Efter kejsarsnitt

Jag var på benen ganska snabbt efter mitt snitt, samma eftermiddag. Men ont gjorde det, åt Citodon nån vecka. Största problemen var in och ut ur bilen och upp och ner i sängen. Fick ha kvar mammatrosorna länge för det gjorde ont när de vanliga trosorna skar in mot ärret. Det sträckte och drog nästan hela första året i ärret, särskilt när dottern stod på min mage

Men några andra biverkningar av mitt snitt har jag inte fått. Man riskerar ju inte att spricka eller få inkontinensbesvär efter ett snitt. Det man riskerar är ju t ex att det blir en infektion i såret, men den risken finns ju alltid.

Och grattis till graviditeten förstås

Tusen tack för ditt fina svar. Jag känner mig lite utlämnad, det verkar som om att många tycker man är helt värdelös om man blir förlöst med kejsarsnitt, folk har frågat om jag inte är medveten om att det är sämre för barnet att förlösas med snitt. Jag väljer ju inte detta själv (även om jag på inget sätt tycker att det är fel att vilja föda med snitt) utan det verkar som om jag inte FÅR föda vaginalt.

Jag nämnde för en väninna som ojade sig över detta eventuella snitt att jag i alla fall inte behöver oroa mig för bristningar, och skador i underlivet och då sa hon att det får man ändå även om man blir förlöst med snitt och det förstår jag bara inte?

Skönt att höra ifrån någon som själv har erfarenhet av snitt.

Kram, M

Och vad har din väninna för egna erfarenheter av snitt?! Hur kan man få skador av ett snitt? Däremot tar det oftast längre tid att bli återställd efter ett snitt, det är ju en ganska stor bukoperation (men till skillnad från andra operationer blir man vanligen inte sjukskriven!).

Man är inte värdelös om man föder med snitt, ibland har man inget val. Jag skulle t ex gärna ha fött på vanligt sätt men omständigheterna gjorde att det var omöjligt. I så fall hade nog båda strukit med. Men jag sörjer den vaginala förlossning jag aldrig fick. Hoppas jag kan föda vaginalt nu, men det är mkt som talar mot det tyvärr...

För mig blev det akutsnitt och jag har faktiskt känt mig usel för att jag inte kunde föda naturligt. Jag öppnade mig inte och det var mekonium i vattnet så de var tvungna att snitta. Även fast jag inte kunde göra något åt att det blev snitt så har det känts som att det var fel på mig som inte kunde föda naturligt. Jag har inte haft några komplikationer som har varit nå farliga. Jag var uppe och gick efter 14 h efter snittet (iof ganska ihopvikt men jag gick iaf). Efter ca 2 dygn var jag utomhus och tog en promenad. Jag fick äta smärtstillande ett par dagar och det som tog mest ont var som "mamma till viljestark dotter" skrev, kliva upp ur sängen och in och ur bilen. Trosorna och byxorna kunde skava i såret så jag använde mammatrosor och mammabyxor ett tag efter förlossningen. Mitt underliv är precis som innan, där har det inte hänt något. Jag förstår inte hur man ska kunna brista eller få skador i underlivet när bebisen inte kommer den vägen.

Mamma till viljestark dotter skrev 2009-01-24 17:36:47 följande:

Astrud - det är min största sorg också, att det inte gick att föda vaginalt. Jag fick inte ens känna värkar... Moderkakan började släppa och det blev akutsnitt. Jag var vaken men hörde bara ett skrik innan h*n bars bort. Jag låg länge och väntade innan sambon kom och talade om att det blivit en flicka. Sen kom de in med henne i kuvös men jag fick bara en hastig skymt av henne. Sen tog det 12 timmar innan jag fick se/hålla henne första gången

Är livrädd att samma sak ska hända nu. Vill gärna ha upp mina barn på bröstet eller åtminstone få en skymt av dom när de är födda. Att de hade lyft upp dottern några sekunder över skynket hade räckt för mig, men nu fick jag inte ens det...

Tack snälla ni, era inlägg har verkligen stärkt mig. När jag läser att ni sörjer att ni inte kunnat föda vaginalt inser jag att för många av oss kommer nog den sorgen i alla fall till viss del av omvärldens press. Självklart vill man egentligen inte missa en sekund av barnets första möte med världen men i det långa loppet spelar det ju en försvinnande liten del och viktigast av allt är ju att barnet och mamman mår så bra som möjligt. Här är det ju faktiskt oftast kroppsliga faktorer som gör att man inte kan föda vaginalt vi talar om och att känna sig värdelös för det är både ologiskt och fullkomligt onödigt. Vi är inte sämre på något sätt, eller hur tjejer?

Min väninna har naturligtvis ingen egen erfarenhet av snitt utan är bara en helt vanlig uber-kvinna som fött vaginalt

kram igen M

Maura skrev 2009-01-24 17:52:07 följande:

Det är ju det att man har en tyngd i 9 månader som liksom vid vaginal fösel också gör att muskulaturen i bäckenbotten blir svag och behöver tränas likaväl efter en vaginal som ett snitt. Jag har både snittats och fött vaginalt, och det du kan vara glad över är att du kommer HELT säkert inte spricka, eller få andra skador i underlivet, du kommer ha lika ont efteråt, men på ett annat ställe.. (magen)..Skulle jag välja igen mellan de två så skulle jag inte ha något problem att snittas igen. Se fram emot din förlossning och ditt eventuella snitt!

6 barnsmamma, tack snälla du för att du svarat. Så det är alltså sant att bäckenbotten blir svag även efter ett snitt. OK, hoppas att man kan trösta sig med att man blir mindre uttänjd och att det är lättare att träna sig tillbaka till normalt igen.

Astrud, förlåt om jag uttryckte mig klumpigt. Menade inte att vifta bort ditt inlägg om att känna sorg. Förstår nu att det kan ha uppfattats så. Vad jag menade är att det är hemskt att man skall behöva känna sig värdelös pga ett snitt.

Kram M

Jag känner inte av mitt snitt nu, 3 månader sedan jag blev akut snittad. Jag blev dödssjuk och de skickade mig m ambulans till ett större sjukhus. De tog ut min tjej 2 månader för tidigt. Jag är bara så väldigt glad att vi båda överlevde och mår hur bra som helst nu. Känner ingen sorg över att inte få föda vaginalt. Den turen kommer den m, kanske :) Och min flicka är hur duktig och stark som helst!!! :)

För övrigt ska du inte bry dig om att "folk" säger att det är sämre för barnet att födas genom kejsarsnitt. Hur det ligger till med den saken kommer nog aldrig att bli helt utrett.

Jag känner till ett läkarpar där man "beställde" kejsarsnitt utan fysisk eller psykisk anledning. Det räcker långt för mig.

Tack Bispan och Hyperleniz, jättesnällt av er att skriva. Varma kramar M

Jag gjorde ett snitt för 7 veckor sen. Jag mådde finfint och var snabbt uppe på benen. Jag hade väldigt lite ont så jag hade tidig hemgång. Såret har läkt jättebra, men jag är fortfarande försiktig med att lyfta tunga saker, men det ska man ju vara efter vaginal förlossning också. Så jag är otroligt glad och nöjd med mitt snitt.

Klart att du ska känna dig lika duktig och stolt mamma på vilket sätt du än har fött ditt barn

Vi har en liknande historik... jag gjorde snittoperation, de trodde endo, men jag hade sammansväxningar. Det var i feb 05, juni 06 föddes min son med snitt pga föreliggande moderkaka.

Det gjorde mkt mindre ont efter snittet med barnet! Antaglignen för att magen var så uttänjd då. Då kunde jag gå normalt efter fyra dagar, efter första operationen tog det tre veckor.

Mitt kejsarsnitt var en positiv upplevelse, lugnt och proffsigt utfört. Sonen och jag mådde jättebra. Jag var iofs väldigt trött och blek dag tre, men det blev bättre dag fyra.
Lycka till!

Jag trodde det skulle vara mycket värre med snitt än vad det var. Jag har hört skräckhistorier där man varit sängliggande hur länge som helst, men jag var som jag skrev tidigare ute och promenerade med vagn efter ca 2 dygn efter snittet. Jag tror som du Maura att det är omvärldens press som gör att man kan känna sig som att man kan känna sig sämre för att man fött med snitt. Man ser ju bara här på fl att det finns några "supermammor" som gärna påpekar att de minsann födde på en kvart och de tog inte det minsta smärtlindrig och att man inte "får" välja snitt osv.