Är ni föräldrar oroliga hur det blir när era barn blir tonåringar?

jag har tre tonåringar.och nej jag oroar mig inte i onödan,som flera år före.det hjälper inte ett dugg=)
någongång kommer de att smaka alkohol.vare sig vi vill eller inte.jag säger att de måste ta det lugnt och använda sitt huvud.talar om hur sårbar man blir om man ligger utslagen as kalas någonstans.vi pratar öppet om allt så det har inte varit några problem.jag skjutsar och hämtar gärna.hellre det än att de åker med okända människor.jag har aldrig förbjudit något rakt upp och ner.frihet under ansvar kör vi med.och telefonen ska vara på.och det viktigaste är att man håller ihop med de man gick ut med.aldrig lämna en kompis,vare sig den är nykter el stup full.man ska hålla i hop.än så länge har jag inte behövt förbjuda dom något.alla tonåringar är ju olika.vissa passerar tonåren obemärkt medans vissa har det jobbigt.man måste komma i håg hur det var när man var ung själv.de måste få visa att de kan klara det.kan de tackla friheten någorlunda så är det ett stort plus.annars får man stoppa lite och förklara att om det blir så igen,så får du inte tex gå ut i helgen.

7barns mamman skrev 2009-08-15 19:54:49 följande:

puffar

Jag har två tonåringar och oroar mig ständigt. Båda har jag fått hämta när nollning till gymnasiet var, och då trodde jag inte ens att de drack. Hemma har vi nolltolerans coh pratar om det men jag vet nu att de ibland dricker och jag ber dem att ta det lugnt, och skulle något gå fel så RING hem.
Och jag hoppas de lärde sig något de två gånger de blev superberusade där de inte minns något, tror inte de vill uppleva det igen. Och vi pratar om alkohol när fester o helger närmar sig.

Jag vet inte, jag hoppas ju att han kommer ha snappat upp goda värderingar osv. men man kan ju aldrig veta, bara göra sitt bästa!

Majsan70: det var deras kompisar som ringde, själva var de så borta att de nog inte ens visste hur man använde en telefon

Min tjej är 13 år. Hon sportar, träffar kompisar och läser läxor. Har inga svårigheter med henne. Hon är gladlynt.

Inte ett dugg faktiskt. Det är inte länge sen jag själv var tonåring och vet att man kan vara mycket stark och trygg i sig själv även som tonåring. Jag hoppas bara att vi kan uppfostra våra barn till starka och trygga individer (inte det lättaste), för då ordnar det sig.

Jag tänkte inte så mycket på det när mina barn va små, nu är dom 19 och 20.
19 åringen hade en mycket jobbig tonårsperiod, medans 20 åringens var lugn.

19 åringen har rättat till sig och sköter sig bra nu. När 20 åringen fyllde 18 så var det som att trycka på en knapp, KROGTIME!!!! Sen har hon kört det rejset.....

20 åringen har flyttat hemifrån nu och hon festar fortfarande en del, hon sköter sitt jobb och så, men när hon dricker så dricker hon.....

Dom var ute ikväll båda två och 20 åringen åkte faktiskt hem i hyffsad tid (skulle träffa sin nya pojkvän....) men full var hon när hon ringde mej

19 åringen ringde mej nyss o sa att hon och 20 åringens kompis vill prata med mej om min 20 åring, att hon faktiskt inte sköter det här med maten...

19 åringen var hemma hos 20 åringen o förfestade och då spydde 20 åringen, bara vätska...

Man kan tro att hon måste ta igen sina lugna år när hon var i yngre tonåren och var hemma ganska mycket... Det är jättejobbigt när ens dotter flyttar hemifrån och inte sköter sig på det sättet, man blir orolig.

Får jag bestämma så hade jag sett att 20 åringen flyttade hem igen (hon hyr i andra hand, och det gör hon bara till maj, så chansen är stor att hon gör det, jag hoppas..)

så man kan ha liiiite koll just att hon äter som hon ska o inte bara super järnet... Alltså, alla åldrar har sin charm, verkligen, det är väl just när dom blir själgående,

och man inte har lika mycke koll längre, vilket är helt normalt, men det är jobbigt endå.

Min 19 åring ska åka o säsongs jobba från dec-april o hon sa att det inte känns bra att åka om inte det är helt okej med hennes syster....

Ja, jag vill inte skrämma upp er , men så är min historia. Sen är jag hyper nojjig för allt, all skit som kan hända, när dom tex dricker för mycket. Har alltid varit det,

har försökt att lugna ner mej o tänka; dom är vuxna nu och måste stå på egna ben, men det är INTE lätt alls att "låta dom va" ........

nu e jag ju redan tonårsmamma va inte alls orolig tänkte faktiskt inte så mycke på de sen en dag blev äldsta sonen *bara tonåring* då tänkte jag shit va de gick fort nu e han 14½år hans bror blir 12år i feb så han e ju oxå på godväg ingen oro alls.men däremot e jag lite orolig för mina tjejer och tänker ibland undra hur de blir när dom blir tonåringar men än så länge e dom ju *bara* 5½år och snart 4år så inte lönt att oroa sig än iaf

om felix vill smaka alkohol får han göra de han har smakat öl och tycker de smakar bajs jag e en av dom som tror att förbjuder man och gör stor affär och låter inte barnen smaka om de vill så blir de mer spännande och då börjar dom dricka för allt som e förbjudet e ju mer spännande.