Jag läser lite om avbruta grav. Och läser att de första tabletterna man tar i munnen att det är de som stannar av graviditeten. Jag har frågat min barnläkare mycket noggrant om detta och hon har sagt att det är tabletterna de stoppar upp vaginalt är de tabletterna den dör av. Så måste det vara för jag kände min bebis sparka efter första tabletten.
Jag trodde att det var de första tabletterna som man tog i munnen som avslutade barnets liv? Har jag fel alltså? Att de signalerar till kroppen att grav är över visste jag, men jag trodde att det automatiskt innebar att bebis dog.....
Jag avbröt i v.16 pga trisomi 18
Tack MansonDust, jag har aldrig sett det på det sättet... Det var jättefint skrivet, tårarna bara rullar ner för mina kinder....
vill bara dela med mig lite våran wilmer dog inte av tabletten visst blev det lungt på kvällen i magen den fredagen jag tagit tabletten trodde att han sonmat men lördag kväll drog han igång och sparkade och sparkade ringde till gyn och grät men det var ingen fara för han skulle inte överleva förlossningen som hon sa.
på morgonen när vi kom in och jag fick tabletten sparkade han på det sista sparkarna var hårda kom runt kl 11 han är född kl 13 ca, jag fick honnom i ett bäcken barnmorskan skrek på mig att jag inte fick titta flera gånger nu i efterhand undrar man ju varför???
det som jag tyckte var ledsamt var att jag inte fick hålla honnom direkt och om han hade levat när han föddes vad hade det gjort om han fått ligga på mitt varma bröst och somnat in???????
istället fick han ligga i ett kallt bäcken.
blir arg och lessen.
jag vet faktiskt inte jag hade ju kissat i bäcknet innan jag vet att jag satt och grät och sa att de skulle tvätta av honnom min man sa dom till att stanna utanför men han trängde sig in på toan med oss tur va väll det sen satt jag bara och kräktes av medecinerna.
dom hade nog inte gjort samma sak om man varit längre i graviditeten men känns som att det kvittar hur länge man gått för att bebisen skall väll få lika värdig födsel som andra äldre ängla barn.
Dom frågade mig direkt om jag ville se, eller om dom skulle tvätta av henne först. Jag valde att vänta lite för jag var tvungen att sövas för att få bort moderkakan.
vet inte varför det blev så igentligen har tänkt mycket på det nu i efterhand jag ville se honnom direkt men dom slingrade sig länge innnan vi fick in han de sa att läkaren skall kika först.
jaja om jag nu skulle bli tvungen att uppleva detta igen så vill jag hamna på förlossningen för där har de nog mer empati, inte kul att hamna på avdelning där kvinnor gör abort för detta var verkligen inte en abort vi skulle ju ta avsked av ett barn som vi inte hade något annat val än detta.
En stor kram till er underbara, modiga och starka kvinnor. Har precis läst alla inlägg och gråter som ett litet barn. Önskar er allt gott, det förtjänar ni för ingen förtjänar det ni gått igenom.
tack så mycket men vi har inte så mycket mer att välja på utan vi måste vara starka. 
Beskedet vi fick var att den första tabletten man fick (i munnen) stoppade all blod och näringstillförsel till moderkakan samt förberedde kroppen på förlossning. Det skulle då ta något dygn innan bebisen dog. Jag fick otroligt ont i magen under 3 timmar dagen efter jag tagit tabletten och det förklarade bm med att det var då näringen till moderkakan ströps och det blev syrebrist, därav smärtan. Sedan var det som om att vända på en hand, all smärta försvann och efter det kände jag inga sparkar.
De vaginala tabletterna var bara för att mjuka upp och öppna livmoderhalsen. Vi avbröt graviditeten i v. 20 pga trisomi 18.
någon sa till mig att det kan ta olika lång tid och att det kan ta längre tid ju äldre bebisen är.
Jag fick inga orala tabletter alls, bara de vaginala.
Det tog ca 8 timmar från första omgången tabletter tills vår son var född.
Jag vet inte om han levde när han kom ut, men BM lindade in honom i en handduk och lät honom ligga kvar på sängen tills vidare medan moderkakan var på väg.
Här var det inte fråga om några missbildningar alls, utan vi blev tvugna att avbryta för att vattnet hade gått, och fostret inte kan utvecklas normalt utan fostervatten. Blir inte livsdugligt helt enkelt.
Vår son blev nästan 20 veckor gammal.
Och mycket mycket söt.
ja vet inte vad som gör vad med kropp och barn.. illa är det iaf.. jag blev igångsatt efter att min dotter "miriam" dött i magen... jag var i v 22 och en bit av mig dog med henne... det är snart två år sen men jag tänker alltid på min änglaflicka som inte kunde stanna kvar hos mig...