Ensamtid??? Ursäkta???

Nej man är inte vuxen när man är 10år men man är inte något litet barn heller. Man är i en tid med för-pubertet. När man är 10år förväntas man ha koll i trafiken, ha eget ansvar för läxor mm.

Bio föräldrar blir väl också frustrerade över sina barns beteende ibland men så fort man är en styvförälder ska man vara tyst och barnen får göra och tycka som dom vill.

Merze, bra sagt. Respekt är ett mycket fint ord och många fler borde sträva efter att använda sig av det i sitt sätt mot andra.

TS kommer hem halvåtta och 10-åringen sitter i soffan med pappan och barnet säger: "jag vill ha ensamtid". Förutom de 5,5 timmar de redan tillbringat ensamma tillsammans ska de nu uträtta stordåd i soffan och då får ingen annan vara med. Låter helknäppt att säga ja till det.

Hellre erbjuda barnet att gå ifrån en halvtimme innan han ska sova och att pappan gör något med barnet isb med nattning. På så vis får hela familjen tillfälle att umgås på kvällen. I en familj får man rätta sig efter varandra, annars är man ingen familj.

Tyvärr är det inget man Föds med utan måste få lära sig av sin familj...
& det verkar bli mer & mer sällsynt.

Men hur menar du?
Ska pappan visa sitt äldre barn att den vecka han är där så kan man bara putta bebisen åt sidan, för då är han viktigast?
Pojken har väl kvaltitetstid med någon av sina föräldrar varje vecka? Mamman ena veckan och pappan andra veckan.
Jag tycker det är rubbat att visa att ett barn går före ett annat. Klart pappan ska bry sig om alla sina familjemedlemmar lika mycket i den mån det är möjligt, ALLA veckor.

Har inte läst hela tråden...

TS - Kan det inte vara så att pojken reagerar på nya syskonet? Har ni pratat om det innan bebisen kom? Det är ju vanligt att det äldre syskonet reagerar när det kommer en ny bebis! Pojken kanske känner avundsjuka när han är hos er och vill ha pappa för sig själv... Jag menar han är ju ändå 10 år och har haft sin pappa för sig själv innan... En liten tanke bara!!

Jag tycker i alla fall att ni ska prata om det! Pojken måste ju få säga hur han känner det, eftersom han vill ha ensamtid så måste det ju tas på allvar!!

Hoppas det löser sig!!

Nej det menar jag inte
Men jag menar att TS måste förstå att den veckan är det 4 personer och inte 3 som ska balanseras upp och då blir det självklart mindre tid för bebisen och för TS själv
Pappan lägger mer tid på TS och bebisen den veckan de inte har det äldre barnet där, så fungerer det ju

Ja fast i TS och genom tråden för övrigt så framgår det ju att den som har ensamtid den vecka pojken är där är ju just pojken. Om man har så mycket som fem timmar ensam tillsammans med ett av sina barn på EN dag, den vecka det är fyra stycken som vill ha ensamtid tycker jag kvoten för den personen verkar mer än uppfylld. Jag tror inte TS eller bebisen får fem timmar per dag ensam med pappan, såvida inte det enda han gör om dagarna är att ha ensamtid med sina olika familjemedlemmar.

Att pappan inte kan lägga någon tid på sin son den vecka han är hos sin mamma får man ju hoppas att mamman så bra hon kan balanserar upp. Skall pappan börja kompensera pojken med extra tid den vecka han är där så kommer det säkerligen inte att vara till fördel för resten av familjen. Barn som lever med separerade föräldrar kanske har svårt att köpa att de skall dela sina föräldrar med nya partners och halvsyskon, men det är så verkligheten är i styvfamiljer, så att hålla på att försöka klämma in heltidsumgänge på halvtid som en del verkar göra lär ju inte gynna de familjemedlemmar som bor på heltid i familjen.
Och med det säger jag inte att man inte ska ha någon ensamtid med VV-barn, självklart inte. Men det verkar inte ovanligt att den veckan VV-barnen är på plats så skall allt annat ställas åt sidan och det umgänget skall överskugga allt annat, och det tycker jag är skevt.

SaramedM skrev 2008-12-22 12:51:46 följande:

Självklart förstår jag att det blir mindre tid för mig och bebisen när barnet sedan innan är här, det är väl en självklarhet?
Men att barnet sedan innan skulle "förtjäna" ALL tid med pappan ENSAM bara för att han är hos oss varannan vecka anser jag personligen är som upplagt för osämja syskonen emellan framigenom ifall vi skulle låta poljkens vilja vara ett accepterat sätt att förhålla sig till familjemedlemmar.
Sedan skapar det även självklart spänningar mellan mig, min sambo och pojken, så alla blir negativt påverkade av det sätt barnet försöker behålla sin pappa för sig själv.

Pappan tillsammans med mig behöver visa barnet hur man förhåller sig till familjemedlemmar och få pojken att förstå att han inte är ensambarn längre.
Det är de vuxnas ansvar att uppfostra, inte tvärtom.

Förstår mig inte riktig på all den "ensamtid" man ska få med sina föräldrar? Mina föräldrar var INTE sperarerade och vi umgicks mycket tillsammans i familjen, förutom på helgerna då mamma eller pappa tog oss till stan, kanske åt någonstans ute. Men hemma på vardagarna är man ju alltid som en familj.

Jag tycker inte att det är acceptabelt att andra människors ska stängas ute i sina egna hem, för att en familjemedlem vill ha ensamtid med en annan.

Det låter som att pojken är väldigt klängig, är han ensam i skolan eller är det något annat som är fel?

Pappan kan väl umgås med honom lite innan han lägger sig? Spela ett spel eller bara snacka lite innan han somnar. Men som du säger, dom har varit tillsammans 5 ½ timme, säkert suttit och pratat tillsammans i bilen osv.

Ensamtid är inte samma som kvalitetstid direkt, men vad är då kvalitetstid? Ska pojken och pappa alltid hitta på en massa saker själva när han är hos er den veckan och ni blir utan? Talar man om kvalitetstid i den bemärkelsen hade jag väldigt lite i vardagen med mina föräldrar och jag ser det inte som någonting konstigt. Vardagen flyter på och man är tillsammans som en familj.

Stå på dig.

vill bara säga att jag håller med dig TS..kram

oxiemia skrev 2008-12-18 22:05:40 följande:

blir det inte svårt att få tiden att räcka till?
dygnet har bara 24 timmar
många timmar går till jobb dagis skola
matlagning handling läsläsning fritidsintressen osv
badning duschning läggning

huva vet inte hur jag skulle få ihop det med egen tid till barnen varenda dag.

förövrigt så tycker jag inte alls att man ska utesluta ena barnet för att man har ett barn varannan vecka
det är inte det barnets fel att det tidigare barnets förälder separerade
den ska inte bli lidande av detta och inte jag som mamma fru heller.
är man familj så är man en familj bonus eller bio spelar ingen roll.

jag tycker inte pappa kan lägga ensamtid på sin son hela tiden en fam e en fam lr? man kan ju inte dela upp barnen bara för att hans barn kommer. man får ju ha de som man har de andra dagarna hemma de kan ju inte bli andrat bara för att nån lr flera dyker upp.

fast en familj är väl en familj,oavsett vilka som ingår,biobarn och bonus barn?Vår familj består av många barn,både bonus och bio.,och här accepteras inte att någon "stöter ut" andra personer,oavsett om det handlar om barn eller vuxna?
Känner mina barn,vare sig det är bio eller bonus för att umågs med mej så ber de väl om att få göra det,men inte på det sätt som TS beskriver utan genom att be om att få göra något,spela ett spel,titta på min teckning,lek med mej,hjälp mej med läxan ,osv osv...Att som barnet i TS fall så tydlgit visa att "jag vill ha pappa för mej själv och du måste då bort" et skulle jag ha väldigt svårt att acceptera!
Jag vill också ha min sambo för mej själv,vem vill inte det? Men då ser jag till att finna den tiden! inte ber jag barnen att gå för jag vill ha "ensam tid"? Istället ber jag väl min sambo att göra något tillsammans med mej? Samma sak förväntar jag mej av både hans och mina barn.Jag förstår och accepterar att behovet av ensamtid finns där men jag skulle inte acceptera att de utryckte sig på det sättet!
Sen förväntar jag mej även att ALLA våra barn respekterar alla medlemmar av familjen,och även att de förstår att man som familj har saker att göra!Det går inte att kräva en viss mängd av ensamtid varje dag,det finns ju massor av saker som måste göras,istället får man hitta tid till varandra mitt i allt vardagspusslande och DET däremot försöker jag göra,inget av barnen ska behöva känna sig bortglömt,därmed får de även själva acceptera att det finns fler personer i familjen och deras nya syskon har samma rätt till tid med pappa/mamma som de själva har,kort sagt -vår familj är tillsammans,på gott och ont!

Jag skulle vilja föreslå TS att låta grabben ha lite "ensamtid" med henne och bebisen... Låt honom känna sig viktig och behövd även som storebror. Det är svårt att få syskon när man är så stor och är van att få all uppmärksamhet. Speciellt när pappan bildat ny familj. Han kanske känner som att nu räknas han inte längre. Få honom att känna sig viktig och att han har en uppgift som storebror. Beröm honom när han är duktig.