För-och nackdelar med kejsarsnitt

Va olika man kan vara..
jag personligen vill helst av allt föda naturligt. Jag har svårt att tänka mig att bli snittad...att ngn ska skära i mig...
Självklart måste jag ju snittas om det skulle vara det enda möjliga men jag HOPPAS att det blir en vaginal förlossning som jag fick vara med om sist.
Lycka till med vad ni väljer!!
Kram kram

Jag blev katastrofsnittad första gången, och fick då sövas. Missade alltså första kontakten helt. Vaknade ju typ 2 timmar efter, och då var man trött och groggy länge. (hade vanliga värkar och allt i 12 timmar, men öppnades inte som jag skulle, sedan började hennes hjärtljud gå ned, därav snitt.)

Andra barnet ville jag föda vaginalt, just för att få den "riktiga" kontakten. Även här var jag ju beredd på att det kunde bli snitt, eftersom jag inte öppnades nog mycket sist, och man visste ju inte hur det skulle gå. Men då ville jag ju vara vaken. Jag har dålig rygg, och på förlossningen säger dom att dom inte vill ge epidural (HALLÅ, hade dom väl kunnat förbereda mig på tidigare) även här såg dom redan efter 6-7 timmars värkarbete att jag inte alls öppnade mig nästan nåt, och pga dålig rygg och kraftiga smärtor beslutades snitt igen. Blev alltså sövd annu en gång. Jag känner än idag (barnen är 5 och 8) att jag blev "snuvad" på förlossningarna. Jag saknar att få upp dom på bröstet på en gång... riktiga första kontakten alltså.
Jag skulle göra allt för att kunna föda vaginalt, men tyvärr kan jag ju inte det =(

Kanske lite OT, eller ändå inte för det hör till nackdelar;

Men vad innebär sammanväxtningar? Hur vet man om man har det?

Jag snittades för 7 månader sedan och mår väldigt bra, förutom att ärret är ömt vilket gör det lite svårt när lillen ligger och gosar på min mage och kommer åt ärret. Men annars är allt OK!

Sealander:
Sammanväxningar innebär att det bildas en form av ärrvävnad mellan olika organ, tex mellan tarmar eller mellan olika hudlager och kanske runt livmodern.
Oftast har man inga besvär av sammanväxningar, men de kan orsaka tarmvred om man har det i tarmregionen (dock inte så stor risk för det efter ett kejsarsnitt).
Jag hade som sagt lite sammanväxningar efter mitt första snitt och hade inga som helst besvär av det. Troligvis har jag lite mer sammanväxningar nu efter andra snittet, men har inga besvär nu heller.

Min son föddes med akut snitt i februari, han är mitt första barn. Nu efteråt så är jag jätteledsen att det blev kejsarsnitt.

Jag har haft svårt att koppla att han faktiskt är mitt barn och kom från min mage eftersom det gick så snabbt på slutet. Vi var ifrån varandra mååånga timmar medan jag låg på uppvaket, och sen fick vi aldrig amningen att funka helt heller vilket också känns som ett misslyckande.

Nu ska jag kanske inte klaga egentligen, för jag har nog haft det ganska lätt efter mitt snitt ändå. Inga direkta komplikationer och jag var på benen snabbt efteråt. Men jag sörjer ändå att inte ha klarat av att föda fram mitt eget barn.

Jag har förståelse för att man väljer kejsarsnitt om man är väldigt förlossningsrädd. Då blir snittet planerat och man har tid att förbereda sig, vilket man ju inte har när det blir akut.

Jag blev planerat snittad för en månad sedan (pga förlossningsrädsla). Eftersom många innan hade försökt att avråda mig från att föda med snitt pga riskerna så försökte jag att mentalt förbereda mig på att det skulle bli riktigt jävligt. Dock gick allt som en dans, både själva operationen och hela läkprocessen. Jag hade inte speciellt ont efteråt och såret har läkt fint. Visst finns det risker med snitt men man ska ju inte glömma bort alla risker som finns vid vaginal förlossning, det är mycket som kan gå fel då också.
Jag är såå nöjd med mitt snitt

Jag är snittad en gång och fött vaginalt en gång!

Snittet var helt fantastiskt och jag fick upp bebisen på en gång på bröstet. Hon låg där hela tiden förutom när de vägde och mätte. Har inget negativt att säga förutom att amningen strulade för jag var så trött och utpumpad i kroppen och såklart gjorde det ont i såret.

Vaginal förlossning var jag lite osäker på om jag skulle tycka var så underbart som alla sa, ville ha snitt igen men ville inte bråka för att få det. Min förlossning tog 36 timmar och jag har svinont hela tiden. Allt var bara jobbigt och jag hanterade det inget bra alls. Fick infektioner efteråt och bm på förlossningen lyssnade inte alls på mina önsemål men jag var för trött för att säga till.

Men trots detta så vill jag denna gång ha en vaginal förlossning om jag kan denna tredje och sista gång! Det var helt enkelt underbart också och jag hade nog mest otur!

Lycka til!

Det är svårt att summera för och nackdelar eftersom jag inte fött vaginalt fast att det varit mitt första hands val.

Jag har gjort ett katastrofsnitt och blev sövd, det var ingen höjdare. Vaknade en timme efter snittet och fråga direkt - Var är mitt barn. De körde ner mig till BB, men i hissen kom jag inte ihåg vad det sagt och sköteskan som körde ner mig visste inte hur det gått. Och när jag väl fick se att verkligen levde skakade jag så mycket av smärta att jag inte kunde hålla henne på ytterligare en timme. Jag hade ont i ca en månad efter snittet.

När jag sen väntade barn två hade jag väldigt ont i början antagligen pga sammanväxtningar.

Barn två kom med planerat snitt och jag fick henne direkt upp på bröstet, de tog i väg henne bara en liten stund för vägning och mätning, men sen låg hon och suttade på mitt bröst medans de sydde ihop mig. Så själva förlossningen tyckte jag var jättebra.

Mådde riktigt bra första dagen, men sen brakade det ihop.
Starka värktabellet och sprutor, bloddropp, 5 dagar på BB, hemsickad i eländigt skick. Dan efter hemkomsten fick jag hämtas av ambulans och låg sedan i tre veckor på KK. Efter två veckor fick de öppna upp igen och tömma ut 7 dl infekterat blod och skära bort en massa vävnad.

Jag är rekommenderad att inte skaffa fler barn.

Så jag vet inte, man ska vara medveten om att kejsarsnitt INTE är en smärtfri förlossning, och inte heller något man kan ha 100% kontroll över. Men jag tycker att det är alla rätt att själva välja vilken förlossning man vill ha.

Flera skriver att en fördel med planerat snitt är att man vet när barnet kommer. Det stämmer inte för alla, det beror på var man bor.
I tex Stockholm är det brist på snittider, själv vill dom snitta mig i gravidv 37 pga föreliggande moderkaka, men det finns inga tider så dom får ringa alla sjukhus runtomkring tills dom hittar en ledig tid, och risken att gå längre än v37 är stor= risk för att förlossningen hinner börja eller att det blir akutsnitt är stor.

Nackdel: 30% kan bli sterila efter ett snitt. Har nåt att göra med att det blir ett ärr på livmodern så ägget får svårare att fastna.

Läste detta i en artikel i Aftonbladet för ett bra tag sen.. Synd att jag inte kan hitta länken..