• Fru E

    Hur länga ska vi hoppas??

    Vi har kämpat för att jag ska bli gravid i snart 2,5 år. Nu går det ganska bra, men i perioder kan man inte tänka på något annat... Vi har genomgått utredning som inte visar några konstigheter förutom en hjärtformad livmoder...
    Jag har hela tiden fram till nu varit säker påa tt vi ska bli spontant gravida. Någon som blivit det efter så här lång tid? Ska vi vänta eller göra IVF??
    tacksam för råd!
    /Fru E

  • Svar på tråden Hur länga ska vi hoppas??
  • Paprikan

    Hej!

    Vi har också försökt i 2 ½ år och har bestämt oss för att försöka med IVF privat nu i höst. Jag har dock problem med endometrios, cystor och stopp i en äggledare...

    Vi tänker som så, att IVF är bra för att få bättre ods att bli gravida, även om det inte är helt kört att bli det spontant. Har ni råd med detta kanske det kan vara värt att fundera på?? Står ni i kö i landstinget?

    Stor kram och lycka till!!

    Paprikan

  • Linusida

    Ni kanske kan testa några månader med insemination innan ni går till IVF? Det gjorde aldrig vi och det kan jag ångra ibland... Det är ju inte lika påfrestande som IVF och dessutom mycket billigare.

  • Herus

    Det är nog bara ni själva som kan bestämma om ni vill göra ivf...

    Jag hade inte tvekat .. står själv i kö men har 1 år kvar..
    lycka till..

  • Lilla Morran

    Jag vet en kompis som blev spontant gravid efter 3 år, och jag har hört om flera andra - men tyvärr är det nog inte så vanligt. Vi har försökt i ett år och kör privat IVF nu i höst. Där var väntetiden max 2 månader. Köerna till landstingets IVF är ofta väldigt långa, så även om ni ställer er i kö där, så har ni ytterligare minst ett år med "spontan-graviditets-försök"... (köerna är givetvis olika långa i olika delar av landet)

    Lycka till!

  • Em1

    Vi har också försökt i snart 2 1/2 år och är oförklarligt barnlösa! Står ni i landstingskö till IVF? Det har man rätt till även om inga fel hittats! Vi gör det, och under tiden så gör vi inseminationer (blev gravid, men MF, på första försöket). Inseminationer är ju ett ganska billigt alternativ och en skonsam och inte så tidskrävande behandling. Endel läkare är helt emot det då chanserna inte är så stora (10-15% sägs det), medan andra (min doktor) tycker att det borde testas (ca 3 försök) på alla oförklarligt barnlösa i väntan på IVF.

    Jag tycker att man mår mycket bättre psykiskt när man försöker på något sätt (utöver det vanliga sex vid ÄL).

    Lycka till!

  • Fru E

    Nästa år får vi troligtvis ett landstingsfinansierat IVF. Jag anatar att chanserna till att bli spontant gravid liksom minskar med tiden. Åtminstone hoppet. Visste jag att vi inte kunde bli gravida utan IVF så skulle jag inte tveka att betala själv idag, men då är det ju å andra sidan inte ens säkert att man blir gravid för det... Detta är ett dilemma. jag vill ju att det bara ska löäsa sig själv NU!
    Lite uppgiven Fru E

  • Fru E

    Tack för kommentarer...vad kostar förresten insemination?

  • Pico

    Vi har försökt i drygt 2.5 år nu och gjorde en insem i januari (i väntan på ivf). Sen flyttade vi och ska nu göra en andra insemination. Vår nya läkare vill göra åtminstone 2 insem innan ivf och det tycker jag känns jättebra. Insemination kostar ingenting förutom vanlig patientavg. (300 kr/besök) och mediciner. Du kommer snabbt upp i frikort på besöken men beroende på vilken medicin din läkare ordinerar kan det bli dyrare. Dock aldrig dyrare än 1800 kr eftersom du kommer upp i frikort även där.

    Lycka till!!!

  • Mysak

    Om du vet att du får ett ivf försök av landstinget nästa år kan du ju ställa in dig på det men ändå försöka bli spontant gravid under tiden. Hoppas att det löser sig för dig. Lycka till!!

  • Fru E

    Om inte VÄNTAN skulle kännas så förbannt EVIG! Hips vips så kommer mensen, och då är man på ruta ETT igen.....vill så gärna att denna karusellaska ta slut NU!
    Tack alla!
    Fru E

  • mitsi

    Hejsan!

    Läste nyss i en tidning, kom inte ihåg var att 80% av de som är oförklarigt barnlösa kommer att lyckas inom 3 år. Hoppas att du är en av dem. Förstår att du är less på väntan, den kan nog ta kål på vem som helst. Kanske dags att du börjar se dig om efter medicinska alternativ för att det ska känna som det HÄNDER NÅGOT!

  • Fru E

    Tack, mitsi.. Tänk attd et ska vara ås himla svårt allt det här... Det värsta är kanske att folk inte pratar om sånt här som barnlöshet. Mina föräldrar samt närmaste vännerna är det enda som "vet" även om många fler förmodligen anar vad vi sysslar med... Känns svårt att prata med dem som har barn...
    Underliga värld!

  • Em1

    Ja, det är jobbigt att inte ha så många att prata med det om! Bara en nära vän vet om det.

    Både jag och min sambo tycker att allt känns lättare sedan vi började med inseminationerna. Även om han inte har haft svårt att "producera" runt ÄL så har ju båda kännt av pressen att "nu måste vi" tidigare. Nu har vi sex bara för att det är kul och när vi har lust.

    En insemination kostar för oss 1500 efter att vi kommit upp i högkostnadsskyddet. Då är det spermatvätten man betalar för, för den går inte på skyddet.

    För oss görs följande i en inseminationscykel: VUL (dag 1-5), knapra pergo (dag 5-9), VUL (dag 11), pregnylspruta (dag 11), inseminationen (13).

    Inget av besöken har tagit mer än 10 minuter = alltså ca 30 minuters behandling. För oss lyckades det ju efter 2 1/2 år, det kan ju vara slumpen, men jag sätte hoppet till att jag är en av dem som har för seg sekret för min mans spermier eller något annat som gör att de inte kommer fram till mina ägg.

    Om du inte tänker göra privat IVF i väntan, så tycker jag absolut att du ska testa inseminationer. Om inte annat för att man just mår så mycket bättre när man gör något aktivt!

  • Lotten73

    Hej!
    Jag har försökt i ca 3 år nu och har två mf bakom mig.
    Det ena är ivf och det andra är spontan grav.
    Jag tycker du ska göra det som känns bäst men själv skulle jag rekomendera ivf för er skull.
    Om det tagit lång tid på egen hand och inget hänt så är ivf ett bra alternativ.
    Lycka till med vad ni än bestämmer er för.

    Kram Lotta

  • Fru E

    Oh, tack! jag får verkligen stöttning från er alla!

  • Mumle

    Fru E, jag känner med dig och vet hur det känns. Själv har jag ett barn men har problem att få till ett syskon (16:e försöket har just misslyckats). Efter ett samtal med min läkare fick jag höra att bland kvinnor som är "ofrivilligt barnlösa" är sannolikheten att lyckas med IVF högre än bland kvinnor/män som har en konstaterat nedsatt funktion i fertilitetssamanhang. Efter 3 försök med IVF blir 70% av kvinnor mellan 26-38 år gravida, och det är även kvinnor med nedsatt fertilitet. Jag tror definitivt att du kommer att lyckas, om inte på egen hand så med IVF. Lycka till!

  • Fru E

    Oh, tack! Vet nu att vi får ett landstingfinansierat IVF efter nyår!!!!!!!!!!!!!!! Gud så bra, det blir lagom tror jag! Lycka!

  • Fru E

    Oh, tack! Vet nu att vi får ett landstingfinansierat IVF efter nyår!!!!!!!!!!!!!!! Gud så bra, det blir lagom tror jag! Lycka!

  • Fru E

    Oj, det blev visst dubbelt! Men vad gör väl det? Hihi...

Svar på tråden Hur länga ska vi hoppas??