Jag mår illa av att se barn som inte ens kan prata lämnas bort i en grupp. Vi har bestämt att jag ska stanna hemma länge minst 2-3 år innan jag återgår till arbetslivet. Jag får höra så mycket gott om pedagogiken på förskolan mm. Berövar man barnet något? Är det något jag kan göra själv? Är det något jag ska tänka på när vi låter sonen vara hemma länge under de formativa åren?
Kikar in här.. Ska ansöka om dagmamma nu i sommar o se om det finns nån plats till vår 2 åring annars blir det sonens farmor som får passa sonen lr dagis.
Ska beställa information nästa vecka om det.
Hemmaföräldern: Jo ja vet ... =)
Jag var på ett seminarium igår med haro (www.haro.se) där det presenterades forskning om förskola och en sak man kommit fram till var att ju mer rid ett barn spenderar på förskola, desto mer aggression, olydnad och osäkerhet hos barnet. De positiva bitarna med förskolan hängde ihop med kognitiv utveckling och de fick ett barn oavsett hur länge barnet gått på förskola. Såklart sades det mycket mer men jag tror inte att barn under 3-4 år har glädje av att vara på förskola.
Puff för hemmaföräldertråd.
Mina barn går inte på förskolan heller
dottern är snart 3,5 och sonen 16 månader
och jag tänker att stanna hemma till de går i skolan iaf.
vi är mycket ute och leker med grannbarnen, på utflyckter, pysslar, läser, leker osv... Mina barn är inte understimulerade, de är mycket utvecklade fysiskt och mentalt. jag vill att de ska spendera sitt första tid i livet med familjen...
Är du medlem i Hemmaföräldrars (www.hemmaforaldrar.se) nätverk?
Ja, tänk på att gå till Öppna förskolan lite då och då, så att ditt barn får leka av sig med andra.
Men du gör helt rätt, jag lovar. Jag gör likadant
ANg dagis så är det säkert bra, särskilt för större barn. Men för små barn som är i behov av sina föräldrar är det ju inte så positivt att var i en grupp av massa andra småbarn. Jag känner 4 dagisfröknar och ALLA de 4 har valt att vara hemma länge med sina barn, då de anser att det är det bästa för barnet. Det tycker jag säger väldivgt mycket om dagis för små barn faktiskt. Jag umås med de dagisfröknarna och vi har pratat mycket om dagis och om hur föräldrar gärna tror att dagispersonal är supermänniskor som förstår sig på andras barn bättre än föräldrarna, som ser allt osv. SÅ är det inte. De dagisfrökanra anser att föräldern är det bästa för små barn.
Kan ju bara påminna om att låta din man skriva över pensionpoäng på dig så att du kompenseras för förlorad inkomst. Man vet aldrig vad som händer i framtiden. Har precis fått reda på att det går, man kan tycka att det borde informerats om det istället för att bara varna för att det är en kvinnofälla att vara hemma pga förlorade ATPpoäng. Men det går alltså att kompensera för det. RIng Försäkringskassan så förklarar de närmare.
Min man får göra det i efterhand då jag redan varit hemma sen 2006.
Jag har själv inga barn, men drömmer om att en dag få... Min mamma började jobba deltid när jag var 13, min bror 12 och min syster 6 år. Hon jobbade när min syster var i skolan. Detta har varit en enorm trygghet för mig under min uppväxt.
Nu pluggar jag till förskolelärare... Jag inser mer och mer att barn som är hemma kan missa mycket om de inte går i förskolan (dagis), även de mindre barnen. men jag tror att om man är duktig på att träffa andra barn trots att man är hemma så missar barnet ingenting. barn har ett enormt utbyte av varandra i leken redan i yngre åldrar. Därför viktigt att barnet får leka tillsammans med barn, inte bara vuxna!
Lycka till! Om jag får barn någon gång hoppas jag kunna göra precis som min mamma gjorde med oss. Det är något av det finaste hon har gett oss syskon!
Önskar att jag också kunde vara hemma så länge. Tror inte du berövar honom något snarare tvärtom...Det du ska tänka på är väl sådana där självklara saker som att han ska få träffa andra barn, även i grupp tex öf. Att ni läser mycket, tittar i böcker, gå till biblioteket, pratar om siffror, rymd, mängd osv när ni pysslar och leker.
jag tycker att 2-3 år är kort tid. det är otänkbart för mig att lämna bort ett så litet barn.
självklart behöver barnen inte förskolan. den finns för att många måste arbeta borta utan barn. Men det ÄR ett stort ansvar att vara förälder och det har glömts bort i dag för att de flesta "slippper" ta det ansvaret då någon annan (förskolan) tar det istället.
det du kan göra själv är väl dels att umgås m andra barn ibland ex öppen förskola eller kompisar m barn, sedan att prata mycket m barnet sjunga ramsa, räkna m.m. helt enkelt finnas där för barnet....
nynne76: Gordon var och föreläsat på seminariet jag var på. Du kanske är med i haro?
Vilken bra tråd, min 3,5 åring är hemma, storebro i skola. De leker mkt bra ihop o vi träffar andra. Har andra orsaker till varför han är hemma, men trivs oxå. Men får många påhopp om att han väl måste få komma til dagis så han får träffa kompisar? O blir lite påverkad, jag erkänner... Å andra sidan kan jag säga att jag inte tror det hade varit neg för storebror om han varit hemma, snarare tvärtom..
Jag har en dotter på snart 10 månader.. jag vill också vara hemma lääääääääänge med henne. ttanken på att sätta henne på dagis skrämmer mig, jag vill ju att hon ska vara hos mig.. men min sambo håller inte med, har ni kommit överäns med era respektive eller hur fungerar det om man inte kommer överäns? tips?!
ÅÅ jag trodde nästan jag var ensam i denna värld å så hittar jag er som också vill o kämpar för att försöka va hemma länge me era barn..
blir sååå glad!!
Jag är barnskötare och har jobbat på förskola och jag lovar kära hemmaföräldrar ni är de bästa pedagogerna för era egna barn!!
De hinner både få vänner o gå i skola o lära sig de sociala samspelet tids nog ändå..
å alla umgås ju alltid me några ...alla former av relationer ger ju lärdom ändå.
kram på er !!!