Exakt hur ont gjorde er förlossning?..:-)

okidoki...tack for det, da vet man lite ungefarligen hur ont det gor att foda...for fy for sjutton vad ont det gjorde med njursten men jag klarade smartan imponerande bra, sa kommer nog klara detta med...

Det är det sista utdrivningsskedet som gör jätte ont men sedan är det ju över och man har sin guldklimp

jag tyckte faktiskt att krystvärkarna inte alls gjorde speciellt ont, då var det värre inne. hade heller ingen bedövning. tyckte det som var läskigast med krystvärkarna var att det kändes som att man förlorade kontrollen över kroppen, jag spände mig och darrade samtidigt som det "tryckte på".. själva utdrivningsskedet gjorde heller inte speciellt ont, var mest en känsla av att yes! nu kommer hon.. blev faktiskt lite förbannad mellan krystvärkarna, ville ju bara fortsätta och så försvann de..

Har TS fått sin eller? Kan berätta att jag hade så ont att min kropp inte orkade och jag tuppade av mitt i en värk.... det gör jääättttttttteeeeeeeeeeeeee ont!

Tydligen helt olika hur man känner.
För mig-sinnesjukt jävla ont, ingen bedövning. Under min förlossning va jag så jävla förbannad på min mamma och alla andra som inte berättat hur jävla ont det verkligen gjorde.

"ååå d är så underbart att föda barn"

Kyss mig i arselet att det är, nä fy fan. Nästa gång ska jag ha bedövning!! Men jag vet att jag kommer ångra mig när det sätter igång, hur jag kan utsätta mig för nå dyligt igen.

Men det bästa med det hela är så klart barnet, men också att man glömmer så snabbt hur ont det gör.

Bara att bita ihop...eller rättare sagt andas! Så kommer snart en liten gullunge ut o förgyller ditt liv!

Det gjorde inte alls så ont som jag hade föreställt mig,var livrädd innan men när det var över kunde jag inte fatta att det gått så lätt.

Jag hade både lustgas och ryggmärgsbedövning när jag skulle föda och för mig så var det jättebra!Det kändes bara som ett enormt tryck när dottern ville ut men det gjorde ärligt talat inte ont.Det är ju mycket individuellt hur man uppfattar förlossningen men jag måste säga att jag hade en drömförlossning.Du kommer att bli helt förundrad av dig själv när du ser hur mycket styrka som du har inom dig vid förlossningen Man känner sig som en superhjälte
Du ska inte oroa dig för någonting för dethär kommer att gå galant för dig.Hör av dig sen och berätta hur du uppfattade DIN förlossning.

Men att säga att "det onda går över direkt då barnet är ute" är ju som att säga till någon som precis blivit dömd till 20år av fängelse att "det går över så fort du blir frisläppt"

Det är ju knappast DEN känslan man är orolig över, då man väl har fått ut barnet alltså utan 25 h med smärta innan liksom... tycker det är konstigt att säga så....

Min mamma säger att det är som att gå på toaletten, tror henne inte en sekund för min syster hade dödsångest med båda barnen under förlossningarna för det var så överjävligt..

Elelr så finns det olika sätta att uppfatta saker på :(

Jag läste Barnboken innan av Anna Wahlström eller nåt sånt. Hon skrev hur man skulle arbeta med andningen. Det hjälpte skitbra. Klart det gör ont men man går in i förlossningsarbetet så mycket och den koncentrationen hjälper så mycket.
Jag hade värkar från tisdag till lördag. Var tionde minut i snitt. Det var tunga dagar och jag hade tid att träna på andningen.
En sak som var viktig för mig var att sambon hela tiden var delaktig. Det var som obehagligare när jag kände att jag var själv om smärtan men när vi samarbetade gick det som bra..

Mao. det gör ont men om du bara tar det chill och koncentrerar dig på uppgiften så är det ändå en ok smärta.

Lycka till!

Det är olika för alla. Men bara för att någon inte tyckte det var så farligt så får man faktiskt ha respekt för dom som hade så ont att de skulle välja att dö.

Själv hade jag föredragit ett skott i huvudet istället för att behöva gå igenom en förlossning som jag hade med min son igen.

Förlossningen med min dotter var som en dröm i jämförelse, där förstår jag alla som kan skriva visst gör det ont men sedan har du din bebis i famnen.

Det har gått 2 år sedan jag fick dottern och jag kan inte komma ihåg att jag hade ont, det har gått 4 år sedan jag fick sonen och den hemska upplevelsen kommer sitta på min näthinna i evigheter.

Jag trodde det skulle göra så ont att jag trodde att jag skulle dö!

så min förvåning var ju gaaanska otrolig när vi till sist kom in på BB efter övertalning av sambon och min mor att jag var öppen 6 cm. utan att känna det som att jag skulle dö

så NEJ - man VET inte bara , när det är dags.. inte jag iallafall!

förväntade mej värre..

det gjorde helveeeetiiiiskt ooont utan bedövning!!
hade riktig dödsångest, o skrek som om ja skulle gå sönder!

jag känner igen mig i det emmaLeon skrev jag var också sur på mamma, syster och vänner för att de ljög om sin förlossnings-upplevelse för mig.
Min förlossning gjorde också fruktansvärt ont jag fick ingen bedövning eftersom jag kom in försent jag var öppen 8 cm. Förlossningen startade med att vattnet gick när värkarna startade det var en väldigt intensiv smärta och jag hade inga kännbara pauser emellan dem. Jag hade stor hjälp av min man och av profylaxandning utan det hade jag inte överlevt.

Lustgasen fungerade inte på mig och utdrivningsfasen var kaotisk eftersom de bytte personal mitt i och min sons hjärtljud gick ner samtidigt som mina värkar plötsligt avstannade. Det blev sugklocka tillslut. Däremot upplevde jag inte att krystvärkarna gjorde ont påsamma sätt som de andra värkarna.
Alltihop tog 3 timmar och nog för att det var värt det för min son är det bästa som hänt mig men... Fy fan vad ont det gjorde och vad jobbigt och oroligt det var! Och om fem månader är det dags igen...

Det är ju så individuellt!!! Hade lustgas först, sen ryggmärgsbedövning och då försvann värken helt, sen känns det igen när bebisen ska ut men det värsta för mig var nog att det tog så lång tid att jag blev så trött och då gör det ju extra ont. Men visst gör det ONT det ska man ju inte säga något annat än att det gör.

Hur ont det gjorde? Jag tyckte värkarna var fruktansvärda ett tag. Men minförlossnjing höll på i 28 timmar, de första 12 var ok, men sedan eskalerade det och nästkommande 10-12 var inte alls trevliga. Själva födseln däremot tyckte jag inte alls var så farligt smärtsam. DÅ hade jag annat att fokusera på, det sved lite bara, men i jämförelse mot värkarna var det "pice of a cake".

Tycker inte du behöver oroa dig, förtår dock att du gör det. Jobba emd kroppen, inte meot den. Känner du att du vil bada, gör det. Är det något du inte vill, gör det inte. Tänk på att ryggläge är ett dåligt födsel läge bara...

BTW använde ajg bara vetekuddar som smärtlindring, det ahde säkert gått att få ner smärtan på värkarna i annat fall, men risken är ju att själva födseln blir störd istället

Olika varje gång (fött tre gånger) de två sista var verkligen totalt motsatta upplevelser. Läs min blogg.