Ni föräldrar som snokar!

Min dotter fick en dagbok när hon var sex år. En kväll när hon hade somnat fick jag för mig att jag skulle titta i den. (Tänkte att en sexåring kan väl inte skriva så hemliga saker). MEN! I den hade hon skrivit att en pojke i sexårsklassen hade blivit slagen IGEN och att hon tyckte att det var tråkigt. Jag blev alldeles kall. Naturligtvis tog jag kontakt med pojkens föräldrar och berättade, men jag skämdes något så fruktansvärt över att jag snokat i dagboken, och lovade mig själv att det var första och enda gången!

Jag har aldrig läst min dotters dagböcker, mail eller annat och jag skulle inte heller få för mig det. Men... när hon höll på att trassla till det för sig med droger, då letade jag igenom hennes rum gång på gång på gång. Och det ångrar jag INTE. Däremot skall privat få vara privat. Vem skall man kunna lita på om inte sina föräldrar?

Men det viktigaste i relationen förälder/barn är att aldrig döma sitt barn vad det än säger till dig som förälder. Då behöver det aldrig vara rädd för att berätta om pinsamma saker, eller saker de är rädda för, eller saker som hänt dom eller kompisarna. Min dotter har alltid kunnat komma till mig, likaså hennes vänner. Jag har aldrig dömt dom. Och hoppas jag aldrig kommer göra det.

Min mamma var allt annat än en bra mamma och allt jag berättade för henne användes emot mig, så berättade jag inget oavsett om hon försökte lirka ur mig saker eller ej. Hon snokade otroligt mycket, just för att få reda på saker.
Dock hade min mamma kanske vid ett par tillfällen fog för att snoka, såhär i efterhand kan jag nog förstå varför hon gjorde det, men jag tror tyvärr att det sabbade vår relation, om det nu var möjligt, ännu mer.

Så jag bestämde mig tidigt för att jag aldrig skulle snoka i mina ev barns grejer utan att lägga tiden på att odla en bra relation istället. Jag tror att jag har lyckats. Jag har en 16åring med endel problem, både med sig själv och annat, som är familjehemsplacerad hos oss. Jag har aldrig snokat bland hennes grejer, utan jag litar på att hon kommer till mig eller maken, om det är problem. Något som hitintills fungerat mycket bra även att hon vid flertal tillfällen gjort saker som kanske inte varit så himla bra.
Jag tror som många andra säger, har man en bra relation med sina barn, är det tillåtet att prata om jobbiga, svåra och kanske dumma saker man gjort kommer man aldrig behöva snoka. Det handlar om tillit, ge och ta.

Tonåringar är människor och har man ett människovärde har man också rätt till ett privatliv. Jag tycker absolut inte det är OK att snoka. Hemma ska man ju kunna känna sig trygg, inte som 1984 och "storebror ser dig". Snokeri från föräldrars sida skapar klyftor i förhållandet barn och föräldrar emellan, ju mer föräldern snokar desto mer döljer man. Vad vinner man på som förälder att förlora ens barns förtroende, och är det värt priset man får betala om man blir påkommen med snokandet?

har inte läst några svar så vet inte vad ni innan har svarat
kan bara svara för mig själv och av mina erfarenheter.

Det är inte lätt att vara förälder, min mamma hade det svårt,
Från att jag var 13 år ändrades hela mitt beteénde.
För att göra en lång historia kort var det så att jag träffade en kille som verkade väldigt snäll men var väldigt dum, han uttnytjade mig sexuellt, jag var 13 han var 18.
Vågade såklart inte berätta nått för min mamma.
Efter det blev det bara värre och värre. Jag var alltid tillbaka dragen, vilket jag inte var innan,satt på mitt rum, spelade hög musik, ville inte gå ut, förutom att träffa mina vänner, smög ofta ut utan lov. vi bråkade mycket och mamma försökte få mig till att berätta vad som var fel, men jag sa såklart inget.
Träffade killar som verkligen inte var bra för mig, efter min första sexuella upplevelse vågade jag itne säga nej till nån annan, för alla kanske slår om man säger nej?
Jag mådde mycket dåligt, rymde flera gånger och skar mig.
Mamma läste mina sms, min dagbok mm. då var jag rasande, fattade inte hur hon kunde göra så?!
Hon vill att jag ska lita på henne och så sviker hon mig på det viset?!
Nu förstår jag att hon gjorde det för att hon var rädd om mig och älskade mig, för att hon var orolig för mig.
Mamma har aldrig varit bra på att prata, uttrycker sig ofta fel och hanterar inte svåra situationer speciellt bra.
så efter att hon läst allt blev det bara värre.
Idag har vi dock en bra relation till varandra och kan prata om det mesta. Det jag tycker är värst är när man berättar nått och dom för det vidare, fast dom lovat att inte göra det. När jag väl berättat allt om den första killen LOVADE hon att inte berätta för nån, men sen gjorde hon det och den personen förde det i sin tur vidare, det har jag fortfarande inte kommit över.
det blev ganska långt så hoppas ni orkar läsa igenom det:p

fast när dom snokar av ren nyfikenhet blir jag sur, häromdan var jag och hälsade på min mamma, smsade med en kompis, sen gick jag upp för att gå på toa, när jag kommer tillbaka nästan slänger hon ifrån sig mobilen. Då erkände hon att hon läste mina sms för att hon var så nyfiken på vem det var jag skrev med, Jag bor itne hemma längre har barn och mitt eget liv så då blev jag lite sur, men inget jag hänger upp mig på

JeesicaS: kan hålla med om att din mamma snokar lite väl mycket.
Man ska inte snoka av ren nyfikenhet utan mer för att kanske "ta stickprov" .
Min dotter mår väldigt dåligt just nu och det är klart lättare att hjälpa när jag har lite bakgrund som hon inte velat berätta men som jag upptäckt på annat håll. Hon vet inte om det och lär aldrig få reda på det men det underlättar för mig och hon är idag så tacksam att jag kan hjälpa på det sätt jag gör. Så jag tror att vi ska få ordning på hennes liv igen och hitta tillbaka till hennes livslust som försvunnit.

Om nån snokar som förälder så beror det helt på vilken slags person det är enligt mig. Jag är 28 år, mina föräldrar snokade aldrig i mina prylar när jag var tonåring.
Men jag betedde mig också normalt (kan ju ha att göra med att jag hade normala föräldrar...)

Jag jobbar ihop med en tjej och en kille på 34 år.Båda har barn i samma ålder (12-13). Killen umgås jag gärna med, för han känns som en ung person som tänker likadant som sina barn, han bråkar knappt aldrig med sina barn.

Hon umgås jag aldrig med! Världens äldsta 34-åring eller? Hon beter sig som en tant typ. Behöver jag ens säga att det alltid är bråk mellan henne och hennes barn?

Så som sagt, åldern är bara en siffra. Det finns 40-åringar som man kommer superbra överrens med (även som tonåring) och det finns 20-åringar som är extremt mossiga.
Ibland tror jag att en förälder kan göra sin tonåring till en upprorisk rebell bara genom sitt sätt att vara.
Därför att man blir irriterad på folk som dagligen tjatar. Nog såg jag enorma skillnader mellan mina egna föräldrar och kompisars som tonåring.
Vissa kompisar hade jätteschyssta föräldrar som behandlade dom som vuxna och en del hade mammiga mammor som ALLTID tjatade.
Jag tyckte det var pest o pina att vara hemma hos vissa och behöva lyssna på deras tyvärr riktigt jobbiga föräldrar.
Och det roliga(?) är att vissa av deras föräldrar är likadana än idag när deras barn är stora och har flyttat...

När jag får barn, kommer jag att agera precis som mina föräldrar och hoppas på att det hjälper till att upprätthålla en bra relation.

när du själv blir mamma en vacker dag kommer du att förstå! tänker ínte ge dig en massa förklaringar.....

Finns det något värre än att inte ens kunna lita på sin egen mamma?

Dock. Det beror på hur barnet beter sig men det KAN vara okej i vissa situationer att snoka på sitt barn. Beroende på vad barnet är inblandat i

För att flika in lite.

Snokar ni runt era barn så kommer de bli mer och mer slutna. Och rätt vad det är så är ni inne i en ond cirkel.

Jag håller med dig, ts.

Har inte läst alla inlägg och inte heller hela din Trådstart,
men jag har en mamma som snokat hela mitt liv, och det har inte varit kul och "kränkande"...!!!!!!!
Idag kan jag lite bättre förstå då jag själv har barn, än så länge väldigt små!
Man vill ju bara!!!!!!!!!!!!!! sitt barns bästa!!
Utgå alltid från det!!!!!!
Men jag tycker inte om snokandet.. Respektlöst!
Vet att en del även snokar i männens sms mm. Kränkande för maken och även kränkande för sig själv att man "nedlåter" sig till det.

C

Ts

Jag har inte läst hela tråden utan vill bara kommentera det du undrar över. Jag anser att det visst finns situationer då ungdomar måste finna sig i att föräldrarna snokar och det är när man misstänker att allt inte står rätt till. Det är ens skyldighet som förälder att kolla var ens barn håller på med.

Saker kan gå fel väldigt snabbt och då är det så dags. Att "snoka" bland barnens grejor är helt ok om man misstänker att de kanske håller på med något skumt. När man flyttar till eget boende ska man dock inte behöva ha en snokande mamma i mobilen. Då är ens privatliv helt ens eget. I mitt hem bestämmer dock jag och det finns saker som jag inte tolererar. SOm förälder har jag rätt att kolla upp sådant som verkar skumt. Passar det inte är det bara att skaffa jobb och flytta eller bete sig på ett sånt sätt att misstankar om konstiga saker inte ens finns. Då har jag inget behov av att kontrollera. jag har flera barn och det är av oerhörd vikt att de äldsta sköter sig för de sätter ribban för de yngre. Som sagt det är ju ganska sorgligt om ens barn t.ex. skulle börja umgås i fel kretsar och bli indragen i droger eller något och man som förälder skulle hitta en påse knark under madrassen. Hemsidor med droganknytning på datorn och stöldgods under sängen. Privacy good bye säger jag då! Då är det lite sent tror du inte TS?