Några frågor om bonusbarn

Sandra Örebro skrev 2008-01-23 21:30:39 följande:

Ojdå, jag menade inget illa, kanske inte beskrev det på bästa sett. Ursäkta.
Men du behöver inte vara så otrevlig. Du undrade ju hur du ska undvika att hans son känner så, att du kanske skulle ta hans pappa ifrån honom. Därför svarade jag så. Precis på din fråga.

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?

Om hans son bor med oss i våran familj så är det både jag och pappan som bestämmer.
Vi är vuxna och han är ett barn, så han ska lyssna oavsett vem av oss som säger något.
Självklart ska man som styvmamma kunna påpeka fel och brister och uppfostra barnet tillsammans med pappan annars funkar inte det dagliga vardaslivet!

2. Har ni varit osams med varandra?

Ja. Konstigt vore det annars eftersom man lever ihop?

3. Hur gammal var barnet när du och deras pappa träffades?

Nästan 2 år. Nu är han 4 år.

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?
Barn är barn, sällan som de inte gillar någon.
Det var snarare tvärtom från min sida, jag gillade inte honom för han var så ouppfostrad + att hans bio mamma satte griller i hans huvud och sa vad han skulle säga till mig och om mig.



Men det blir kanon! :) Lycka till

Jag är nog den som säger ifrån mest här hemma.. Nu bor ju bonusen här bara varannan helg, men för det har vi ju regler här som man måste följa!

1. Allså, JA jag säger ifrån, men ibland får jag väldiga skuldkänslor.. Elaka styvmorsan lixom!!

2. JA vi har varit osams här hemma, men jag försöker alltid förklara varför jag blev arg m.m o sen en kram.

3. Han fyllde 4 dan innan vi träffades (nu 8 år)

4. JA han tokgillade mig (fast jag var osäker till en början) Jag tyckte om honom JÄTTE mkt på en gång..

Han fick en lillasyster i Juni o han älskar henne.. o hon älskar honom oxå. Skrattar så fort hon ser honom =)

LYCKA TILL!!

Jag har en "liten" bonus. Han fyller 7 i år, jag fyller 20.
Jag och hans pappa träffades strax efter han fyllt fyra år, och jag ska meddela att han har blivit fruktansvärt bortskämd av båda sina föräldrar under dessa år.

För att svara på din första fråga, så har jag sällan aldrig tvekat en sekund på att säga till honom om han gör fel. Kan även skälla, hota med lördagsgodiset och dylikt. försöker dock undvika det eftersom vi har honom bara varannan helg.
Gör han fel så anser jag att han ska veta det.
(Har en tendens att slåss, vara "kaxig" osv. framförallt mot människor han inte känner speciellt väl.

Jag har bråkat med lilleman, det ska jag erkänna. Både med pappa inblandad och inte. Men som sagt, gör han fel så måste han få veta det för att göra det bättre till nästa gång.

Din sista fråga har jag inget riktigt "bra" svar på egentligen.
Jag utgick från att vara lillemans kompis i början, vi lekte och stojade massor. Nu har vi väl mer eller mindre kommit in i rollerna. (Men han har inte fattat grejen riktigt med låtsasmamma. Han tror att jag är svärmor, haha! :D)
Vi leker fortfarande massor. Bakar pepparkakshus, bygger koja, leker med lego osv, men jag känner att jag har mer frihet nu.
Behöver jag ryta till så gör jag det, och har (oftast) pappa på min sida.
Jag gör mitt bästa för att komplettera hans uppfostran så mycket som JAG kan, som "bonus". Enligt mig så ska man, även som sju år, vara trevlig mot andra, bra hygien, sitta stilla när man äter, inget godis om man inte äter mat osv. (De största meningsskiljaktigheterna mellan mig och hans pappa brukar gälla just mina godisprinciper. Haha.) Men så tycker jag. Och anser att det är vardagsgrejer som jag försöker lära honom. Därför står jag på mig!

Bara du kan känna hur rätt det är i ert förhållande att "uppfostra" bonusen. Mycket som spelar roll är ju vad bioföräldern tycker också.
Barnen är ju trots allt bara en bonus. :)

Jo, visst måste jag själv oxå säga ifrån om jag tycker att sonen gör fel. Men jag har inte träffat honom ännu. Eftersom hans pappa inte bor i Örebro så är det lite svårt att göra ett möte med sonen oxå.

Men det kommer väl hoppas jag =) Hehe jag älskar ju barn så att det ska nog inte vara några problem, dock kan det väl vara lite jobbigt ibland men det får man ju ta, nu får man ju ändå lära sig saker och ting tills man själv får barn =)

1. det är klart at du ska säga ifrån om den har gjort fel eller om de är något annat. du ska inte känna någon skuld över det. däremot kan du tänka på om de vpre ditt eget ban skulle du ha gjort lika då.? de är en bra fråga man kan ställa sig själv.

2 nej det har inte vi.

3 min kille son var 1 år och 3 månader

4 de gick fort att kunna få en bra kontakt med hans son de var inga problem alls.

Själv så har jag och min kille varit tillsamman nu ett tag o väntar nu vårt gemensamma barn. hoppas de går bra för dig och att du får ut något av de jag har erfarenhet av. fråga gärna om de är något du undrar över......

Jag har tre bonusbarn i åldrarna 7,7 och 9...
Och här är det nog mer jag som bonusmamma som sätter gränser o regler mot vad deras far gör, och det är inget med det de rättar sej efter det mesta faktiskt.. Osams blir man ju med såklart. Det skulle vara ännu konstigare om vi va bästisar för jämnan! :-O

De va få se nu 4 4 och 6 tror jag, (träffade deras pappa för ca 3 år sen i sommar, och nu har vi en gemensam dotter som fyller två i sommar)

I början gick det jättebra, sen har man väl haft några svackor där man absolut inte kommer överens, men nu brukar vi ha det mer roligt än tråkigt ihop faktiskt...

Halloj! Oroa dig inte - allt kommer att gå bra, =) Barn är väldigt speciella i just 2-årsåldern (förstod jag rätt att bonusen var just 2?) och om du får lite trots- aggro-anfall riktade mot dig ska du inte ta det som ett nederlag. Var bestämd när du säger ifrån bara (många blir ju slagna av trotsbarn) men snäll resten av tiden så löser sig det mesta. Du har tur att barnet är så pass ungt, håller ni ihop för "resten av livet" som det heter, så minns han/hon inte ens tiden för dig, utan att du finns närvarande kommer vara en självklarhet.

1. Inte hur mycket som helst kanske, och man känner ju lit skuld varje gång man skäller på barn, oavsett om de är ens egna eller bonusar. Däremot, så länge man gör det på ett vettigt sätt - så handlar det om barnuppfostran och utan den skulle barn inte finnas till en längre tid (peta i elluttag, någon?)
2. I några minuter, max, sen är allt glömt. Fördelen med barn är de blir sura när man säger ifrån men de fattar till slut att man har rätt. =)
3. Min bioson var 4 månader när jag o sambon träffades, hans dotter var 4.
4. Lyckligtvis har allting funkat helt problemfritt för oss från dag ett, i hem fulla av kärlek finns det inga olyckliga barn, brukar vi säga.

Tack för alla UNDERBARA "fakta" men jag måste TYVÄRR meddela att han och jag är inte ihop. Han har en annan :( Så nu går jag vidare med mitt liv =)

Men jag ska ta del av detta till ifall att jag får någon annan på halsen som har barn sen tidigare =) Tack ännu en gång :P

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?
Jag säger ifrån när detbehövs, oavsett om det är mina bio eller bonus barn. Vi är en familj o lika gäller för alla. Anser att barnen inte blir trygga om man ska behandla dem olika.

2. Har ni varit osams med varandra?
Inte direkt osams men barnen har på sina sätt visat att jag är orättvis (när jag sagt nej till något de vill ha eller göra, eller bett dem om något osv osv)

3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades?
Ena dottern var 7 år, den andra var 10 år. Min son sedan tidigare var då 12 år

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?
Jag tror det, från början alltså. Jag lät dem komma till mig o trängde mig inte på själv.

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?
Jag säger ifrån och sätter samma regler som min lilla kotte kommer ha när han växer upp, lever man ihop som en familj så gäller ju det i alla lägen tycker jag både när det kommer till ris o ros...

2. Har ni varit osams med varandra?
Ja, fast jag e inte långtjurig  så bara korta stunder 

3. Hur gammal var barnet när du och deras pappa träffades?
1,1/2 år. Nu är han 3,1/2år.

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?
Ja det gjorden han, det va tvärtom, jag gillade inte honom för han var så otroligt ouppfostrad och att hans bio mamma satte griller i hans huvud och sa vad han skulle säga till mig och om mig. Men nu gillar jag honom, han e en go liten kille

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?

Eftersom jag och min sambo är väldigt överens med reglerna här hemma, så säger jag till henne om hon inte får göra det.

2. Har ni varit osams med varandra?

Osams vet jag inte, men klart att hon blivit sur på mig många gånger.

3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades?

Hon var bara 5 månader (hon var inte planerad, ett one night stand) så hon är ju uppvuxen med mig.

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?

Ja

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld? Ja, jag säger ifrån om det behövs. Där är det ingen skillnad på mig och pappan. 2. Har ni varit osams med varandra? Osams och osams. Vi har väl haft våra duster som alla barn har med sina föräldrar. 3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades? Den äldsta 22 månader och den yngsta 11 månader. 4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan? Jag har då inte upplevt något annat än att dom gillar mig. Jag har varit med i 5½ år, så enligt dom är jag deras mamma när dom är hos oss. Jag älskar dom innerligt, och jag tror och hoppas att det är ömsesidigt.

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?

Jag säger ifrån lika mycket som pappan gör , jag bestämmer även lika mycket om annat.

2. Har ni varit osams med varandra?

Jadå , ibland blir det ju lite sura miner och så :P

3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades?

Hon var 7 år , skulle bli 8 samma år.

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?

Jadå , tog 5 minuter i bilen , sen gick hon med mig i handen där var ingen pappa inte utan mig ;) ,
hon och jag fastande för varann direkt och är ännu så idag,
Älskar det barnet otroligt mycket och hon älskar mig.
Jag var jättenervös första gången jag skulle träffa henne om hur det skulle gå för jag vet själv hur jag var när min styvpappa kom in i bilden , men det gick bättre än förväntat :)

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?

Är sambon hemma har han huvudansvaret för barnen men självklart säger jag också ifrån om det är jag som ser att de gör/säger nåt de inte får. Jag tror inte man KAN säga ifrån hur mycket som helst utan att känna skuld. Oavsett om det är biologiska eller bonusbarn.

2. Har ni varit osams med varandra?

Ja, jag och sambon har varit osams. Jag har varit riktigt osams med barnen ett par gånger. Men jag har även bett barnen om ursäkt när det är jag som missförstått och överreagerat.

3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades?

Lilla tjejen hade precis fyllt fyra och stora tjejen sex år

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?

Barnen gillade mig med en gång och jag gillade dem med en gång.
Sedan efter ett tag var "smekmånaden" över ;o).
Det blir annorlunda när man flyttar ihop och ska få nyfamiljen att fungera men det måste få lov att ta tid. Räkna med minst ett år innan det börjar flyta smidigt. Sedan går det upp och ner allt eftersom barnen genomgår olika faser och man är ju inte alltid på topp själv heller.

jag har en sambo som är en bonus frågade han frågorna.
intresant att veta faktiskt.

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?
-i början sa han inte ifrån lika mycket, men man måste ju seja till ett barn om de gör något fel.

2. Har ni varit osams med varandra?
-ja och nej osams har vi inte riktigt vart men haft skilda åsikter

3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades?'
-precis flyllt 1år

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?
-självklart han var hel skön.

sorry läste fel på sista frågan.

jag har en sambo som är en bonus frågade han frågorna.
intresant att veta faktiskt.

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?
-i början sa han inte ifrån lika mycket, men man måste ju seja till ett barn om de gör något fel.

2. Har ni varit osams med varandra?
-ja och nej osams har vi inte riktigt vart men haft skilda åsikter angående uppfostran.

3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades?'
-precis flyllt 1år

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?
-han tyckte bra om alla så tog vi det lungt när han var med då var vi bara kompisar tills han vad ca 1 1/2 år.

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?
Ja, jag säger ifrån, men inte om jag vet att hans pappa tycker att det han gör är ok (vi har ju lite olika syn på vissa saker, haha). Men främst är det hans pappa som ska säga ifrån.

2. Har ni varit osams med varandra?
Nja, hur osams kan man bli med en fyraåring? Jag har dock skisckat in honom på rummet när han betett sig illa.

3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades?
Han var ett år.

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?
Han gillar mig, det han inte gillar är att jag kan ha striktare regler än pappa, men han lyssnar på mig och gör oftast som jag säger.

Lycka till!

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?

Ja, gör de "fel" så säger jag ifrån. De bor hos oss varannan vecka, och vi har regler här som ska följas och som de är medvetna om. Gör de fel säger jag till lika gärna som att deras pappa säger till.

2. Har ni varit osams med varandra?

Ja, det har hänt, att det blir lite sura minet. Men oftast går det över väldigt fort, sen vill de oftast kramas.

3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades?

Den äldsta var 7 år och tvillingarna var 2,5.

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?

Det har aldrig varit några problem. Vi har kommit överens från start. Det är snart 5.5 år sedan jag kom in i bilden, så de är vana vid mig vid det här laget Underbara barn är det

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?

Säger ifrån lika mycket som jag gör med mina egna barn

2. Har ni varit osams med varandra?

O ja, blir ju så när man bor ihop varannan vecka.

3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades?

Dom va 8, 6 och 2 år   är nu 14, 12 och 8 år

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?

Det gick bra från början, men sen går det ju upp och ner.