TTTS
Känner att jag bara måste få skriva ner det för att förstå vad som hänt..
Jag o min man blev lyckligt gravida sommaren 2007; ännu lyckligare när vi i september fick den underbara nyheten att det var tvillingar! Oj vilket rus vi levde i under nästan 1 månads tid. De första ultraljuden visade att bebisarna utvecklades i samma fina takt; det skiljde bara ett par gram mellan dem.
Så började jag att må dåligt.
Sov dåligt; kunde rättare sagt inte sova mer än 2-3timmar/natt. Värk i ryggen, i övre delen av magen och framför allt en alldeles för stor mage.
Oron var så stor så stor, vi sökte akut flera ggr under mer än en veckas tid; men blev hela tiden hemskickade med alla möjliga förklaringar, o hela tiden med antydan att jag sjåpade mig; är man gravid ska man stå ut med lite.. Så en kväll kom vi åter in till akuten, nu hade jag pratat med min barnmorska under dagen o blivit hänvisad av henne att gå till ?Förlossningsavdelningen? och inte till gyn.akuten trots att jag var i en så pass tidig vecka (20+5); något som uppenbarligen retade kvällspersonalen eftersom de högt o ljudligt stod o diskuterade huruvida ?hon? skulle vara här eller inte.. kan tillägga att ?hon? hörde allt som sades och mådde verkligen inte bättre av det. Fick dock stanna kvar där jag var, och en läkare kom slutligen för att göra ett ultraljud (efter det att en barnmorska försökt sätta CTG på mig, och jag snällt förklarat att det nog inte var någon mening eftersom det var alldeles för tidigt i graviditeten ännu ? då förstår man hur stor magen var..). Några drag på magen och sen ?ja Du ser ju att Dina bebisar ser bra ut..? Gör jag??
Hemskickad med tabletter mot magsyra; för det var ?därför jag hade ont..? Bara 3 dagar senare; och med precis samma magomfång, konstaterar man att tvillingarna mår skit. Orsakat av TTTS (twin-to-twin-syndrome).
Man gav oss tre alternativ; 1. att avsluta graviditeten där o då; 2. att inte göra ngt o då till 80% riskera att självabortera inom de närmsta dygnen pga vattenavgång; eller 3. att åka till specialisterna i Köpenhamn för att se vad de kunde göra.
Bara 3 timmar senare är vi i Köpenhamn.
Där förstår man överhuvudtaget inte hur man i Sverige kunde låta detta ha gått så långt; det var i 11 timman vi kom, några timmar senare o allt hade varit över..
Det enda alternativ som kunde ges i detta sena skede var att stänga av navelsträngen för den av mina bebisar som mådde sämst; den ?stora? tvillingen som fått vara mottagare. Detta för att i ett sista hopp ge den andra chansen att klara sig.
Efter en akutsnabb operation där man lät min ena lilla flicka somna in och samtidigt tog ut 3 liter fostervatten (man ville ta ut mer men vågade inte), blev jag så inlagd i Kph under 10 dagar. Därefter flyttades jag över till Lund.
Väl framme i Lund möts vi av det glada beskedet ?Jaså Ni väntar tvillingar, då får jag gratulera!? efter det att läkaren fått en hel mapp med papper från läkarna i Köpenhamn?, som hon uppenbarligen inte tagit sig tid att läsa?
Måndagen den 29 oktober kom vi till Lund och där stannade jag till den 11 december; då min lilla söta flicka föddes. Hela denna period kantades av alla tänkbara ? och otänkbara ? åkommor. I princip sängliggande hela tiden, med fortsatt ökad fostervattensproduktion vilket ledde till ytterligare tappning, blödning i moderkakan, vattenavgång på den döda tvillingen, försvunnen livmoderhalstapp, fosterhinna som formligen hängde ut.
Slutet på denna vansinnesgraviditet kom den 11 december, då min lilla prinsessa föddes i vecka 28+5; vilket gjorde att vi fick ytterligare sjukhustid ? denna gång på NEO i Helsingborg. En plats med de allra vänligaste och härligaste människorna som finns ? TACK för att Ni finns! Först den 5/2 2008 skrevs hon ut och vi kunde komma hem.
Så vad vill jag då med detta?
Kanske en tankeställare till Dig gravida tvillingmamma (detta är ngt som enbart drabbar enäggstvillingar eftersom det är kärl som förbinder tvillingarna som orsakar uppkomsten av TTTS); inte för att skrämma Dig utan för att göra det ingen gjorde för oss ? tala om att det finns något som heter TTTS o att det är allvarligt. Det man sa till oss, i förbifarten, var att det hände att tvillingarna kunde tjuva lite från varandra ibland ? ja det låter ju inte så farligt?. Att det finns TTTS men att om man upptäcker det i tid så går det faktiskt att behandla. Det hade det troligen gjort på våra flickor också; OM man hade engagerat sig tidigare, och tagit vår oro på allvar.
För visst klarade man att rädda min ena flicka, men ett barn uppväger aldrig förlusten av ett annat barn.
