Unga mommor?!....?

Apropå fördomar om unga föräldrar så är det ju inte alltid bara fördomar, utan även fakta att t.ex. unga har sämre ekonomi, inte lika utbildade osv. Och vad jag förstått så fortsätter det även framåt; får de barn andra året av gymnasiet så fullföljer väldigt många inte gymnasiet senare heller. Så att anta att en ung mamma har det sämre ekonomiskt ställt är ju inte så konstigt när statistiken visar på det.

Det är inte pengarna som avgör om man är en bra förälder eller inte. Självklart är det viktigt att man ska kunna försörja sina barn, och det lyckas de flesta med, oavsett ålder och oavsett var de får pengarna ifrån, men det är ändå den LILLA delen i att vara förälder!

jennie ellie skrev 2008-01-29 22:18:05 följande:

Dancing Sunrise skrev 2008-01-30 23:39:15 följande:

Men om vi drar det längre då? Utvecklar tråden om soc-bidrag. Att försörja sig själv menas att man tar hand om sig själv, tar ansvar för sitt liv och jobbar ihop pengarna. Är ansvarsfull.
Måste man ha bidrag är man i ekonomisk kris och då borde ju man vara smart nog att vänta tills man kan försörja barnet själv?

Appropå att arbeta innan man blivit på smällen; jag har inte jobbat tillräckligt för att få bättre föräldrapenning än den lägasta. Vi lever på min sambos lön och det lilla jag får nu när jag går hemma + barnbidrag och vi klarar oss MYCKET bra (även om vi har en hyra på nästan 6000 spänn)
Så man behöver inte alltid ha jobbat för att få det att gå runt.

Det är inte många som planerar att skaffa barn när man är i behov av soc-bidrag o.s.v. Jag har själv ingen erfarenhet av det. Det jag ville framföra var att det faktisk inte är pengarna som avgör om man är en bra förälder eller inte. Jag kan tycka att det finns många föräldrar som jobbar FÖR mycket och försummar sina barn för att de tror att det är så viktigt med mycket pengar. Dessutom handlar det framför allt om att vara smart med pengarna. Är man ekonomisk av sig kan man klara sig huur bra som helst på en låg inkomst. Det är som sagt inte det som avgör mognad.

Dancing Sunrise skrev 2008-01-31 00:03:13 följande:

OT
OK men jobba för mycket och att jobba är inte samma sak. Vanlig heltid är bättre än att låta staten gå in och betala för en.
Jag fattar det inte... tjäna sina egna pengar är väl alltid bättre än att leva på andra?
Klart man kan vara ekonomisk - och leva på lite pengar - men leva på soc är inte att leva ekonomiskt och smart!!! Det är en tillfällig lösning.
Vill man vara hemma och ha massa tid för barnen bör man odla sin egen mark eller leva på sparade pengar eller sälja hästarna eller nåt, inte se soc som en lösning att vara hemma.
Dock tror jag inte speciellt många tänker så som i mitt ex ovan.

Jag kommer få lägsta föräldrapenning. Sammanlagt kommer jag få ungefär 6000 i månaden. Alltså, inte jag då utan det är till mitt barn sjävklart.
Vet många som inte haft någon bra inkomst, men klarar sig jättebra. Så jag tycker inte alls det har något med inkomst eller arbete eller liknande. Utan helt enkelt hur man är som mamma :)

Jag tror att du har misstolkat min mening. Jag har aldrig påstått att det ät bättre att gå på bidrag än att tjäna sina egna pengar. SJÄLVKLART är det mycket bättre. Men det jag ville påpeka innan var att det inte är DET eller PENGARNA som avgör om man är en bra mamma eller inte.

Dancing Sunrise skrev 2008-01-31 13:00:03 följande:

Där håller jag med dig, absolut.

Sen tror jag också att det finns många unga tjejer som skaffar barn för att de vill vara vuxna. De kanske haft ett rörigt tonårsliv, dåliga relationer till sina föräldrar, blivit slagna och svikna, och så träffar de en kille och känner att det är lösningen att flytta hemifrån tidigt och kanske känna sig trygga, älskade och hela, för första gången i sitt liv. De kanske blivit kallade omogna av lärare och fjortisar av jämnåriga, och vill omedvetet visa att de faktiskt är mogna och kan klara av ett barn, när de väl blir gravida. Och ett barn älskar ju en villkorslöst och de kanske känner sig behövda och älskade.

Sedan kanske deras problem dyker upp till ytan när barnen börjar på dagis och de måste "komma på vad de vill göra med sina liv", när killen visar sig vara ett svin, när pengarna är för lite, när knäppa mamman öser sina problem över sin dotter, när skolan vägrar vara flexibla med dagistiderna, när vännerna tar studenten och vill gå ut på krogen och sviker...

Då tror jag faktiskt att det är svårt att vara ung mamma.

Jag vill inte tro att jag bara hittat på detta utan att det finns en del äkta exempel som stärker min teori.

Sen är alla människor, och det finns underbart kloka och förståndiga människor som fick barn tidigt!

Jag fick lägsta möjliga, när sag som 15 åring blev mamma, men jag har klarat mig bra.. Hellre ser jag min son växa upp utav kärlek, än utav en fet plånbok...

Tror inte min son känner sig sämre än något annat barn, bara för att jag var ung.. Jag och mina syskon har aldrig känte det trots en ung mamma, som var 16 när hon fick min storebror..

Jag känner till en del fall där unga mammor inte klarat av sitt föräldraskap, men även många där äldre klarar av det lika dåligt. Därför ser jag inte det på ett åldersbegränsat sätt. Det som du beskrev nedan kan drabba vem som helst, och även ligga kvar som problem senare i livet, tyvärr.

Faktum är att jag känner många fler unga föräldrar som sköter sitt föräldraskap otroligt bra, än unga föräldrar som sköter det dåligt. Därför vill jag inte dra de över en kant. Dessutom med tanke på att jag själv kommer bli en ung mamma och jag har inga som helst tvivel på om jag kommer klara av detta. Jag äger ett hus tillsammans med min man och vi ser lika mycket fram emot familjelivet tillsammans. Jag är barnskötare och har sett MÅNGA olika familjeförhållanden och kan garantera att det inte har någonting med åldern att göra som avgör hur familjesituationen ser ut.

Sen handlar det ju självklart om vilka åldrar vi pratar om. Jag själv kan tycka att det är rätt så stor skillnad på om man är 15 eller 19 när man skaffar barn. Om man har gått ut gymnasiet eller inte. Om man fortfarande bor hemma eller inte.