Bonanza

Äldre 18 Nov 15:09

82 svar

Puckade saker föräldrar säger

Häromdagen satt vi och åt kvällsmat när sonen på 4.5 år inte ville smaka på en ny sak. Lillasyster på 2 år smakade, varpå jag kläcker ur mig: "Titta, hon vågar smaka. Vad modig hon är! Är inte du modig?"

WTF? Som tur var kunde jag rädda situationen med "Det är jättemodigt att säga nej om man inte vill" när han sa nej, men ändå. Ibland förfasas jag över de grodor som hoppar ur min mun. Dock är jag stolt över att jag har slutat slänga ur mig skitsnack som "vad duktig du är" ideligen. Men fortfarande är det svårt att inte skuldbelägga barnen när JAG har gjort något fel. Typ "Mamma var dum som skrek, men du gjorde faktiskt bla bla bla"

Eller när man hör föräldrar som säger "om du inte uppför dig får du inte vara med oss". Hur går tankegångarna där?

Vad ryser ni när ni hör föräldrar säga till sina barn? Vad har ni hört er själva säga för att sedan vilja få det osagt?

AnnaVirrPanna

Äldre 25 Nov 11:27

#71

När jag var på bvc med min lille pojk för några dagar sen så satt där en pappa med sin pojke. Den pojken kastade leksaker i golvet och varje gång mumlade pappan
-men sååå kan du ju inte göra.

Sen ställde sig pojken och hoppade på en av leksakerna och pappan upprepar att "såååå kan du ju inte göra".

Så jäkla irriterande, jag hade lust att säga " att du ser väl att han KAN göra så, sen att han inte FÅR göra så, det är en annan sak".

Alexi

Äldre 25 Nov 12:18

#72

Tack, vad bra du formulerade det där! Jag har tänkt mycket på det där med duktig men inte vetat hur man ska säga istället men nu kom det bra tips.

Hur menar du (och andra som skrivit samma sak i tråden) med att barn inte vill vara duktiga?

Magrat skrev 2009-11-25 10:52:52 följande:

Det är så lätt att använda sig av "Vad duktig du är" att många säger det i tid och otid slentrianmässigt. Om det missbrukas när barnet är liten kommer barnet att tro att man måste prestera saker och vara duktig precis hela tiden. Lite större barn överöses däremot inte med ordet duktig, vad ska de då hitta på för att få den där bekräftelsen som alltid fanns när de var mindre? Och får man inte en positiv bekräftelse är det lätt att söka sig till en negativ bekräftelse. Dessutom är det faktiskt inte alltid lämpligt. Om ett barn sitter högst upp på en rutchbana och vinkar till dig vill inte barnet höra att h*n är "duktig". Barnet vill att du ska titta på när h*n åker! Man kan konstatera lite förväntansfullt "ja, får jag se när du åker" eller skoja lite "nu är du högt uppe, hur kommer du ned?" Och när barnet åkt kan man fråga "det såg roligt ut, var det roligt?" Om ett barn sjunger en sång för dig är inte barnet "duktig". Barnet vill att du lyssnar på sången, barnet vill ge dig den gåvan. Man kan i stället säga "tack för att du sjöng för mig, det gör mig glad". Om ett litet barn sitter och äter och stoppar maten i munnen i stället för att slänga på väggen är inte barnet "duktig", barnet gör bara det man ska göra. Vad man kan säga i stället (om det nu är en ovanlig företeelse) är "oh, men nu kom ju maten in i munnen, hur gjorde du det egentligen?" och när (om) barnet gör om det nicka och säga "jaha, nu förstår jag, du stoppar in skeden i munnen, ja där passar ju maten" eller bara fråga "var det gott?". Man kan vara positiv på många sätt, och ordet duktig är inte alltid det bästa. (Ja, jag har överöst min dotter med att hon är duktig ibland, men jag har försökt att bara göra det när hon faktiskt ÄR duktig och varierat mig när det går.)

Lalalong

Äldre 25 Nov 12:24

#73

AnnaVirrPanna skrev 2009-11-25 11:27:20 följande:

När jag var på bvc med min lille pojk för några dagar sen så satt där en pappa med sin pojke. Den pojken kastade leksaker i golvet och varje gång mumlade pappan -men sååå kan du ju inte göra. Sen ställde sig pojken och hoppade på en av leksakerna och pappan upprepar att "såååå kan du ju inte göra". Så jäkla irriterande, jag hade lust att säga " att du ser väl att han KAN göra så, sen att han inte FÅR göra så, det är en annan sak".

Hehe... detta har vi lite som internt skämt på jobbet. Vi säger såååå ofta, helt utan att tänka oss för "Ni springer inte inomhus". Fast det är ju precis vad de gör när vi säger det (jobbar på förskola alltså)

Att vi första gången reflekterade över det när vi hade en dust med några barn som hade vält ut en stor stor legolåda över heeeela golvet! Det var lego överallt. De skulle städa så klart. När de satt där och plockade så glömde de av sig ibland och började leka igen. Vi var där och påminnde, "städa nu istället" o.s.v. Jag säger vid ett tillfälle
"Nu leker ni inte, utan städar undan". En pojke, då 4 år, tittar storögt på mig... "Vaaa??".
"Ja, jag sa nu leker ni inte, städa nu istället så vi får undan det".
Pojken tittar med ännu större ögon, helt chockad!
"Men...leker vi inte?"

Haha, var tvungen att bita mig i tungan, säga
"Jo, jo det gör ni. Men jag vill att ni städar istället".
Sen gick jag in i personalrummet och skrattade!

Nu, när någon vuxen säger till barnen
"Ni klättrar inte där" (t.ex.), så tar det inte många sekunder innan någon annan vuxen säger "Gör de inte?".

Ja, det har fått oss att tänka i alla fall

Magrat

Äldre 25 Nov 12:56

#74

Alexi skrev 2009-11-25 12:18:21 följande:

Tack, vad bra du formulerade det där! Jag har tänkt mycket på det där med duktig men inte vetat hur man ska säga istället men nu kom det bra tips.Hur menar du (och andra som skrivit samma sak i tråden) med att barn inte vill vara duktiga?

Varsågod.

Det har tagit mig många funderingar och åsiktsutbyten med andra föräldrar under dotterns första år innan jag kom fram till det här. Jag blir glad om andra funderar på "duktig-fenomenet" också.

I en leksituation vill ju inte baret höra "vad duktig du är". Barnet är mitt uppe i leken eller aktiviteten och att då få höra att man är duktig kan göra att fokus blir HUR man leker istället för att bara leka. Barnet som bereder sig på att åka utför eller har klättrat upp i en ställning har kul, kanske med lite pirr i magen och så. Att då få höra att man är duktig har ju ingenting med deras situation i det ögonblicket att göra.
För ett barn som försökt komma upp i en trappa/klätterställning flera gånger och till slut; lyckas, ja, där kan jag möjligen förstå att man säger att det är duktigt gjort, men jag skulle nog även då välja "men så roligt att du lyckades komma upp, kan du se långt nu när du är så högt upp?". Fokusera på barnets perspektiv i stället för det slentrianmässiga ordet duktig.

Att sjunga, rita, dansa, berätta sagor och sådant, det gör man inte som barn för att vara duktig, det gör man för att man själv (och andra) blir glada av det. Visst kan man säga att någon är duktig, men det ska liksom inte komma som ett automatiskt svar på alla aktiviteter. Risken är ju till och med att man kväver en kreativ lust, om barnet upplever att man SKA vara duktig varje gång man gör något.

lövet2

Äldre 25 Nov 13:03

#75

"Om du använder nappen ute, så kommer kråkorna och tar den!"
"Jag lämnar dig här alldeles ensam om du inte kommer nu!"
"Du ska då aaaalltid vara så bråkig/besvärlig/dum!"

Det finns hur mycket dumheter som helst, som folk kläcker ur sig ...

Live - grow stronger - fight another day!

Lillstrumpa79

Äldre 25 Nov 18:56

#76

Magrat
Jag Förstår hur du menar fast jag tycker det är lite överdrivet.
Som barn tyckte jag det var toppen att få beröm & har aldrig hört något negativt om ordet duktig innan dessa trådar dök upp på fl.
Håller med om att det låter märkligt när man som i ditt ex åker rutschbana men att barnet skulle se det som negativt eller konstigt kan jag inte tro..

Jag använder ordet ganska ofta tror jag men sonen verkar inte lida av det, berömmer i & för sig på alla sätt jag kan hitta på men ändå..
& dottern som snart är vuxen får lika mycket beröm & komplimanger för t ex sin sångröst, betyg, vänlighet, hjälpsamhet mm mm Även hon är en Klok, fin individ utan prestationsångest.

Eisa

Äldre 25 Nov 19:04

#77

Oj, jag säger till min lillkille jätteofta att han är en duktig kille och mammas finaste och sådär.

Shit, jag föder dålig självkänsla.

Magrat

Äldre 25 Nov 19:10

#78

Eisa skrev 2009-11-25 19:04:36 följande:

Oj, jag säger till min lillkille jätteofta att han är en duktig kille och mammas finaste och sådär.Shit, jag föder dålig självkänsla.

Om du vill tolka det så, visst.

Korint

Äldre 25 Nov 19:22

#79

Nåt som stör mig något fruktansvärt är när föräldrar talar illa om eller gör sig lustiga på sina barns bekostnad när barnen hör dem. Fyyy, jag gnisslar tänder av avsky, och jag kna inte hålla inne en sarkastiskt kommentar till någon som gör så.

En annan sak jag stör mig på är när en förälder plötsligt ändrar sig i principfrågor när någon annan hör på, så att barnet blir förvirrat.

Exempelvis hemma hos oss behöver man inte äta upp sin mat. Vi tjatar aldrig om mat, man är varken duktig eller olydig om man inte äter. Jag anser att bland det viktigaste vi måste lära våra barn är att hantera ett överflöd, så självklartt slutar man äta när man är mätt. Men hemma hos min mans morfar/mormor blir det alltid tjat om att man ska ta mer, äta upp, äta mycket, äta duktigt etc... Där lämnar man inte mat på tallriken minsann. Men jag vill inte att man tjatar på mina barn om att de ska äta upp, så innan min son vill lämna bordet så säger jag dämpat till honom att han gammelmorfar blir lessen om man inte äter upp maten, han vill gärna att man äter upp. vill du göra det så ser du att han blir så glad? Inga problem, självklart vill barnet vara till lags och äter upp de sista tuggorna, men vill han inte så slipper han så klart. Tänk om jag då istället blivit sträng och kommenderat honom att nu äter du upp, när han vet att jag inte anser det egentligen utan bara säger så för att undvika en scen. Det hade känts falskt och konstlat...

RosaNapp

Äldre 25 Nov 20:39

#80

Korint: jag är väl vrång, men tycker det signalerar lite fel också. Varför äta upp för att göra någon annan glad?

Hos svärföräldrarna så är det samma sak, det är tjat om att smaka, äta etc etc, men jag säger lika tydligt till banen där som hemma att dom äter det dom vill och orkar. Varken mer eller mindre.

Något annat som stör mig är när jag hör föräldrar säga: jamen, ge honom en kram nu, det är ju inte farligt. För mig är det väldigt viktigt att kramar och pussar är något barnen får styra över själva. Dom ska kunna säga ifrån när det gäller sånt.

Emmii

Äldre 25 Nov 23:05

#81

RosaNapp skrev 2009-11-25 20:39:21 följande:

Något annat som stör mig är när jag hör föräldrar säga: jamen, ge honom en kram nu, det är ju inte farligt. För mig är det väldigt viktigt att kramar och pussar är något barnen får styra över själva. Dom ska kunna säga ifrån när det gäller sånt.

Right on! Håller verkligen med om detta! Det är helt sjukt att tvinga fram sådant. Usch, jag minns så väl alla lustiga avlägsna släktingar man tvingats krama som liten... kanske är därför jag är extremt snål med kramar till folk idag som vuxen. (förrutom min familj såklart som blir överösta med gos) Det handlar ju om integritet! något som inte bara vuxna har rätt till!

Kalinka

Äldre 25 Nov 23:46

#82

Själv gör jag fel då och då, oftast när jag är trött och hungrig. Men något som jag stör mig är tex (i dessa influensavaccinationstider) när föräldrar ljuger för sina barn och säger "nej då, det kommer inte göra ont, det bara sticker till lite" innan de ska få sin spruta (detta hört häromdagen när jag var och vaccinerade min dotter).

Varför ljuga för sitt barn om en sån sak? Det kanske går lättare att ta sprutan just den gången, men nästa gång då? Hur ska barnet kunna lita på föräldrarnas ord nästa gång, och gången efter det?

Puckade saker föräldrar säger

INNEHÅLL