Låg självkänsla och noll självförtroende.

Jag kan absolut känna igen mig men jag jobbar verkligen på att stärka mig själv hela tiden. Det finns många bra böcker som är bra som Självkänsla nu! av Mia Törnblom
Jag vet att det låter som en kliche men tänk positivt. Du duger precis som du är!!!!
Men om du verkligen mår dåligt av dina tankar så sök hjälp livet är för kort för att må dåligt.

Terapi kanske?
Tror det är svårt att komma till bukt med detta problem på egen hand, talar av egen erfarenhet. Går själv i terapi och det är underbart när man känner av en förändring. Det är värt varenda krona!!

När jag var yngre så hade jag också jättedåligt självförtroende,grunden i det lades i barndomen med föräldrar som inte berömmde o bara kritisera och bråkade osv osv..

men ju äldre man blir desto bättre får man, men det är ju inte perfekt. det kan alltid jobbas på=) men jag är inte lika rädd för att göra bort mej idag för jag känner att det gör ju alla ngn gång.

Låter som du har mkt rädsla att inte va "perfekt".

Ingen är perfekt. många känner som du gör, men det är många som döljer det jättebra.
om du ser ngn o tänker: gud så bra självförtroende hon har , det behöver inte vara att hon har det men att hon kan få dej att tro det!.

Tänk på att du inte är ensam och att du behöver inte va sötast i världen o det är inte hela världen om du gör ngt fel.

man är människa för att lära sig!! lär så länge man lever..
hoppas det ordnar sej.

en sak är att man kan få bra själförtroende o självkänsla av vänner. Sök dej till vänner som lyfter upp dej !!
kram Carro

herregud!
Du berätta precis hur jag känner! min relation brakar snart, men sambon gör det ju inte bättra! super en massa! har haft så så länge jag kan minnas! va bättre under en period när jag åt mediciner och pratade med en jätte bra läkare på psyk! blev gravid och flyttade slutade med medicin, tillslut braka allt igen!

Jag har gått hos kurator och nu går jag hos en personlig coach för att bygga upp min självkänsla och självförtroende.
Jag läser och gör övningarna i Mia Thörnbloms bok Självkänsla nu och jag vet inte hur många gånger jag läst igenom Kay Pollaks bok Att välja glädje. Det funkar jättebra på mig. Om det funkar på dig vet jag inte men för mig har det varit väldigt bra investeringar.

Anonym (ledsen) skrev 2009-04-05 14:41:23 följande:

TS

Du är redan en bra bit på väg genom att se situationen så tydligt! Nu är det bara att börja jobba mot ett självsäkrare liv. Läs böcker, träna dig i saker du inte tidigare vågat. Små saker räcker. En i taget.

Om du beter dig som om du vore någon att räkna med så ser andra dig så också.

Sen måste du släppa behovet av att vara omtyckt. Skit i vad andra tycker om dig, var dig själv (och ta reda på vem hon är). Ingenting blir katastrof om du är dig själv och om inte alla tycker om dig till tusen. Du tycker ju inte heller om andra till tusen.

Gör dig själv tydlig som person. Vem är du, vad gillar du, vad tolererar du och vad tolererar du inte? Vad vill du ha utav en relation? Vilka gillar du och vilka bryr du dig inte om? Vad gör du för att uppfylla andras förväntningar och vad gör du för din egen skull?
Det är en fantastiskt resa att komma underfund med sig själv. Man upptäcker att man har vänner som man faktiskt borde göra sig av med, och att man accepterat att bli behandlad på kränkande vis bara för att man är så van med det. När man ser det kan man säga ifrån.

När man gör sig själv tydligare blir det också lättare att hitta givande relationer. Det blir också lättare att göra sig av med ickegivande relationer eftersom man numera vet vad man är värd, och man är heller inte rädd för att bli ensam.

När jag var liten så va jag alltid den blyga, tysta lilla tjejen som hamnade i ett hörn. Jag hamnade sen i ett destruktivt förhållande med en pojkvän som dagligen kränkte och misshandlade (psykiskt & fysiskt) mig under ca 4-5 års tid. Han hade problem med droger. Det gick så långt så han fick mig att själv tro att jag inte var värd något, sov t.o.m. på golvet ibland när jag var själv hemma och lessen, för jag tyckte jag va "värd det"/inte värd nåt bättre??!! Idag inser jag hur sjukt det verkligen var. Men sina känslor kan man inte rå för. Jag trodde, att om vi gjorde slut så skulle jag aldrig få någon annan, för det var ingen som ville ha mig. Jag hamnade i en djup depression och funderade t.o.m. på hur det skulle va att hoppa framför tunnelbanan flera gånger i veckan. Men ändå gjorde jag det aldrig - för det var inte värt för en killes skull.

Mina vänner, som jag hade umgåtts med i flera år övergav mig, slutade fråga om jag ville hitta på saker, bjöd inte in mig till deras fester, ringde inte och de enda jag hade kvar var min barndomsvän och 2 killkompisar. Min barndomsvän bodde inte ens i samma stad som mig så vi träffades bara då och då. Kan säga att det var en riktigt jobbig period, att ha noll och jobba sig uppåt igen. Men skam den som ger sig. Jag började jobba med mig själv, läste Psykologi A på Komvux och fick förståelse för hur jag själv fungerade, varför jag kände som jag kände i vissa situationer och varför jag tänkte som jag tänkte. Fortsatte jobba med mig själv, läste böcker, umgicks med de få vänner jag faktiskt hade kvar och fick via dem nya kontakter och hamnade i helt nya umgängeskretsar. Kom bort från mitt ex och hans umgängeskretsar & från mina gamla. Struntade i mina gamla vänner som hade övergett mig... Vad ska man med såna till? Började plugga på en folkhögskola där det var massa jippon hela tiden - och man ibland var tvungen att stå på scen framför alla andra (min största skräck) och va med i olika danser/sånger/.

Allt detta har stärkt mig oerhört mycket. Har aldrig varit hos nån kurator/psykolog då jag inte ansett mig höra hemma där. Tog mig ur en djup depression själv, utan läkare, mediciner, psykologer - men det var svårt och jag mådde oerhört dåligt i ca 1 års tid, varje dag var en plåga och jag fick tvinga mig själv att göra vardagliga saker som att äta, duscha, orka ta mig till jobbet. Idag inser jag värdet av mig själv, jag vet vad jag vill ha, har fått nya vänner som ställer upp i vått och torrt och dag som natt. Vill här nedan rekommendera dig ett antal böcker från mitt egna lilla bibliotek:

Dave Pelzer - "Att hjälpa sig själv"

Böcker jag verkligen skulle rekommendera dig är:
Mia Törnblom "Självkänsla nu" & "Mera självkänsla". I hennes första bok finns det jättemånga bra övningar, bl.a. må-bra-bok som jag själv använder mig av än idag de perioder jag hamnar i nån svacka.

Kay Pollack "Att välja glädje"

Ingalill Roos "Energitjuvar"

Anders Engquist "Att växa som vuxen"

Nu blev det här långt, men jag hoppas att jag har kunnat hjälpa dig åtminstone lite grann och jag önskar dig mycket lycka på vägen!

PS. Såg nu att David Pelzer "Att hjälpa sig själv" hamnade ovanför "böcker jag verkligen skulle vela rekommendera dig"...

Vill bara tillägga att den självklart också ska stå med där under, för den är också en jättebra bok.

Mkt text som sagt, så måste ha missat att jag hade skrivit så där.
Men alla böcker är som sagt värda att läsas!

/Nova

Tack för alla fina svar. Ska ta till mig det ni skriver! Ska börja jobba med mig själv.

Har växt upp med en mamma som enbart tyckte JAG var bra och värdefull när jag PRESTERADE bra. Jag har blivit uppväxt med synsättet "du är vad du presterar", vilket förmodligen gjort att jag idag tror att jag MÅSTE göra allt perfekt... vara perfekt...

Har en sambo som faktiskt försöker lyfta mig, och utan honom hade jag nog knappt insett att jag faktiskt BEHÖVER jobba med det här...

Har Mia Törnbloms bok hemma, har börjat läsa den förut men kommit av mig... Ska ta upp den igen, och även era andra boktips :).

Men, ni tror (vet) alltså att det GÅR att "träna" sig till bättre självförtroende och självkänsla?

Vad är det som skiljer orden åt?

Försök att aktivt leta efter miljöer där du känner dig trygg och mår bra, inte blir stressad. Trivs du verkligen på den typen av jobb du har, med den typen av interaktion med kollegor du har?

Själv är jag introvert och högkänslig, och kan må väldigt dåligt när jag är i fel miljö, ostrukturerat och med en massa människor runt mig.

Kontorslandskap skulle jag inte klara.

Jag trivs bättre på mer ensamma jobb där man får göra saker i sin takt utan att bekymra sig om tex vad kollegor pratar om eller hur man ska interagera med dem.

Kan vara värt ett försök att rannsaka alla de miljöer man befinner sig i dagligen.