några frågor om att skaffa barn två tjejer emellan. hjälp, tack.

Hej på er!

Skulle egentligen skrivit ett mejl till er i inboxen men det gick inte för ni hade inte någon presentation, så ni får ett litet här istället. Vill ni kontakta oss, får ni gärna skicka ett mejl till oss

Vad kul att höra att ni är i samma situation som oss. Vi har precis också tagit beslutet att vi vill ha en liten bebis, varav många frågor & tankar har dykt upp.

För vår del lutar det åt heminsemination pga olika anledningar.
Ni andra som har gjort heminsemination, vad har ni för erfarenheter kring detta och vad bör man tänka på i förväg/vara inställd på?

Tacksamma för alla svar vi kan få!

Såhär gjorde vi:

-exakt vart ringer man för att ställa sig i kö inom sjukvården? Vi kontaktade en gynekolog på Mamma mia (på Vallhallavägen) och sa att vi var två tjejer som ville ställa oss i kö för insemination.

-hur tänker ni kring att barnen man förhoppningsvis får inte kommer att ha någon pappa? Ser ni några problem med det? Nej, inte för egen del, men andra kanske kan ha problem med det.

Jo, just det: vi köade i 13 månader!

hur tänker ni kring att barnen man förhoppningsvis får inte kommer att ha någon pappa? Ser ni några problem med det?

nä, inte vi men många andra har massa problem med att det inte finns ngn pappa och man kan behöva nästa förklara sig för vissa.

vi kommer berätta för våra sen (har en dotter och en som ligger i magen och växer) att vi lånade en spermei från en kille och att dom inte har ngn pappa, bara 2 mammor .

det andra kan jag inte hjälpa er med, vi gjorde hemmainsemination

Vi ringde SÖS
Gynekologisk mottagning för lesbiska och bisexuella kvinnor
Telefontider: tisdag 10.00 - 11.00 samt torsdag 15.00 - 16.00

Telefon: 08 - 616 11 44

Alla prover togs och remiss för röntgen ordnade de på ett kick. De skickar sedan alla papper till Huddinge universitetssjukhus, ni hamnar då i kö(ca 1.5år) annars kan ni be att få alla papper och röntgen svar och ringa någon klinik i Danmark

Vi var igår på Huddinge på första besöket(ett år och en månad i kö), fått Pergotime kur att ta när vi vill sätta igång

Det viktigaste är att NI INTE tycker det är ett problem, med att barnet har 2 mammor.
(Bra om man fokuserar på vad barnet HAR=2 mammor som kämpat som fan & planerat detta barn, istället för vad barnet INTE har...)
För annars lär era eventuella barn märka att ni inte är stolta, säkra och naturliga i ert val; att inte ha en pappa.

Argument och tankeställare:
Tänk på alla de barn som har en biolgisk pappa som inte är lämplig.
Tänk på alla som har biologiska pappor som är farliga för dom eller mamman.
Och på de pappor som inte är farliga, bara inte närvarande.
Och på de som har olämpliga mammor också.

Tänk framförallt på alla barn som har föräldrar som råkat få barn och varken vill, kan eller förstår hur stort och krävande dte är, bara gör dte för att det "ska göras".
Jag och min fru jobbar båda inom barnomsorgen så vi har sett alltför många fall av det: Ointresserade, oengagerad, inkompetenta föräldrar som har barn bara för att man borde, för att det är det vanliga... *skrämande*

Och manliga förebilder vimlar dte av i världen.

DET VIKTIGASTE ÄR INTE VILKET KÖN PERSONERNA OCH FÖREBILDERNA HAR, utan att dte är bra förebilder. Och kärleksfulla föräldrar/förälder/släktingar.

Det är bara mina åsikter och inget rätt eller fel.

Men kanske behöver ni (och alla med dessa funderingar) lite "gåpåiga" åsikter & kommentarer!

Lycka till!
Alla frågor är välkomna, här inne finns många kunniga människor!

Ha det bra!
S

Alltså, personligen har jag inget som helst problem med tanken på att ett barn skulle växa upp med två mammor, det är mer än många har.

Och det är inte just det att barnet/barnen inte ska ha en pappa som i en manlig förebild jag funderar över, utan hur det känns att växa upp utan att veta var man kommer ifrån. Även om det är en bra början att jag och min tjej tycker att det är okej att växa upp utan att ha den person som står för 50% av generna nära sig så vet man ju inte hur barnet kommer uppleva det.

Jag struntar i vad andra säger, vi har tillräckligt gott om öppensinnade och bra människor omkring oss för att inte behöva bry oss.

Men funderar ni någonsin på hur barnet kommer uppleva det?

Jag kan argumentera med vem som helst om saken utan att känna att jag vacklar, men om ett framtida barn känner sig tom och vilsen och undrar över pappa biter ju inte retorik.

Jag menar inte att man ska strunta i att skaffa barn, men det kan ju ändå vara något man funderar över, hur man ska hantera det om det blir problem?

Det finns massor av människor som går runt och inte vet vad som är ens biologiska ursprung och det finns lika många sätt att hanskas med det faktum. OM man lyckas ge de barn som växer upp en bra och riktig självbild så kanske de som vuxna leva rika och bra liv utan att känna sig vilsna. Lyckas man inte ge barnen en bra självbil så kanske de växer upp och känner sig misslyckade, fel och tomma - som om något fattas dom. Vi kan väl bara göra det vi tror är det bästa. En bra början är ju att man själv tycker att det är okej med två mammor och sen tror jag att det är otroligt viktigt att vara sann inför sin omgivning; familj, grannar, dagis, skola, vänner, bekanta, okända... För att visa barnen att det är viktigt att stå för den man är. Sen får man fundera och fundera och fundera och under tiden går livet vidare.

Det är klart att det finns massor, och att förhoppningen är att man lyckas få barnet att känna sig så tryggt att det kan hantera ovissheten. Personligen lägger jag inte mycket vikt vid biologin, men det kanske är lätt för mig att säga som växt upp med min mamma och pappa och mina syskon. En kompis till mig och min tjej växte upp utan sin pappa och upplevde det som oerhört problematiskt, och nu har hon fått min tjej att fundera. Jag kan fortfarande inte riktigt se problemet, men det skulle vara intressant att se om någon har tampats med liknande funderingar som min tjej.
Om våra framtida barn undrar vill jag att de ska veta att vi har tänkt på dem innan, liksom.

Om ni insem. på svenskt sjukhus så får barnet veta vid 18 års ålder. I Danmark får man betala extra för att få en öppen donator. I Danmark på Stork så har barnet rätt till ETT möte med donatorn vid 18års ålder. Det är bättre tycker jag än att helt välja åt sitt barn att den ALDRIg kommer att få veta vem donatorn är.

Vi har dock valt att ha en öppen donator med heminsem. för att ha en människa att visa upp tidigare än vid 18års ålder. Om det va rätt för oss o barnen eller inte återstår att se.

Vi ringde Stork och bokade tid, de hade en lucka ganska snart i framtiden, men jag tyckte det var krångligt för det var så himla massa papper att fylla i och läsa igenom innan samtalet.. Så jag dubbelkollade hur lång tid vi har kvar här i Sverige och tänkte att det var lika bra att vänta. Maj-Juni nån gång nästa år sätter vi igång. Det är lite lättare i Sverige eftersom man slipper närståendeadoption, det görs automatiskt. Jag längtar men jag vet att man inte ska ta ut nåt iförskott. 25% chans till missfall o sen kanske det inte fastnar första eller tredje gången heller..... Det är mycket som rör sig i skallen på en..

Vi tänkte först ställa oss i kö i sverige, ringde då till en privat gyn.klinik och sa att vi ville ha hjälp med detta. Dock bestämde vi oss sedan för att åka till Danmark. Vi tyckte tvärtemot Tussebus ovan, att proceduren i Sverige verkade krånglig och tidsödande. Vi ringde till Stork och bad om att få boka ett journalsamtal. De skrickade informationsmaterial och en journal att fylla i och skicka in innan samtalet. Väldigt smidigt. Vi valde stork för att vi hört så många rekommendera dem och de hade ett väldigt fint bemötande.

Lycka till. Maila gärna om ni har några frågor.

Bra frågor som TS har.
Nu inför andra barnet känns det mesta så självklart, vi har ju redan tänkt igenom allt inför första bebisen. Denna gång när vi skrev in oss på Mama Mia fick vi en bok som heter Homofamiljer, däre det står en hel del. Den är lite inaktuell (skriven 2004) men det är ffa historierna från olika familjekonstellationer (alla med utgång i att föräldrarna är gay) som jag tycker är bra. Dessutom finns det tankar från barn som nu blivit lite äldre och har gayföräldrar, och kanske är det för mig det mest läsvärda. En bra bok att läsa INNAN man blir på smällen som gay, kanske inte helt rätt bok att få när man väl står där med bulan i vädret.
Ska spara boken så att mina barn kan läsa den när de blir tillräckligt stora och se att det finns fler som dem. (Vilket jag i och för sig hoppas de redan vet vid det laget, vi känner ju en och annan familj som vår!)

Shisa - vill ni veta mer om hur vi gjorde så är det bara att maila. (det blir så mkt sånt här ändå) Sammanfattning - köpte sperma fr amerikansk cryobank, depå hos Stork, insem där 06 resp 08 som resulterat i en dotter och en liten på väg.

Tipsar om att ta kontakt med RFSL som har föräldrakurser för blivande HBT-föräldrar där man i grupp kan vädra sina egna funderingar, skönt att ha i botten när man någon gång i framtiden ska stå till svars för sina barn varför man tagit de beslut man gjort. Tror nästa börjar till januari, kan funka även om ni är gravida kanske... Bara i Stockholm, vad jag vet, men det funkar ju för er. Lycka till!!!!
Hälsar Holi med världens gulligaste barn på 1 och 3 och en gullig fru också : )

Hej såg att ni skrivit hur man ska göra för att skaffa barn och undrar därför vad ni tycker är lättaste sättet (minst krångligt). :)