Det diskuterades samsovning i en annan tråd här nyligen och om det bara är ett skandinaviskt "fenomen" eller om det rent ut sagt skulle vara skadligt för barnen. Jag har i senaste numret av den amerikanska tidningen "Adoptive Families" sett en artikel där man är positiv till samsovning just för att bygga anknytning och närhet till adopterade barn. Se nedan länk till artikeln som är skriven av en läkare, för den som är intresserad:
www.adoptivefamilies.com/articles.php
Intressant. Särskilt att se hur perspektiven skiftar mellan olika länder är. Det visas redan i ingressen där det står att samsovning är bra - "om det används på ett SÄKERT sätt".
Nu är de inte psykiska besvär som avses (det som diskuterades i förra tråden) utan riskerna för plötslig spädbarnsdöd i samband med samsovning. Risken KAN öka enligt artikeln.
Absolut, det är viktigt att det är säkert!
Tack för artikeln, Cengelen! Här kommer ett annat tips, en svensk sida (det finns underrubriker till vänster):
www.ap.skorpan.se/Samsova.htm
Självklart är säkerhet superviktigt, men risken för plötslig spädbarnsdöd är i stort sett över vid 7-9 månaders ålder. Många adopterade barn som kommer till sverige är ju äldre ( inte alla förstås) så för de flesta är inte det något man behöver fundera så mycket över.
Tack för artikeln!!! INtressant med säkrhetstänket
Jag förstår inte hur man fick det till ett skandinaviskt fenomen, i den förra tråden...
- I min makes hemland är det vanligt - det var han som införde det hemma
- Min adoptivson visste inget annat än samsovning när han kom (bott hos fostermamma)
- Skulle tro att en stor del av deb sk "tredje världens" barn samsover, om inte annat av logisktiska skäl
Jag håller med Cianna. I tredje världen samsover nog de flesta på ett eller annat sätt. Hur det ser ut i i-länder vet jag dock inte.
I USA och stora delar av Europa är det ovanligt.
Och USA och Europa är ju världen, det väl alla :)
Samsovning är sååå mysigt 
. Finns det något bättre än att snusa på sin lilla/lille krabat på morgontimmarna eller när man går och lägger sig. Jag kan lova att de inte kommer att vilja att ligga brevid föräldrarna förevigt, vår 14 åring var det länge sedan man fick ligga brevid och snusa på, hihi. Tiden går fort!!!
Håller med! Super för anknytningen och härligt för själen! Skulle jag, min man och hunden ligga i ett rum och min son i ett annat? Helkonstigt! Han är 4 år nu, och vi älskar att sova ihop. Och han har alltid ett ben eller en fot i kontakt med någon av oss...Tryggt!
Och jag är också övertygad om att han tar sin kudde och flyttar en vacker dag....
Ja, det är UNDERBART, vår son är så jättegosig, han säger till mig ofta på dagen att vi ska dosa, mamma, dosa nu! Kom! Han vill ligga och kramas och pussas och sjunga och bara gosa och vara nära. Guuud vad jag njuter! Och han somnar numera i sin egen säng men sedan kommer han springande och ligger resten av natten hos oss, underbart!
Jag har aldrig samsovit med min dotter, hon är trygg och välmående och vi har det underbart tillsammans :) MEN hon är INTE adopterad utan hon är mitt biologiska barn. Jag tycker absolut att om man adopterar så borde man samsova med barnet. Barnet kommer ofta från ett annat land, kan känna rädsla och otrygghet...och dessutom så måste förälder och barn knyta samman...så ja, ska man adoptera så tycker jag iallfall att man bör samsova med barnet.
Vi har adopterat vårt första barn, andra barnet kommer via magen. Och vår son behövde verkligen ha den närheten - men inte till en början. Det var som att han behövde få lite "rum" för sig själv, men han ville se oss och han älskade sin spjälsäng som stod vid vår säng i vårt sovrum. Men efter någon månad ville han komma över och ligga hos oss och självklart fick han det. Med hans syskon som är vårt biobarn så kommer vi självklart samsova även med det barnet eftersom det är lätt att känna ett utanförskap annars om vi ligger och gosar och samsover med storebror! Sedan kanske syskonet inte alls har behov av att samsova alltid men det får vi ju se när h*n kikar ut
Ja, det känns verkligen rätt att samsova. Vår son ville inte veta av spjälsängen som de ställt in i vårt rum på hotellet i Kina. Han ville vara med oss hela tiden, natt som dag, från dag ett. Dagtid vill han ändå bli buren mest hela tiden, så det känns helt nödvändigt att han får närheten till oss även på natten. Han snurrar en del på natten och ibland gråter han lite, men jag tror att om han sov i egen säng skulle det bli hysteriska gråtattacker av det som nu bara blir lite gnyende och smågråt. Det härligaste är när vi vaknar alla tre tillsammans, då har han ett stort leende på läpparna och mer eller mindre kastar sig över både mig och maken för att kramas. Härligt!
Tror personligen inte att det finns några "bör" eller "bör inte", utan att man som förälder känner vad som är bäst för just sitt barn .
Tror att många tycker det är jättemysigt att samsova, men jag skulle inte reagera på personer med adoptivbarn som inte samsover. De har kommit fram till den bästa lösningen i just sin familj, och känner sitt barn bäst.
Det finns en annan aspekt också, och det är att man som förälder ska orka och må bra. Det finns ju vuxna som helt enkelt inte kan sova med barn i sängen. Sömnbrist, eller helt avsaknad av sömn kan ge rätt allvarliga konsekvenser som utmattning eller t o m depression. Sådana saker måste ju varje familj också ta hänsyn till när det gäller att alla ska må bra tillsammans!
(Det kanske finns en förälder som har lättare att sova, och då kan man ju anpassa efter det osv..)
Spännande.. jag får ju en tvärtomsits eller vad man ska kalla det. Min biologiska dotter sover ju inte i vår säng, men hennes adopterade framtida lillebror/lillasyster kommer säkerligen att ha det behovet på ett helt annat sätt.. Det där med svartsjuka menar jag..
Jaja, det är länge kvar! (tyvärr) Vi kanske får bygga en jättesäng! Eller så är hon helt enkelt så pass gammal då att hon bara köper att lillebror/lillasyster behöver sova hos mamma och pappa, medan hon själv vill fortsätta att sova gott i sitt rum som hon alltid gjort.
Det ä sant! Jag hade min dotter väldigt mycket i babybjörn hela dagarna när hon var liten.. så närheten fick hon även om hon sov själv.
Vi har löst våra sömnproblem genom att "bygga ihop" spjälsängen och vår säng och tagit bort spjälsidan som var emellan. Nu får sonen (9 månader gammal, varit i Sverige 1 ½ månad) sova i egen säng, men med en förälder aldeles intill. Så när han vaknar kan man bara krypa intill och trösta, så somnar han snart om.
Vi började med samsovning, men det var inte alls populärt, han for runt och sparkade ut mamma varje natt. Han blev inte lugn fören han hade en hel stor säng för sig själv som han kunde vräka sig i Samtidigt ville han inte ligga alldeles själv i sin spjälsäng. Så vi vart mycket lyckliga när vi kom på den smarta lösningen som funkar så bra för oss
Om han är sjuk eller ovanligt ledsen och orolig får han sova i vår säng, men då sover en förälder i ett annat rum för att det ska bli så bra som möjligt.
Kul att se att det finns så många sätt att sova ihop med sitt barn på Jag tror som Morgonsolan att varje familj hittar de bästa lösningarna för sig och att det inte finns något som funkar för alla.
Genialiskt! Det där tipset ska jag komma ihåg..
Vår dotter är snart 8 månader och vi har varit i Sverige i snart 4 veckor. Vi samsover med henne på nätterna. Hon gillar att ligga nära och rullar alldeles intill och villl gärna ligga uppe på ens arm om det går. Sen när hon somnat till ordentlig rullar hon tillbaka igen och snurrar runt en hel del under natten. Det funkar rätt så bra och vi tycker båda att det känns helt rätt att vara tillsammans även på natten. När hon är orolig går det ju mycket snabbare att trösta och man behöver inte ens flytta sig för att nå henne. det skulle bli väldigt trångt i vårt sovrum om vi skulle flytta in spjälsängen där så den står i hennes eget rum. Ibland sover hon extra oroligt, som nu när hon är lite förkyld, och då blir det nog lite sömnbrist för oss också. Så det gäller att passa på att vila när hon sover på dagen sen.
På dagarna börjar vi vänja henne vid att ligga i spjälsängen. Först somnar hon i nån av våra famnar och sen lägger vi ner henne och oftast acccepterar hon det. Men vi har inga planer på att hon ska sova i spjälsäng på natten än på ett tag. Vi får väl se hur det funkar längre fram och när maken ska börja jobba igen kanske han blir väldigt störd av att inte få sova hela natten. Vi rullar aldrig på henne, det är snarare hon som rullar in i oss eller ligger och tar spjärn mot min bröstkorg. Det blir en förflyttningav henne under natten, men hon verkar inte vakna av det utan sover lugnt vidare. Och morgnarna är ju underbara! att vakna av att ens älskade lilla barn sitter med ett stort leende en decimeter från ens ansikte kan inte jämföras med något annat. Underbart!