• Felicia78

    14.30 ska jag träffa läkarn o ev få reda på varför... är så rädd:-(

    Idag är det 19 dagar sen vi fick vår lilla Emma... I 20:e veckan.
    Kl halv tre ska vi träffa läkarn för efterkontroll o för o gå igenom provsvaren. Är så himla rädd o nervös
    Är så rädd att de ska säga nåttyp som hade vi kommit in tidigare så hade de kunnat rädda henne, stoppat de kraftiga värkarna...
    Låter kanske dumt men önskar så att han säger nåt i stil med att de hade hänt förr eller senare i graviditeten o att hon omöjligt skulle överleva.
    Låter hemskt men då slipper man de hemska tankarna om att de hade gått o rädda henne o att hon gade fötts som hon skulle lika söt o go som sin syster, Astrid...
    Usch...så jobbigt idag... saknar henne så...

  • Svar på tråden 14.30 ska jag träffa läkarn o ev få reda på varför... är så rädd:-(
  • buffe

    Skickar en stor kram.. Klart man är rädd för att få ett svar att utgången hade kunnat blivit annan när det blev som det blev. Fy fan lider med er!

  • Milkina cerka

    Förstår dina känslor(så mycket man nu kan det utan att ha genomgått samma sak) * K R A M * en riktig en till tröst.

  • ploppviola

    Hoppas du får "rätt" besked i dag. Ledsen att ni inte fick behålla henne men jag tror inte de var något för er att göra..Startar de är man rätt liten o hjälplös när de är så pass långt kvar till bf...


    Du är värdefull
  • nonayti

    Förstår dig helt. Ledsen att även ni har fått gå igenom något så hemskt. Massa kramisar till dig/er..

  • LadyB

    du ska inte känna att det är ditt fel!!!
    kramar till dig

  • gretagarbo

    Hur har det gått? Tänker på dig. Kram från en som förstår..

  • Felicia78

    Blev precis som jag var rädd för. Läkarn jag pratade med blev upprörd över att jag inte fått hjälp så fort jag kom in till akuten o att bricanyl borde satts in direkt för o se om de gick att stoppa. Läkarn sa oxå att de nog hade funnits stor chans att vår lilla hade stannat kvar i magen då. Är så himla ledsen...
    Alla proerna visade oxå vad jag befarat. Lilltjejen var fullt frisk o de de hittade inget fel på mig, min livmoder, eller moderkakan mm... Kunde heller inte säga varför förlossningen satte igång i endas v 20. Var hos läkarn i 2,5 timme o grät nästan konstant, allt blev plötsligt så verkligt igen, som om de hände på nytt
    Pratade mycket om ev framtida graviditet. Vad som då kommer göras, täta kontroller o prover mm... Kändes verkligen som att de tog de på allvar o verkligen kommer göra allt för att de ska gå bra nästa gång. Vilket kändes skönt mitt i alltihop
    Men fy, va ledsna vi är...
    Först blev jag så himla ledsen över o höra att flickan var fullt frisk o välskapt, men svärmor hjälpte mig att se annorlunda på det. Försöka se det som positivt att vi haft ännu en frisk liten tjej på väg. Hade ju vatt väre ifall de sagt att hon vatt sjukt o att de kanske ev skulle finnas chans till att nästa får samma.
    Eller nåt...Kämpar med att tänka positivt...men de är så himla svårt...

    Tack för att ni bryr er...

  • PetraD

    fy vad jobbigt
    vet inte vad jag ska säga så skickar en stor kram


    Felicia78 skrev 2008-07-29 19:46:55 följande:
    Blev precis som jag var rädd för. Läkarn jag pratade med blev upprörd över att jag inte fått hjälp så fort jag kom in till akuten o att bricanyl borde satts in direkt för o se om de gick att stoppa. Läkarn sa oxå att de nog hade funnits stor chans att vår lilla hade stannat kvar i magen då. Är så himla ledsen...Alla proerna visade oxå vad jag befarat. Lilltjejen var fullt frisk o de de hittade inget fel på mig, min livmoder, eller moderkakan mm... Kunde heller inte säga varför förlossningen satte igång i endas v 20. Var hos läkarn i 2,5 timme o grät nästan konstant, allt blev plötsligt så verkligt igen, som om de hände på nyttPratade mycket om ev framtida graviditet. Vad som då kommer göras, täta kontroller o prover mm... Kändes verkligen som att de tog de på allvar o verkligen kommer göra allt för att de ska gå bra nästa gång. Vilket kändes skönt mitt i alltihop Men fy, va ledsna vi är... Först blev jag så himla ledsen över o höra att flickan var fullt frisk o välskapt, men svärmor hjälpte mig att se annorlunda på det. Försöka se det som positivt att vi haft ännu en frisk liten tjej på väg. Hade ju vatt väre ifall de sagt att hon vatt sjukt o att de kanske ev skulle finnas chans till att nästa får samma. Eller nåt...Kämpar med att tänka positivt...men de är så himla svårt...Tack för att ni bryr er...
  • Sotoo

    Kan bara tänka mig var ni går igenom.. Lider så med er..

    Men du ska inte ta på dig nåt för et e inte ditt fel... Utan läkarnas på akuten..

    Skickar en styrkekram...

  • ploppviola

    ÅÅhh vad ledsen jag blir av att läsa att hon var frisk..o att dom kanske kunde stoppat de..Men hur som helst så är de inte ditt/ert fel o du är ingen läkare heller o man förlitar sig ju på sjukvården..
    Sen tycker jag din svärmor har en poäng faktiskt..skönt att dom tar dig på allvar o hjälper dig nästa gång dina tjejer ska bli storasystrar


    Du är värdefull
  • Fjärilsmamma

    Åh gud nej...
    Jag är själv livrädd för att prata med folk om det medicinska kring vår killes död för jag är sååå rädd att få höra att någons vän/kusin/bekant haft samma sak men att läkarna där kunde göra något och rädda barnet. Det är mycket viktigt för mig att tänka att allt som bara kunde göras gjordes.

    Jag är så fruktansvärt ledsen. Kram.

  • gretagarbo

    Så ledsen för din skull. Förstår vad du går igenom, min son föddes i v22, fullt frisk. Men det var pga gbs som min förlossning startade i förtid. Fanns inget att göra. Hade man upptäckt att jag hade gbs kanske det inte hade behövt hända. Behöver du prata får du gärn inboxa mig. Förstår din sorg. Skickar massor av kramar till dig.

  • LadyB
    Felicia78 skrev 2008-07-29 19:46:55 följande:
    Blev precis som jag var rädd för. Läkarn jag pratade med blev upprörd över att jag inte fått hjälp så fort jag kom in till akuten o att bricanyl borde satts in direkt för o se om de gick att stoppa. Läkarn sa oxå att de nog hade funnits stor chans att vår lilla hade stannat kvar i magen då. Är så himla ledsen...Alla proerna visade oxå vad jag befarat. Lilltjejen var fullt frisk o de de hittade inget fel på mig, min livmoder, eller moderkakan mm... Kunde heller inte säga varför förlossningen satte igång i endas v 20. Var hos läkarn i 2,5 timme o grät nästan konstant, allt blev plötsligt så verkligt igen, som om de hände på nyttPratade mycket om ev framtida graviditet. Vad som då kommer göras, täta kontroller o prover mm... Kändes verkligen som att de tog de på allvar o verkligen kommer göra allt för att de ska gå bra nästa gång. Vilket kändes skönt mitt i alltihop Men fy, va ledsna vi är... Först blev jag så himla ledsen över o höra att flickan var fullt frisk o välskapt, men svärmor hjälpte mig att se annorlunda på det. Försöka se det som positivt att vi haft ännu en frisk liten tjej på väg. Hade ju vatt väre ifall de sagt att hon vatt sjukt o att de kanske ev skulle finnas chans till att nästa får samma. Eller nåt...Kämpar med att tänka positivt...men de är så himla svårt...Tack för att ni bryr er...
    nääää...skickar kramar till dig...önskar dig och din familj all lycka i framtiden
  • Bajjelen

    Jag tror mig förstå vad du känner... Väntar själv på svaren efter min lilla flickas obduktion... Det måste vara det värsta svar man kan få att det kankse hade gått att göra något. I vilket fall som så ska du inte klandra dig själv, man litar ju faktiskt på vad läkarna säger och gör.

    Många styrkekramar till dig från en annan änglamamma!

  • Katta P

    När vi satt hos läkaren och fick svar på obduktionen av vår dotter, säger läkaren: vi hittade absolut inget fel. Varken på dig eller din dotter. Det var väl positivt?

    Va?! Är du dum, eller? tänkte vi. Så onödigt att en fullt frisk underbar flicka dog i onödan. Men läkaren menade att det var positivt om man tänker på framtida graviditet. Om Hanna hade haft tex ett hjärtfel, så hade kanske risken varit stor att även nästa barn inte hade klarat sig.

    Jag försöker verkligen tänka: att även om de inte hittade något, så måste NÅGOT ha varit fel. Man slutar inte att andas utan anledning....
    Många kramar till er!

Svar på tråden 14.30 ska jag träffa läkarn o ev få reda på varför... är så rädd:-(