: Jag förstår inte riktigt? Ville dina biologiska föräldrar ha tillbaka dig? Berätta gärna om du orkar.

Och?! Det kan ju hända att mina lever också men det har ju inte med mig att göra? Alltså, hade du kontakt med dem eller vad? Förstår faktiskt inte? De flesta som adopterar bort sina barn lever väl? Det är ju inte bara barn som adopteras bort pga att föräldrarna dött?! Fattar inte riktigt....

Tack Kul att hitta en likasinnad

Jag bodde i samma by som min biologiska mamma och brosan bodde ett par mil bort. Så jag stötte på min biologiska mamma då och då tyvärr.