23707 kronor

Anonym (i) skrev 2008-04-24 07:50:20 följande:

det finns en gammal lek som heter truth or dare
i dare you till att inboxa mig din adress så ska jag skicka underlagen/domarna från domstolen så ska du få se att jag talar sanning

visst jag kan sitta här på nätet och vara ett anonymt troll
vad spelar det dig för rol
ingen...
jag vet vad som är sant och jag vet att jag gör det som är bäst för barnen...

vad gör du? e en sur umgängesfarsa som precis som mitt x träffar barnen så lite det går och gnäller om det!

Anonym (TACK!!!!) skrev 2008-04-24 08:20:50 följande:

Som om att jag skulle vara intresserad nog, liksom.

Anonym (i) skrev 2008-04-24 08:24:15 följande:

Så varför över huvud taget göra ett inlägg i den här tråden? Bara för att säga att du inte kan uttala dig och inte är intresserad?

Säger grattis till TS. Alltid skönt när folk inte kommer undan med att manipulera mer.

O varför gör du nu då så att jag känner mig tvungen att skriva igen? Jag skrev ett inlägg innan ts hade skrivit mer om hur det gått till. Trådstarten visade mer på skadeglädje än något annat. Skadeglädje ser jag som ett dåligt tecken, som att ha blivit av med ett hot, och en människa som ljuger för rätten till sina barn behöver inte automatiskt vara en bov. Trådstarten var alltså tvetydig.

Anonym (i) skrev 2008-04-24 08:54:06 följande:

Inte ska du känna dig tvingad av mig att skriva inte. *s*

Skadeglädje tycker jag är fullt naturligt när man ser någon falla på eget grepp efter att de ljugit och betett sig jävligt mot en själv och framför allt ens barn.

Och vilka goda skäl finns det att ljuga i rätten?

ja det är kul att man kan skapa lite debatt i allafall
och nog fan är du intresserad allt så som du skriver *blink*

Anonym (TACK!!!!) skrev 2008-04-24 09:53:38 följande:

Verkligen inte intresserad av detaljer, men fyller ut lite tid medan jag väntar på nästa projekt.

iofs du kan vara glad om han vill träffa barnen nån dag i månaden, pappan till min dotter träffar henne kanske 2dagar var tredje månad högst. där i mellan så ringer jag han och frågar om när han ska ha henne. då helt plötsligt ska han ha henne direkt. och vill prata med dotter, han livar henne att han kommer i morgon och hämtar henne, men de gör han aldrig så dottern får leva i svek konstant hela tiden.
nu menar han att han måste ju jobba 7dagar i veckan varje vecka. så han har ju inte tid, när jag säger att man inte får ha så och att jag vet att de e så med tanken på att min sambo är i samma branch.
sen dom gångerna som han verkligen e hemma hos sina föräldrar och vill ha henne så har de tyvärr krockat med aktiviteter som vi planerat länge. man kan ju inte planera att just den helgen så tänker han verkligen ha henne. de har vart 2ggr mellan jul och 1mars, hade födelsedags kalas och sen var det dop.

jag har kollat lite vad han skriver på tex lunarstorm "jadu jag har fullt upp antingen så jobbar jag eller så super jag" fattar inte hur man kan prioritera så. en gång när jag ringde och berättade att dottern mådde dåligt pga hans betende så var de helt plötsligt mitt fel och att han skulle minsan ha henne på hel tid i stockholm (bor i karlstad) fattar inte hur han skulle kunna ha henne på hel tid när han inte kan ha henne en helg i månaden änns. han vägrar att skriva över vårdnaden.
men om de e nått så kan jag ju skriva under hans namn med.

han skulle haft henne hela den här veckan sa han i och med att både han och dottern fyller år. nu har han ändrat till en natt. han har inte haft henne sen i början av mars.

dottern säger att pappa vill aldrig mer ha mej.
hon har även sagt i telefon till honom "du kan väll ringa eller skicka ett sms när du vill ha mej"

tycker så synd om henne. hon har blivit så känslig för att bli sviken så man kan verkligen inte säga nått om man inte e hundra på att man kan hålla det.

mirrebusan: Hade jag varit du hade jag ställt in ALLT umgänge och bett pappan gå genom familjerätten för att få ordning på det hela.
Mitt yngsta barns pappa höll också på så där. Det har jag satt stopp för!
Barn mår inte bra av sånt!

håller med föregående talare

Vad gör man när mamman inte sköta sina barn? t.ex.: klä sonen i klänningar, måla hans naglarna, som gör att pojken blir mobbad på dagis, ger bara bröd med smör och nudelsoppa som hon kallar det [snabbnudlar som simmar i vatten], ingen kött, ingen kyckling eller fisk eller stora mängder grönsakerna som kan hjälpa till med alla vitaminer, mineraler, proteiner osv som ett barn som växer behöver?

Vad gör man när dottern har haft hur många hål som helst i tänderna innan hon blev 8 och nu de håller på att dra bort en till tand, bara för att mamman kan inte hantera henne och förhandlar barnen med godis osv????

Vad gör man när barnen kommer till en, med tårar i ögat och berättar hur hans mamma inte lyssnar på honom, hur mamman inte orkar göra något (hela sommaren har de varit inomhus, för hon jobbar nattt och orkar ingenting)

Vad gör man när barnen gråter och säger till en att de vill vara längre hos oss??? De har sagt till mamman med, men hon bara säger "ja, jag vet :( "...

Vad gör man när man vänder sig till familjerätten och den enda de säger är "skaffa en advokat"?

Vad gör man när man ha inte pengar, eller hemforsäkring?

Vad gör man när man vet att man får ingen hjälp alls och barnen fortsätter ha det dåligt hemma hos ensamvårnadshavare?

Vad gör man när pappan forsöker gör ALLT som han kan för att få hjälpa sina barn fri från lögner, hot och istället ge allt uppmärksamhet ett barn behöver?

Vad gör jag som sambo till pappan och lösasmamma till dessa underbara barn???

Mamman saboterade t.o.m tiden på familjerätten (i morgon) genom att forsöka få kontakt förbud for oss och tog nästa umgänge, som skulle vara nu i helgen... alltså, pappan VILL verkligen ha umgänge med sina barn... det ville mamman också, men sedan jag har varit med, allt förändrats... jag menar, hur dum man får bli!!!

Barnen behöver sin pappa. även om mamman tycker inte om pappas ny sambo!